KLM är en klippa. Innan utsatt tid landade vi i Amsterdam och hade god tid på oss, nåja en dryg halvtimme, att med raska steg traska iväg till Bogota-flightens boarding. Välpackat handbagage i högsta hugg.
Mitt i storstadens myller tar man efter visst köande bergbanan upp på det grönskande berget Monserrate
Under en kväll och en dag i Bogota har jag dock som väntat bara bylsat på mig allt varmt. Kallt ute och ännu kallare inne. Underligt att man inte har uppvärmda hus på en plats där temperaturen aldrig går över 25 men ofta är under 10, och en hög luftfuktighet på det. Sällan har jag sett så mycket vackra blommor och frodighet på en dag, och det i en tiomiljonersstad.
Underliga vita blommor på berget, som även dekoreras av väldigt kitschig konst i olika former
Idag åkte vi från 2 600 meters höjd upp till drygt 3 100: bergbana till Monserrate, populärt utflyktsmål för lokalbor och turister. Där uppe finns kyrka, marknad och restauranger, och en hänförande utsikt så klart. De hurtiga promenerar och kommer upp genomsvettiga och vita i ansiktet. Med vårt lugnare tempo har vi inte känt av några höghöjdskrämpor.
Utsikt mot ”djungeln” från Monserrate. Det ser varmare ut än det är…
Dagen fortsatte med promenad i ”gamla stan”: Candelaria, mycket nära där vårt hotell ligger. De flesta menar att detta är ett trevligt besöksmål dagtid men inte att rekommendera efter mörkrets inbrott. Då tar man istället en Uber till de norra delarna av Bogota. Tyvärr ganska stora avstånd så lite får man välja om man vill bo nära dagsaktiviteterna eller kvällsaktiviteterna. I Candelaria-området ligger även de flesta museer. Imorgon ska vi försöka hinna med Guldmuseet (museo de oro) innan vår flight till San Andres på eftermiddagen.
Plaza Bolvar är inget för de med duvskräck. Sällan sett så mycket flaxande
Jag står inför en av mina största packningsutmaningar hittills: Femitelva klimatzoner i okänt land, drygt två veckors rundresa, ett handbagage. ”Men är kvinnan galen?!” frågar ni er säkert nu. Nja, jag gillar utmaningar, och med supertajt transfer i Amsterdam följt av diverse inrikesflyg med okända bagagerestriktioner känns det lika bra att hålla sig till en väska man slipper checka in.
Blir dock lite nervös när jag kollar accuweather.com. Temperaturen i Bogota ligger mellan 6 och 20 grader… Extremt kalla nätter på så hög höjd (ca 2 600 meter). Medan den i kuststaden Cartagena sällan går under 30 så här års. Vårt första stopp efter Bogota, paradisön San Andres, verkar ha typiskt, behagligt karibiskt klimat med 25-29 grader. Resten av landet är väl i bästa fall någonstans däremellan. Nåväl, man har ju ändå varma kläder på sig under resan, som kan återanvändas de få kvällar vi är i bergen. Sen är det så tunna kläder som möjligt som gäller, både för klimatet och totalvikten. Jag väger varje plagg i handen och sorterar bort de tyngsta och mest skrymmande. Trots det får så klart inte plagg för 17 dagar plats. Det blir att tvätta upp och/eller köpa nytt under resans gång. De drygt 1 000 kr jag sparat på att inte köpa till incheckat bagage lär täcka de utgifterna!
Boken på bilden får inte åka med. Den är bara för research innan. Kommer att ladda ner e-böcker från biblioteket.se som vanligt
Det är tur att man har Google maps som håller koll på en! Nu strax efter nyår upplyser de mig om att jag under 2018 har besökt 13 länder och rest motsvarande 1,7 varv runt jorden. Det låter som ett otroligt flängande. Kan det verkligen stämma? Jo, när jag räknar länderna så gör det det, inklusive korta mellanlandningar i England, Tyskland och Polen.
Året började till och med utomlands, med firande på stranden i Legian, Bali. Fantastiska fyrverkerier men i övrigt inget större festande. Nej, nyår ska som sagt firas hemma. Där man har nära till den kylda champagnen. Mer minnesvärt var besöket på otippat oturistiga ön Flores med tillhörande utflykt till trötta ödlor på Komodo. Indonesien: check. Återvänder gärna!
Kalifornien återvänder jag däremot helst inte till, men lär säkert göra det ändå av samma anledning som jag var där i februari-mars: Vänner och jobb. Visst, vädret är bra och folk trevliga men det är otroligt klaustrofobiskt att vara 100 procent beroende av Uber för att ta sig någon stans. Promenader och kollektivtrafik är nästan alltid ett heldagsprojekt och även vanlig taxi något av en bristvara.
Snorklingsstopp på vacker strand på väg hem från Komodoödlorna
Downtown LA har verkligen genomgått en förändring sedan jag var där på 90-talet. Nu är det väl vart ett besök med alla trendiga takbarer, trevligt gatuliv och bra shopping
Under seminarieinspelning i San Francisco bodde vi i Japantown. En liten oas där knarkare INTE låg och dog på gatorna, till skillnad från resten av stan…
Mars bjöd även på en jobbresa till vackra och lite kylslagna Florens. Att filma i renässanspalats med personal som pratar ungefär noll ord engelska var en upplevelse, femstjärnigt italienskt hotell likaså. Den ena på ett mer avkopplande sätt än den andra…
När Ryan hade biljetter för några hundringar till Zadar i april passade jag på att bocka av ett nytt land: Kroatien. En mycket angenäm upplevelse med perfekt väder och årets första dopp (i Europa). Rivieran 2.0: Massa svenskar som köper upp fastigheter och njuter av gott vin, god mat och allmänt avslappnad stämning.
I maj bar det av över Atlanten igen. SAS business till Chicago. Tropiska nätter, en hel del takbarsdrinkar och någon dag på stranden. Vet inte vad jag skulle ha fått för intryck av stan på vintern men den gjorde sig verkligen bra i vårvärmen!
Utsikt från hemlig takbalkong på Palazzo Medici Riccardi där vi spelade in Florens-seminarium
Ganska folktomt på Zadars fina stränder så här innan högsäsongen
Vacker utflykt över Chicagos skyskrapor från Navy Pier
I juli flydde jag som vanligt den svenska sommaren med först en rundresa i Rumänien, främst Transsylvanien, och sedan skohornade vi ner oss på de albanska stränderna. Behållningen av Rumänien var, tja: Allt! Enkelt att ta sig runt och boka boende vartefter. Fantastisk natur och vänliga människor. Lite besvikna bara att vi inte fick besöka borgen som ockuperats av björnar. Det lät som det perfekta utflyktsmålet!
Största behållningen av Albanien var skaldjuren, och att våra AirBnB-värdinnors mammor gödde oss med allt från hembränd sprit till hembakta munkar.
Mycket charmiga gamla hus och ”ögonlockshus” i Sibiu, sista stoppet på TransylvanienresanUtflykt till borg ovanför turistorten Saranda, Albanien. En av få äldre lämningar, annars var det mesta modern betong
Under sensommaren och hösten blev det inga nya länder. Ett par festhelger hos väninnan i Mariehamn, alltid lika trevligt, och en Norgeresa, till Svalbard närmare bestämt. Bara tre timmars flyg från Oslo befinner man sig ett stenkast från det permanenta istäcket, eller mitt i det vintertid. I augusti är vattnet öppet vilket möjliggör båtutflykter till ryska gruvstäder och isbjörnsfotografering på behörigt avstånd. Sista dagarna av midnattssol var också kul att få se.
I oktober var det dags för sedvanlig resa till tv-mässan i Cannes. Intensiva dagar med möten och mingel och sedan lite slappa stranddagar, avslutade med billiga trerättersmenyer.
Vi hade verkligen en enorm tur med vädret under vår första Svalbard-båtutflykt. Här på väg mot glaciär och isbjörnsmöte i strålande sol
Dagsutflykt till fortet på Iles de Lerins utanför Cannes
Facit för året alltså tre nya länder: Kroatien, Rumänien och Albanien. Alla rekommenderas men kanske speciellt Rumänien, som tyvärr ofta ger svenskar negativa associationer men visade sig vara ett väldigt trevligt land att resa runt i.
Min dåvarande pojkvän blev alltmer vitgrön i ansiktet. Det brasilianska köket bråkade med hans tarmflora. Bussen stod still. Luften stod still och fylldes av avgaser. Runt oss passerade mängder av vitklädda människor på väg till den stora festen på Copacabana. Bussjäkeln rörde sig inte. Hela vägen mellan Ipanema och Copacabana var en enda stillastående bilkö. Efter 20 minuter i stilla buss bestämde vi oss för att gå istället. Som tur är var vi bjudna hem till en vän med hänförande utsikt över stranden, och tillgång till toalett och svalkande drycker. Runt två miljoner människor firar nyår på denna strand. Det är en ofattbar folkmassa vi hade äran att fastna i, och sedan ha utsikt över. Det är som om precis alla invånare i Stockholms län skulle bege sig till samma plats samtidigt.
Folkmassan börjar samlas inför tolvslaget på Copacabana
Ett annat år var vi ett gäng som landade i Dubai på nyårsaftonen. Vi gav oss genast ut för att hitta bra firanden men muslimerna är inga supernyårsfans. (De har sitt eget nyår lite senare. Jättekul tänkte vi! men nej, tvärtom. Just den kvällen var hela landet totalt torrlagt.) Den enda roliga nyårsfest vi hittade var ett kazakstanskt gäng som hade abonnerat festvåningen på något flådigt hotell. Som tur var hade de inget emot att ytterligare ett litet gäng vilsna västerlänningar kraschade deras fest.
Skottar kan däremot festa. Det enda problemet är att de i likhet med engelsmännen tror att de bor vid medelhavet. Alltså inga konstigheter med en utomhuskonsert hela nyårskvällen. Att det var minusgrader, blåsigt och snö i den fuktiga luften bekymrade ingen, utom möjligen oss besökande svenskar då. Jag och väninnan kom på att vi kunde platta till plastflaskor som folk slängt på marken och stå på dem för att på så sätt förhindra förfrysta fötter.
Den skotska flaggan har så klart en självskriven plats på en nyårskonsert i Glasgow
Men helst av allt är jag nog ändå hemmavid just denna kväll. Man vill ändå ha sin trerättersmiddag, sina närmaste vänner, champagne och fyrverkerier i kylan och sedan in i värmen igen. Ett enkelt men vinnande koncept som man sällan får utomlands.
December innebär högsäsong för julmarknader runtom i Sverige och Europa. Jag har en lite kluven inställning till dessa. Jag älskar ju jul, vinter, mörker, shopping. Borde trivas som fisken i vattnet. Man ser framför sig idylliska små stånd med genuint hantverk, och kanske något värmande gott att äta och dricka, allt under vacker julbelysning med lite musik i bakgrunden. Doft av granbarr, glögg och pepparkaka. Snön som knarrar under fötterna. Men jag glömmer att det finns två saker jag hatar: kyla och trängsel… Så, nej. Jag är inte skapt för julmarknader. Det spelar liksom inte någon roll hur mycket man klär på sig. Att med myrsteg ta sig fram på en marknad, kanske till och med försöka köpa något, gör att man blir kall. Det måste vara över 15 grader för att utomhusmarknader ska vara njutbara, och det är det sällan i Europa i december. Speciellt inte i ”juliga” länder som Sverige, Finland, Baltikum och Tyskland.
Julmarknaden i Prag. Kanske världens mest turistiga stad
Nej, vintern avnjuts bäst antingen med en rask promenad, eller inomhus framför den där varma glöggen eller en kopp annat varmt. Och shoppingen avklaras om inte framför datorn så gärna i stora gallerior på udda tider, så slipper man både folk och kyla.
För den som ändå tycker att de mysiga aspekterna överväger och gärna reser på julmarknadsresa finns här en bra lista på de man inte bör missa. För oss som insett att vi inte är fans av julmarknader gör man nog bäst i att undvika dessa städer under december. Inser att anledningen till att jag har ett rätt negativt intryck av såväl Wien som Prag troligen är att jag bara har varit där i juletider. Måste nog ge dem en andra chans!
Pampig julgran i Tokyo, i november…
För den som har mer än en helg över för decemberresa skulle jag istället rekommendera Tokyo. Väder som en svensk höst men ändå liksom julstämning året om. Julen är ingen stor högtid så det blir inte mer ”hysteriskt” i december än annars. Här är gator och affärer alltid fulla av massa kulörta lyktor och glada musiktrudeluttar, för att inte tala om möjligheterna att hitta bra och udda presenter till ok priser.
Tokyo by night. Bra och festlig belysning året runt
Höst, vinter och mörker i all ära. Jag har antagligen en släng vampyrblod i ådrorna för jag får en närmast manisk energiboost nu efter vintertidsomställningen och de långa, mörka kvällarnas inträde. Eller så är det bara det att man får gå upp i ”normal tid” istället för en timme tidigare. Sommartid är för morgonmänniskor!
Men man vet ju att energin kommer börja tryta efter nyår, och en vinterresa till solen är av största vikt. Så länge jag kan minnas har jag velat åka till Colombia, och så länge jag kan minnas har denna önskan bemötts med ”Är du galen?” eller något liknande mer inlindat uttalande från dem jag försökt övertala att åka med. Döm då om min glädje när jag äntligen hittar en väninna som har samma drömresmål, och dessutom har spanska som modersmål. Mycket praktiskt!
Varför i hela fridens namn vill man då åka dit!? Man kommer ju att bli rånad och drogad och kidnappad stup i kvarten. Hemskt opraktiskt, eller? Det grundar sig väl egentligen i en helt ovetenskaplig undersökning att alla som varit där verkar tycka det är fantastiskt. Både folk jag har pratat med och det jag har läst mig till ger idel positiva signaler. Man blir ju nyfiken när alla som inte har varit där har en så diametralt motsatt bild av ett land mot alla som har varit där. Jag måste bilda mig min egen uppfattning helt enkelt. Det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Tömma kontona på allt utom det nödvändigaste, lämna värdesaker hemma (får vänta med att köpa ny mobil till efter resan), se över försäkringar och vaccinationer, ta kopior på pass och kort. Samt se till att försöka röra sig i ”rätt” områden väl på plats.
Just nu är det som oroar mig mest att vi har 50 minuter på oss att byta plan i Amsterdam. Jag är skeptisk, men Air France indiska telefonsupport påstår att det går utmärkt. Vad nu de vet om europeiska flygplatser… Dessutom vill AF ha över 500 kr/person (enkel väg) för att checka in bagage, som ju definitivt ändå inte kommer att hinna med bytet. Hm, vi har inte bokat på bagage än, men två veckor i Colombia med bara handbagage känns onekligen hard core. Drygt två månader kvar till avresa (20 januari) så får klura på detta.
Liksom julbelysning och semlor har firandet av Halloween spritt ut sig under en allt längre tidsrymd sedan det kom till Sverige. Det är förståeligt. Så här års griper vi efter varje halmstrå att lysa upp tillvaron. En annan anledning är att ingen begriper när högtiden egentligen ska firas. Svaret är 31 oktober, men eftersom den dagen ofta ligger mitt i veckan firar man antingen helgen innan eller efter, eller både och.
Jag är inte mycket för att klä varken ut eller upp mig, men man måste ju ta seden dit man kommer. I Nordamerika är Halloween en stor grej som engagerar både stora och små. Här är ingenting halvhjärtat och på plussidan är att man kan klä ut sig till precis vad som helst. Det behöver inte vara något skräckinspirerat, som nästan alltid är kravet här hemma. Problemet när man reser eller bor utomlands är att man ju sällan har med sig de där lustiga/extrema kläderna som kan vara en bra grund i en utklädnad. Inte heller kanske man känner för att köpa någon avancerad kostym som sen ska slängas eller släpas med hem.
Till gårdagens firande kompletterade jag Halloween-ormen med ett par matchande skor också!
Det mest extrema jag hade med mig när jag bodde ett år i Kanada och sedermera skulle fira Halloween där var ett par ormskinnsmönstrade byxor. En topp i matchande mönster införskaffades och Halloween-ormen var född. Den har sedan dykt upp även i Sverige, senast igår, eftersom den har fördelen att den kan passa in på det svenska läskighetstemat också, för de med ormskräck i alla fall!
Utklädningsproblemet upprepade sig när jag bodde i Riga för ett par år sedan. Även där råder dock helt fri utklädnad så jag lät fantasin flöda. Hur minimera klädinköp och ändå maximera originalitet? Använd vad naturen har att ge, blev lösningen. Grannskapet var fullt av vackra höstlöv. Jag skulle klä ut mig till en lönn!
Jag detaljstuderade träden och fann att de var
En lettisk höstlönn!
mer grå än bruna. Grå byxor hade jag redan och matchande tajt polo inköptes. Sen var det bara att plocka löv och trä upp på långa girlanger som jag draperade mig själv i. Fördelen med denna utstyrsel var att även den kunde återanvändas till svenska fester (med hjälp av lite göteborgshumor). Jag tog helt enkelt med mig ett plastgevär, och så var jag ”lönnmördare”…
