Kanalbåt, anno 1907 |
Båtens interiör |
Fiskhangaren i Rigas centralmarknad |
Civiliserat och trevligt utomhusfestande på Kalnciema iela |
Utsikten från baren Neo. Man skymtar våra tvillingskrapor i fjärran, till vänster om mitten |
En av fördelarna med att få besök
hemifrån (förutom det trevliga sällskapet förstås) är att man verkligen tar
tillfället i akt att ”turista”. När min bror var här tidigare i veckan var det
faktiskt han som kunde visa oss två av Rigas bästa utsiktsbarer. Den lustigaste
av dem ligger i centralstationens klocktorn. Det är precis lika konstigt som
det låter. Tornet är supersmalt och ser inte mycket ut för världen, men tittar
man noga ser man att det sitter folk där och man kan utläsa ordet ”restorāns”
(restaurang) i små, slitna bokstäver. Dörren ser ut som ingången till ett
parkeringsgarage och hissen likaså. Ytterst diskreta skyltar informerar om att
det ligger en bar/restaurang Neo på plan 8 till 10. Och här möts man mycket riktigt
av en något bedagad men billig cocktailbar, komplett med skinnfåtöljer,
glasbord och blanka golv. Till och med billig mat kan man få sig till livs, om
man lyckas påkalla den mer än uttråkade servitrisens uppmärksamhet. Den andra
takbaren är av mer klassiskt snitt, högst upp i SAS Radison-hotellet mitt i
stan. Personalen är lite gladare och klientelet mer internationellt. Båda kan
rekommenderas, gärna på samma dag för bästa kontrastupplevelse.
Vi passade även på att se Riga från
vattnet med en väldigt söt liten träbåt. Under en timme åker man runt hela gamla
stan, i den lugna kanalen, under dennas extremt låga broar och ut på den mer
trafikerade floden Daugava. Väldigt spännande. Vi höll på att bli överkörda av
en motorbåt, rundade Tallink-färjan och konstaterade att det inte direkt är de
roligaste båtarna de kör hit med… Riktigt risig gammal 70-talare. Ta
flyget till Riga är mitt tips. Jag fattar inte att det bara är till Åland och
på sin höjd Helsingfors man kan åka med de schyssta båtarna. Synd.
Väl på landbacken kollade vi in den stora matmarknaden så klart. Fem stora men lite halvtomma hangarer med det
mesta i matväg. Sen försökte vi också få klarhet i logiken kring Rigas ölpriser
men kom fram till att den är svag. Matpriserna och läget ger kanske en aning om
vartåt det barkar men inte nödvändigtvis. För att slippa åka på de där ”5 euro
för en öl-ställena” (helt onödigt när en pint utmärkt lokal dricka normalt
ligger runt 2-3) begav vi oss till norra delen av gamla stan vilket visade sig
vara ett lyckokast. Här mot resterna av den gamla stadsmuren låg en hel radda mysiga
ställen där man förutom prisvärd öl kunde få en ätbar pasta. Jag blev nästan
rörd till tårar av det sistnämnda, efter månader av restaurangmat som är lagad
med allt utom kärlek.
Men det bästa stället (eller
platsen egentligen) i Riga är nog nästan vår närbelägna Kalnciema iela. Hade
det varit i Stockholm hade man tyckt att det var FÖR trendigt men lettiska
hipsters känns mycket gulligare på nåt sätt. Vi hade turen att pricka in en
torsdagskväll, när detta område (som annars innehåller ett par barer, en
restaurang och några ytterst hippa kontor och inredningsbutiker) varje vecka bjuder
på gratiskonsert av något kompetent indieband samt liten matmarknad med allt
från leverpastejmackor till burgare, och vin och öl förstås. Tänk Trädgården
fast hundra gånger trevligare, inget inträde och ingen kö, och varsamt
renoverade trähus som fond istället för betong.