Bergsbestigning i 35 grader och sol gav värmeslag och fin utsikt |
Att resa mer
är numera mitt stående nyårslöfte, men också att resa nytt. 2014 innehöll mest
favoriter i repris men även ett par nytillskott. Det började exotiskt och bra
med paradisstränder på Seychellerna, näst största ön Praslin närmare bestämt.
Där träffade vi på två olika gäng svenska pensionärer samt trevlig
lokalbefolkning, annars var det rätt folktomt. Favoritmiddagen bestod av
tonfiskcarpaccio och/eller skaldjurspizza. Svenska priser på både mat och dryck
men som tur var hade vi eget kök i vår spatiösa
På väg till Cannescocktail på anrika hotell Carlton |
Våren bjöd på
sedvanlig Cannes-resa till tv-mässa. Sedvanligt kylslagna aprilkvällar.
Detta
år åker jag dit i oktober, så att man kan bada och inte bara tvångsdoppa sig.Helsingfors är alltid fint och presidentpalatset gör sig bra i aftonljus |
Sommaren
inleddes med nationaldagsresa (den svenska alltså) till Åland för att fira
väninnas födelsedag på finkrog i Mariehamn. (Lustigt förresten att det är exakt
sex månader mellan den svenska och den finska (och lite mer välfirade) nationaldagen,
6 december). Vi fann det lika bra att fortsätta på Finlandstemat, nu när man är Viking Club-medlem
och allt, med att i juli ta med bilen till Åbo och köra den föga charmerande sträckan
ner till Helsingfors. Jo, den är fin när man väl kommer ut i skärgården, men
inte själva raksträckan. Dock upptäckte jag att de säljer färska karelska
piroger på bensinmackarna, vilket delvis uppväger den charmlösa utsikten.
Charmig restaurang/butik med bord en trappa upp |
På hösten
blev det lite mer exotiskt igen. Sista augusti inleddes en intensiv arbetsvecka
med fyra dagar av möten och intervjuer i Buenos Aires. Det var sig likt sen jag var där sist 1999, förutom en nära nog halvering av priserna. Argentina är
ett u-land ekonomiskt men hypereuropeiskt på ytan, med enbart kritvita invånare
och parisisk arkitektur. Invånarna är dessutom fast övertygade om att de bor i
ett av världens mest framstående länder. Och skulle man bara se till maten har
de absolut rätt!
Det var tidig vår vilket innebar att träden var lövlösa och snön låg tjock i bergen |
Sedan flög vi
över Anderna (”Fasten your seatbelts. We are entering an area av turbulence.” Det
är tydligen standardproceduren när man flyger över Anderna, men vi klarade oss
från skak.) till Santiago, Chile. Lite av Argentinas motpol på många sätt.
Man inser och diskuterar samhällets många problem, och kanske undervärderar sig
själva. Chile är trots allt ett av de mest (kanske det mest) välfungerande
landet i Latinamerika. Nu har man röstat fram en vänsterregering i hopp om att
det ska bli ännu bättre… Känns det hela igen? Ja, man känner sig
ganska så hemma i Chile. Ett välordnat folk i ett tidvis kärvt klimat.
Framför den största samlingen restaurerade moai |
Tillsammans
med chilenska turister på väg till Tahiti flög jag efter några dagar i Santiago
vidare till Påskön. Fem timmar rakt västerut och sedan landar man på en loska
mitt i Stilla havet. Får blomsterkrans runt halsen som den polynesiska
traditionen bjuder. Merparten av alla 900 stengubbar ser man på en dag. Jag var
där i tre, vilket gav viss tid över för promenader i det karga landskapet. Även här träffade jag på en svensk pensionär. (Behöver vi verkligen sänkt pensionärsskatt? Det känns som om det inte går nån nöd på vissa av dem i alla fall.J)
Utsikt över universitetsbyggnad från utomhusmarknaden i Riga |
Avslutade
reseåret med en favorit i repris till Riga i november. Denna gång i många
minusgrader. Alla lettiskor går omkring i lila täckkappor med pälskrage. Jag är
alldeles för tunnklädd.
Två nya
länder alltså: Seychellerna och Chile. Håller jag den här takten kan jag bli
medlem i Club 100 (för dem som besökt 100 länder) om 30 år!