Det här med att boka resor är lite som att handla med aktier. Det gäller att slå till på bästa biljetten vid exakt rätt tid för att få ut maximal vinst. SJ släpper tydligen extremt billiga biljetter exakt tre månader innan avgång. Så långt i förväg har jag aldrig i mitt liv bokat en tågbiljett kan jag villigt erkänna. Sen stiger priserna för att dagarna innan avresa nå ganska så astronomiska summor. Bussbiljetterna har jag inte riktigt blivit klok på, men det verkar som om de ligger relativt konstant men överraskande högt med tanke på att resan tar ungefär dubbelt så lång tid med buss. Sen kan man ju prioritera bekvämlighet också, och det gjorde jag nog undermedvetet genom att vänta med att boka tills tågpriserna stigit över busspriserna. Då kunde jag med gott samvete boka min Växjö-resa med Swebus. Jag hatar nämligen att åka tåg, ungefär lika mycket som jag älskar att susa fram genom de Småländska skogarna i buss. Jag funderade på att spela in ljudnivån på en buss och sen jämföra med eventuell framtida tågresa så kanske folk förstår mig. Bussen är ungefär som t-banan i rusningstid: Lätt prassel med tidning, någon plickar på en mobil. På sin höjd lågmält småprat och i värsta fall något plötsligt gallskrik från ett barn som snabbt hyschas. Tåget är som släktfesten från helvetet: Folk i alla möjliga åldrar och storlekar armbågar sig fram, får ingen sittplats, toaletten funkar inte, barnen har hela mittgången som lekplats, ungdomsgäng ockuperar hela vagnsdelar, pensionärer super i en annan. Ett j-a hallabaloo helt enkelt, och så kan de ju fastna på spåren när- och hur som helst. Man får vara glad om man ens kommer fram.
Nu har jag alltså för 419 kr säkert och lugnt och med gratis tidningar och internet tagit mig till Växjö. Om några dagar drar jag vidare till Torekov. Återkommer med hur den transporten går. Hittar jag en buss eller blir det tåg?
När vi ändå är inne på temat balkong så kan ni få se här hur tomaterna har tagit sig sen sist. Så här stora borde de ha varit i typ maj kan man tycka, men de tycker tydligen inte att de har ett optimalt läge. Får väl se om det hinner mogna några körsbärstomater innan frosten kommer... 
Jag måste så smått börja förlika mig med att jag inom en snar framtid kommer att arbeta vid Stureplan, enbart, och inte som nu pendla mellan två kontor. Den skyddade verkstad som buss 40 till lugna Kungsholmen innebär lider mot sitt slut. Snart kommer jag varje morgon att kastas in i den obarmhärtiga stress som stavas tunnelbanan. Trodde jag var smart som tog den strax innan kl 9 i morse. En tidpunkt då de mest plikttrogna redan borde sitta vid sina skrivbord, men det var kaos ändå. Det kanske blir bättre när även SL slutar med sin ”sommar” om en vecka. (En vecka efter att de flesta redan börjat jobba…) Men är man stresstålig är det väldigt socialt också. Innan jag är framme på jobbet har jag träffat på och konverserat en kollega, ett ex samt fyra turister som frågat om vägbeskrivningar. Samt sett ett tiotal personer jag känner igen från olika sammanhang.
"Solchans ca kl 7-12.30", så stod det i prospektet för min lägenhet när jag köpte den. Det, har jag förstått nu, ska ingalunda tolkas som att det är sol från kl 7, utan betoningen ska snarare ligga på "chans". Hänger man i knävecken från räcket kan man träffas av solstrålar, likaså om jordens axel skulle rotera så att balkongen hamnade i österläge istället för nord-nordost. Men jag ska inte klaga. Nu när temperaturen ett par dagar letat sig över 20-strecket är det underbart med en sval balkong, och tillhörande sval lägenhet. Balkonglådsväxterna (bilden till vänster) klagar inte heller. Smultronen blommar på och de blå lobeliorna likaså. Tomaterna tycker att det har varit lite för kallt och har inte tagit sig så jättebra, men det har nog lika mycket att göra med den sena sommaren som med skuggläget.
