Snart på väg tillbaka från världens ände

Nu har vi bara två hela dagar kvar på Nya Zeeland. Det känns lite vemodigt så klart men det känns skönt att vi snart är hemma för att välkomna den svenska våren, hoppas vi. Har ni inte sett till att värma upp vädret därhemma så stannar vi söder om ekvatornJ

Har Nya Zeeland varit som väntat då? Ja, det måste man nog säga. Australien-Nya Zealand är lite som USA-Kanada och vi svenskar har väl något lättare att identifiera oss med de lite kyligare, mer glesbefolkade länderna, och med deras lågmälda, strävsamma, vänliga befolkning. Man måste ju beundra dem, nya zealändarna alltså, för att de har tagit sig för att befolka denna avlägsna del av världen. Maorierna hade visserligen inte så långt att åka, men långt nog på den tiden de kom hit! Och sen européerna långt senare som omvandlade landet till den lustiga kombinationen paradisisk regnskog och traditionell brittisk landsbygd. För säkerhets skull tog man hit lite roliga djur att skjuta på; hjortar, possum, etc. Senare generationer gör allt för att utrota/hålla nere dessa intrång i den ursprungliga faunan, då de inte har några naturliga fiender i naturen här. Olika generationer har olika prioriteringar...

Men om man inte är hjort så är befolkningen, som utlovat, extremt trevlig. Australiensarna är visserligen också trevliga men vi har lite svårt att förstå vad de säger och liksom sina fåglar är de lite mer skräniga. Lite lata också. De är helt extrema men sina tidiga stängningstider. Här är allt lite mer flexibelt. Av personalen vi träffade under onsdagens pubbesök fick vi också veta att ”late” här betyder minst till kl 12, och om det är folk kvar: tills folk går hem.

Nya Zeelands enda storstad, Auckland, sedd från färja

Konsten att hitta påklädda krogar



Jag med vissa delar av buffén i tornet



Vi bestämde oss för att vara turistiga vår första kväll i Auckland och åkte upp i Sky Tower, vilket lär vara den högsta byggnaden på södra halvklotet. Där fick vi ytterligare ett bevis på Nya Zeelands prisvärdhet: För 275 kr/person fick vi ett paket med en schysst buffé där uppe i restaurangen, ett glas vin samt själva uppfärden i tornet.

Försökte oss sedan på en liten utflykt i Aucklands nattliv, som ryktas vara heldött i veckorna. Heldött vet jag inte om det var, men vi hittade inget som föll oss i smaken. Tills vi kommer till ett stort, vackert hus med discobelysning i fönstren. Blygsamt nog döpt till "The White House". Jag anar lite oråd när vi ser att det är öppet till kl 6.00, men vi måste ju kolla vad det är och är just på väg in genom de frostade glasportarna när jag ser nästa finstilta upplysning: "Warning, show contains full nudity". Vi backar diskret ut igen för att inte bli involverade i denna strippklubb/bordell. (Det sistnämnda fullt lagligt i denna del av världen.)

Nu har vi från vår balkong spanat in en pub där stämningen verkar vara hög men påklädd, så nytt försök med att få sig en drink i trevligt sällskap blir det ikväll.

Auckland by night från Sky Tower

Litet men centralt och funktionellt

Nu har vi lyckats a) navigera oss fram till vårt hotell med stora husbilen b) checkat in och lämnat väskorna c) återlämnat husbilen vid flygplatsen (inte helt lätt att hitta ut ur stan kan jag säga, men det gick) samt d) tagit oss tillbaka till hotellet.
Vad vi har märkt här i Nya Zeeland är att allt är billigare än i Australien. Det blir speciellt tydligt när det kommer till hotell. Det är mindre än halva priset mot grannlandet norröver, och bättre kvalitet. Vi betalar nu 385kr/natt för ett dubbelrum med balkong, litet kök, tv, stereo och förstås eget badrum! mitt i city, eller CBD (central business district) som det heter här.
Tydligen är det bara 12 kvadratmeter, men här finns ju allt man behöver. Jag kanske ska tänka om i mitt lägenhetsletande hemmavid. Man behöver inte ha det så himla stort egentligen. Så, om någon av er kära bloggläsare känner till något boende, på 12 kvadratmeter eller mer, från 14 april och framåt så meddela mig på mailen! (Jag letar ju egentligen efter något att köpa där hemma i Sthlm men i väntan på det är jag öppen för olika andra- och tredjehandshandslösningar.)


Utsikten från vår balkong. Soligt i Auckland som synes



Bekvämt liv på förortscamping

Lördagskvällen i Hamilton visade sig bjuda på ett stort utbud av hockeyfrillor, synthtofsar, truckerkepsar, mohikanfrisyrer och andra modeyttringar som man trodde (hoppades) hade fallit i glömska. Nåja, vi var bara glada att se lite folk omkring oss, även om de flesta nog var hälften så gamla som vi. Kan tänka mig att det hela var ungefär som en lördagskväll i vilken svensk småstad som helst.

Nu har vi slagit läger i Aucklands norra utkanter och livsandarna börjar så smått återvända till våra storstadssjälar. Vi får uppleva en garanterat oturistig del av Auckland, och samtidigt finns allt man behöver här vid genomfartsleden i norra förorten. På promenadavstånd har vi hittat ett chinatown med allt från billiga, exotiska råvaror till lustiga små restauranger, bagerier, massageställen och souvenirbutiker. På ännu närmare avstånd från campingplatsen har vi förutom tre bensinmackar även en thairestaurang, en pizzeria, ett kebabställe samt ett par barer/restauranger, varav en just serverat oss en mycket god och prisvärd "seafood platter" med jättemusslor, calamari, räkor, rökt lax och friterad fisk. På vägen hem hyrde vi film hos vår lokala dvd-uthyrare. (Vi har gett upp försöken med AxessPlay via mobilt bredband.)


Så här ser det ut när jag bloggar på kvällarna. Mysigt va?

 I vår iver att checka ut ur husbilen och in på hotell blev vi tydligen lite förvirrade. Efter en storstädning av fordonet inför återlämningen imorgon (måndag) slog det mig: "Var det inte den 22:a vi skulle lämna bilen?" Visst var det det, och den 22:a är som bekant på TISDAG. (Hotellet är också lämpligt och korrekt nog bokat från och med tisdag.) En extra dag i Aucklands norra förorter blir det med andra ord, inklusive utflykt till närbelägna stränder imorgon, så det går ingen nöd på oss.

Risk för lappsjuka i surfstad

Bara två nätter kvar med husbilen nu. Kommer säkert att få husbilsabstinens, men kanske blir det lite campingsemester där hemma i sommar också. Eller som permanentboende i Stockholm kanske? Hotell är bokat i både Auckland och Melbourne och vi ser fram mot eget badrum, ständig tillgång till el, dricksvatten och annat som man nu vant sig vid att inte ta för givet.

Efter en natt i Raglan har vi raskt förflyttat oss till den lite större staden Hamilton. Raglan var ganska lovande dagtid: Mysiga caféer, schyssta restauranger, ett par pubar. Man kunde få sig en ekologisk iskaffe eller hemrullad sushi, vilket enligt mig tyder på ett visst mått av civilisation. Men sen när fredagskvällens mörker sänker sig över byn och vi tänker: ”Vad bra att man inte behöver leta efter de bästa uteställena, då det bara finns en handfull, och alla på samma lilla gata.” då har alla plötsligt gått och lagt sig. Klockan är halv tio en fredagskväll och enda partyt är ravemusik ur en avlägset parkerad husbil (inte vår). Så vad gör vi? Vi dricker flasköl i husbilen och försöker titta på Axess Play, som inte funkar på grund av långsamt internet. Det blev istället en tidig morgon med lite surf för Lily, och sol för mig.

Gårdagens utsikt. Vackert och ödsligt



Ölfri StPatricks och tropiska regn

Nu har vi lämnat New Plymouth där vi igår på det stora taget lyckades undvika galna, grönklädda St Patricks day-firare. Vi började på en pub som inte var irländsk, och därför inte totalt packad (i dubbel bemärkelse). Där träffade vi på en bekant från en tidigare pubkväll i stan, en oljeriggsarbetare från Alaska, som visade oss en mycket trevlig vinbar där vi blev bjudna på lokala viner av barägaren och hans fru. På betryggande avstånd från irländsk öl. Då det var uppehållsväder igår kväll satt vi på barens utegård, komplett inredd med heltäckningsmatta och allt. De gillar sina heltäckningsmattor i denna del av världen.
Annars har det varit lite si och så med vädret de senaste dagarna. Störtskurar blandas med het sol. I detta väder har vi idag kört upp till surforten Raglan på västkusten där vi planerar att stanna i två dagar, så håll tummarna för uppehållsväder nu!

Jag på stranden vi campade vid i förrgår



Vacker kust på väg norrut idag



Fortfarande på väg norrut, nu i regn



Framme! Lily ovanför Raglans berömda surfstrand

Strandliv och stadsliv vid foten av en vulkan



Utsikt från gårdagens natthärbärge



Vi har fortsatt ännu lite norrut på vår resa mot Auckland, där vi ska lämna vår älskade husbil på måndag. Vi har fattat tycke för den i sammanhanget lite större staden New Plymouth med kringliggande surfstränder. Igår campade vi på en campingplats ovanför stadens hamn. Idag har vi återigen kört lite söderut och campar nu på en rekommenderad surfstrand nån kvart från stan. (Bildbevis härifrån kommer senare. Just nu har solen gått ner. Den går ner betydligt tidigare här på nordön.) Imorgon tänkte vi kolla om det blir nåt St Patricks day-firande i New Plymouth och sen kör vi norrut mot strandorten Raglan.

Jag har nu för första gången badat i havet sen vi kom till Nya Zeeland, runt 20+ skulle jag tippa, samt tassat runt barfota i glittrande svart lavasand en hel del. Man ser väldigt smutsig ut sen bara, men annars är det trevligt.



Vulkanen Mount Taranaki runt vilken Surf Highway löper
och anledningen till den svarta sanden får man anta



Har även idkat lite shopping, iskaffefikande, sushiätande och annat civiliserat i New Plymouth som liksom alla andra ställen här känns som världens ände, fast på ett bra sätt. Kan bero på att vi befinner oss vid världens ände, med Europeiska mått mätt i alla fall. Finns visserligen McDonalds men nästan inga andra kedjor man är van vid, vilket gör shoppingen lite mer intressant.