Lördagsproblem

Lördag morgon. Nåja, morgon för mig i alla fall. Kräftskiva ikväll. Har just varit i affären och på Systemet och står nu här med frysta kräftor och varmt vin. Undrar om man ska lägga dem tillsammans på nåt sätt tills de antar sina rätta temperaturer: Svalt men inte fryst. Å andra sidan är det typ 100 grader här i lägenheten och nu får jag inte upp balkongdörren. (Nu har jag förresten fått ett räcke, men fortfarande inget handtag.) Så kräftorna hinner nog tina om de ligger framme.
För att fortsätta på gnäll-temat: Vaknade och insåg att jag inte hade yoghurt hemma. För mig att äta fast föda på morgonen är lika hemskt som att duscha på morgonen. Jag vet att det är normala aktiviteter för de flesta, men inte för mig. Kvällsduch och yoghurtfrukost. Möjligen en frukt. Nu fick det bli nötter och choklad istället. Nej, jag kör ingen gi-diet. Det är bara det att jag inte är så förtjust i smörgåsar.

Koppleri i trapphus på Kungsholmen?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det här med lägenhetsvisningar på söndagar håller inte. Man vill sova, man vill fika, man vill vila, läsa en bok, kanske till och med åka på någon utflykt, men man vill inte stressa runt i stan med andra bostadssökande stackare och uselt skrivna prospekt som aldrig går ner i väskan. Det är det sista man vill, speciellt före klockan två, eller när de nu brukar sluta. Nej, det blir måndagsvisningar för mig. Måndagskvällar är perfekta för denna aktivitet.

Har idag hunnit med en lägenhet på Kungsholmen. Komplett med spånplattskök från tidigt 2000-tal (enligt mäklaren). Är det månne IKEA som har gjort svenskarna så förtjusta i spånplattor och laminat i alla dess former?

Här är min favoritmening från dagens prospekt. Ja, det är en (1) mening…

”Det finns tillgång till bastu med duschar och omklädningsrum i två avdelningar, fest/gemensamhetslokal med kök och plats för ca 30-40 gäster vilka ligger i samma trappuppgång som denna bostad och att bokas mot en lägre kostnad samt grovsoprum, glas- och tidningsåtervinning samt cykelrum.”

De tappar bort mig någon stans halvvägs, men om jag förstår det rätt så ligger det i alla fall 30-40 bokningsbara gäster i trappen! Billiga är de också. Det låter som koppleri tycker jag.

Parkett + kök = inte sant

Ser jag ett kök med parkettgolv till så kräks jag. Tänk att en så vacker stad kan rymma så mycket dålig smak och konstiga planlösningar. Såg en i övrigt ganska ok lägenhet med nån slags sovalkov i hallen. Såg ut som om man var tvungen att klättra över sängen för att komma in i badrummet, och ett fult schabrak till platsbyggd garderob i vardagsrummet. Hade inte tvärtom varit mer naturligt? Garderob i hallen och säng i allrummet. Har inför helgens visningar hittat två acceptabla och noll perfekta lägenheter.

En lisa för själen mitt i detta träsk av smaklöshet var det däremot att för jobbets räkning få tillbringa ett dygn på Engelsbergs herrgård i Västmanland. 1700-talsherrgård med flygel, allt så snyggt och tidstypisk renoverat att man tappar andan. En orgie i god smak helt enkelt. Waverley-badrum, stengolv eller breda träplankor (original), marmorbänkar, mycket grått trä och kopior av originaltapeter. Omgivningarna går inte heller av för hackor. Bilden gör dem inte rättvisa. Ska försöka ta fler bilder nästa gång.

Måste bara avsluta med lite skön mäklarsvenska:

”Fastigheten är mycket väl efterhållen, där fasader och trappuppgångar nyligen renoverades, el är omdragen samt precis nyligen renoverade badrum i hela fastigheten.” (Finn fem fel, eller tio. Så här tror jag de menar: Fastigheten är väl underhållen. Fasader, trappuppgångar samt alla badrum renoverades nyligen och elen är omdragen.)

”Välkomnande hall med massivt original furu trägolv och ljusa väggar.” (Lite många adjektiv och särskrivningar på varandra där…)

”Kök med matplats för två, fyrkantigt rum med utgång till balkong o kaklat badrum med badkar.” (Jamen det var väl tur att rummet var fyrkantigt och inte runt. Rolig synonym till ”lättmöblerat” möjligen.)

”Centralt och lugnt med fågelkvitter på Kungsholmen.” (Apropå lustiga miljöbeskrivningar.)

Den här är rolig när man har läst annonsen och sett att sovrummet har perfekt utsikt över 56:ans busshållplats på Blekholsterrassen. Där det fö är konstanta köer numera. Man sover gott tills första bussen börjar gå är vad de menar… ”Om nätterna sover du ostört i det rymliga sovrummet för två.”

Stammis på Sandhamn

Fick lite flashback av vinterns husbilssemester i helgen. Åkte nämligen på miniseglingssemester till Sandhamn, igen. Liksom i en husbil innebär båtvistelse begränsat med utrymme, begränsad tillgång till el och dricksvatten, kyliga nätter och thai-chi liknande rörelsemönster för att ta sig fram utan att slå i vitala delar. Men framför allt är det en fantastisk frihetskänsla där resan blir själva målet. I det här fallet skadade det ju inte heller att vädret alltid är bättre i skärgården. Regnade det på er i stan i lördags? StackareJ Vi fick några stänk på vägen ut men sen var det uppehåll och ganska milt. Kan meddela att det tar sin lilla tid att ta sig sträckan Åkersberga – Sandhamn med båten på bilden, speciellt som det blåste dåligt och vi fick gå för motor större delen av vägen, men vi var ändå framme i god tid för fördrink på båten och middag på Seglarhotellet följt av party på det samma. Lite av charmen med Sandhamn är den oväntade blandningen av människor. Igår kunde vi bland annat observera E-type och Jan Björklund i vimlet. Inte tillsammans dock, men ändå.

Söndagsfrukost i solen är aldrig fel, speciellt inte på båt i halvtom hamn. (Vilket berodde på att de andra båtarna var betydligt mer morgonpigga.) Sen bar det av hemåt igen. Att sola på båt slår solning på strand alla gånger. Man slipper sanden, utsikten skiftar hela tiden, solen tar bättre och man har såväl kök som toalett inom räckhåll. Jag kanske borde köpa båt istället för lägenhet, fast det är inte så kul på vintern förstås. Nej, tills vidare får det bli hyrbåtsutflykter som denna.

Minisemester på sensommaren

Äntligen är det augusti. Äntligen går tunnelbanan varannan minut och äntligen är det mörkt och ljust på vettiga tider igen! Hösten till ära har jag även en ny mobiltelefon, så om radioskugga uppstår de närmaste dagarna är det bara för att jag inte hittar on-, svars- eller annan relevant knapp på den.

Men sommaren är faktiskt inte helt slut bara för att livet har återgått till det normala. I helgen var jag till exempel på Sandhamn (se bild) som var lika varmt och vackert som på vilken högsommardag som helst. Och hutlöst dyrt, men värt det. Ett rum med delad dusch och toa betalade vi t.ex. 1290 kr för, men då ingick lakan, frukost och chokladbit på kudden, och de gemensamma duscharna såg ständigt nystädade ut. Värre är det då att en medioker take-away baguette går på minst 75 kr, mot 55 i Tylösand.

Detta leder mig osökt in på ett helt annat ämne. Hur har baguetten kunna överleva den alltöverskuggande gi-trenden? Man får inte ens en potatis till sitt kött när man är bortbjuden på middag, men dessa ledsna baguetter mumsar folk ogenerat vidare på. Varför kan ingen öppna ett ägg och bacon ställe, kanske med någon högkvalitativ korv eller grillad tomat som tillval? Billiga gi-ingredienser som kan varieras i det oändliga: stekt, kokt, omeletter, äggröra, sallad, etc. Jag vet att det antagligen har med stekbordstillstånd och liknande att göra, men i USA och Kanada finns det ju ”diners” överallt med liknande mat. Ta bort pommes fritesen och kör en hälsovinkling på det hela så slår det säkert i Stockholm.

Sista semesterstoppet: Halmstad och Tylösand

Efter Skåne- och Danmarkstrippen är det dags att ta tåget upp till ett för mig så gott som nytt resmål: Halland. Närmare bestämt Halmstad och Tylösand. Mitt intryck av Halmstad är att det påminner väldigt mycket om Enköping. Det kan bero på att jag inte har erfarenhet av så värst många mellanstora städer förutom Enköping. Kanske ser de alla ut så här? En tågstation placerad på behörigt avstånd från centrum. En å kantad av industriområden, parker och kommunala byggprojekt. Ett 60-talsinspirerat torg. (Fast Halmstad har även ett mindre och mer charmigt torg packat med barer, a la lilla torg eller vad det heter i Malmö.) Gågata med Lindex, HM, McDonalds och rejäla pubar med dagens lunch. Och så ligger de båda på behörigt avstånd från bad och strand. I Enköpings fall 3-4 km till Mälaren och Bredsand och i Halmstads fall 8-9 km till saltstänkta Tylösand.

Som innerstadsbo är man inte van att sitta och kuska i en halvtimme på en buss flera gånger om dagen, så det förtog lite av upplevelsen. Hemma vid Hornstull har jag 200 meter till strand och bad! Men det är klart att det var värt det, både att pendla ner till sanddynerna när vi bodde på hotell inne i Halmstad, och att pendla in till Halmstads nattliv när jag sedan flyttade ut till vår fantastiska hyrstuga utanför Tylösand. Från denna var det 20 minuters barfota strandpromenad till partykomplexet Leffes, som vi naturligtvis också provade på. En betongbunker i sanddynerna som vid första anblicken var något förvirrande. Var går man in? Hur? När? Var? Varför? Utomhusscen, inomhusbar, utebar, hotell, pianobar, galleri. Allt smälter liksom ihop och ingångar öppnas och stängs till synes slumpmässigt under dagen och natten. Lärde mig i alla fall att det var ab (after beach) mellan 16 och 18 med coverband (denna hemska sommarplåga) på scenen. Och sen klubb, med ingång från andra hållet, sent på kvällen.

Det bästa med både Halmstad och Tylösand var nog inkvarteringen. I Halmstad mysigt hotell med innergård och generösa bufféer både till frukost och middag, samt fika däremellan. I Tylösand nyrenoverad stuga praktiskt taget mitt i en sanddyn men ändå med frodig gräsmatta, grill och utemöbler.



Stranden i Tylösand med den utmärkta restaurangen Salt längst bort



Jag på hotellets innergård i Halmstad

Mia utanför stugan vid stranden

Helsingör - som Systembolaget fast soligare

Inget besök i Helsingborg är komplett utan en tur till Helsingör, fast för mig var det faktiskt första gången jag körde denna kombo. Och med båtar som går oftare än en tunnelbana på sommartid och som kostar ungefär lika mycket finns det ingen anledning att låta bli.

Att tura till Helsingör kan man göra på flera sätt. Antingen går man inte ens av båten utan dricker två stor stark, äter en räkmacka och går av igen efter en eller två vändor. En annan variant är att kliva av, köpa vin/sprit i terminalen och kliva på samma båt tillbaka igen. Vi gjorde den turistiga versionen där man kliver av, går runt Helsingör (tar ca 30 minuter), jämför priserna i flera vin- och spritaffärer, tar ett glas (egentligen bör man ta en röd pölse också) på torget, handlar och åker hem till Sverige igen. Hela stan är uppbyggd för att svenskar ska handla billig alkohol. Den verkar liksom inte ha något annat syfte. Det är visserligen en gullig liten by, men utan att vara speciellt charmig, om ni förstår vad jag menar.

Systembolaget möter Disneyland ungefär.