Lucka 8: En lugn alp-idyll

Vaduz, Liechtenstein (latitud 47)

Ta sig hit: Flyg till Zürich, sedan tåg och buss som tar totalt runt två timmar.

Trestjärniga hotell från 1 200 SEK

När: Har bara varit där i oktober men föreställer mig att det är lika vackert året runt.

Landskapen i det här lilla landet, inklämt mellan Schweiz och Österrike är verkligen löjligt vackra. Hela landet är beläget i alperna, så det är snötäckta toppar med gröna fält mellan vart man än vänder sig. Floden Rhen utgör gränsen mellan Vaduz och Schweiz. Det är en gräns som inte gör mycket väsen av sig. Jag var först tvungen att titta på Google maps för att se vilket land jag befann mig i när jag satt på bussen, men vid närmare inspektion var gränsen här och var utmärkt med flaggor för respektive land.

Vaduz är en av få huvudstäder som saknar såväl tågstation som flygplats, men lokalbuss från den schweiziska gränsstaden Sargans går regelbundet och stannar på flera ställen i stan. Skulle man kliva av på fel hållplats är det sällan långt att gå. Staden har bara drygt 5 000 invånare, men gränsar till den något större staden Schaan, som faktiskt har en tågstation. Höghus lyser med sin frånvaro och de flesta verkar bo i fina villor. Redan 5-10 minuters promenad från centrum hyser många av bostäderna små hagar med kor. På typiskt alpvis är de försedda med bjällror så klart. Idylliskt så man smäller av! Ytterligare andra hus har istället vinodlingar. Bra grannuppdelning: En del producerar mjölk, en del vin, och vattnet rinner friskt direkt från alpbäckarna. Över det hela vakar fursten i sitt gamla slott. Han har stor politisk makt, men liksom i grannlandet är även folkomröstningar en del av beslutsfattandet. Slottet på kullen bidrar ytterligare till sagostämningen i staden, men samtidigt är det här en modern huvudstad där kostymklädda finansarbetare äter svindyr sushi i modernistiska byggnader i centrum. Och den lokala klädaffären har rea på lederhosen!

I slutet av den lilla huvudgågatan i Vaduz ligger den gotiska katedralen och stadshuset.

Smala bäckar (bevattning?) genomkorsar tomterna ner mot floden Rhen.

Lucka 7: Kanadas tredje största stad

Vancouver, Kanada (latitud 49)

Ta sig hit: Ca 10 timmars flyg från Paris, Amsterdam, Frankfurt eller liknande. Inga direktflyg från Sverige. Jag kom dit via båt från Alaska, men det är bevisligen en omväg!

Trestjärniga hotell i centrum 700 – 1 000 SEK

När: Aldrig riktigt kallt, men rått och regnigt på vintern så helst April till Oktober.

Vid första anblicken liknar Vancouver många andra amerikanska städer, med sina skogar av skyskrapor blandat med lägre bebyggelse och breda vägar. Men den utmärker sig genom att ständigt hamna på topplistorna över världens bästa städer att bo i. I en undersökning från förra året rankas den bäst i hela Amerika och tredje bäst i världen. En av de faktorer som bidrar till den prisade trivseln är nog att staden är omgiven av vatten på alla håll och kanter: I norr av fjorden Burrard inlet och i söder av Fraserfloden. Sedan är det också relativt nära till natursköna Vancouver Island och till skidorten Whistler. För att inte nämna alla fina parker och marinan mitt i stan. Dessutom behöver man aldrig gå långt förrän man snubblar över ett mysigt café eller rolig butik. Det är kommerstätt och mångkulturellt, vilket bland annat visar sig på alla restauranger med kök från hela världen.

Trots att 90 procent av Kanadas befolkning bor inom 10 mil från den amerikanska gränsen känns länderna ibland som om de ligger ljusår från varandra. Min personliga käpphäst är att jag saknar uteserveringar i USA. Till och med i varma städer som LA och för att inte nämna San Francisco måste man leta ihjäl sig innan man hittar en endaste stol i solen. Kanadensarna har en annan inställning. Varhelst det är möjligt har man servering även utomhus. Följaktligen vimlar Vancouver av större och mindre uteserveringar. En annan kanadensisk usp är att all typ av brottslighet är betydligt lägre här. I Seattle bara fyra timmar från Vancouver, fick vi springa gatlopp sedan vi råkat komma in i ”fel” område. I Vancouver finns mig veterligen inga ”fel” områden alls. Åtminstone inte inom gångavstånd från centrum. Sedan är tempo, stämning och mentalitet en helt annan i Kanada. Man tar det lite lugnt, intresserar sig för sina medmänniskor och de flesta är genuint trevliga, inte bara för dricksens skull!

Var betar kanadagässen om inte i Kanada så klart! Detta ser kanske ut att vara på landet men är en stor park mitt i stan.

Småbåtshamnen Burrard Civic Marina i septemberdimma.

Lucka 6: Trivsel i diktaturens skugga

Minsk, Belarus (latitud 53)

Ta sig hit: Just nu flyger Belavia direkt från Stockholm (1,5 timmar). I normala fall fler bolag, tror jag. Går också frekventa tåg och bussar från Vilnius, som tar 3-4 timmar.

Trestjärniga hotell från 300-400 SEK

När: Pampigt året runt. Inomhusgallerior på vintern, parker på sommaren.

Är det ok att semestra i en diktatur? kan man fråga sig. Jag svarar nästa alltid ja på den frågan. En väldigt stor del av världens befolkning lever under förhållanden som är allt annat än demokratiska och de förtjänar vårt stöd och vår uppmärksamhet. Åk dit och prata med folk, spendera dina pengar hos lokalbefolkningen. (Statsägda hotell på Kuba är möjligen moraliskt tveksamt.) Det berör mig mer att fredliga demonstranter fängslas i Minsk än om det hade skett i en stad jag aldrig besökt. Varför ska dessa vänliga, ödmjuka människor inte få ha samma frihet som vi? Jag besökte ett relativt folktomt Minsk en varm augustihelg. Många var ute på sina landställen fick vi som svar på frågan varför det var så lite folk. Mötte idel leenden och hjälpsamhet överallt i stan, som väl i och för sig kändes än mer glesbefolkad på grund av sin monumentala skala. Just därför är det min typ av stad. Man slipper trängas helt enkelt. Citykärnan i denna tvåmiljonersstad är trevlig att promenera i, och ska man längre ut finns en utmärkt tunnelbana.

Belarus var liksom Litauen och delar av Ukraina en del av Polsk-litauiska samväldet från medeltiden fram till slutet av 1700-talet. Det märks att länderna har gemensamma kulturella rötter. Om inte annat i den utmärkta maten och den goda vodkan. Samma fräscha, underjordiska shoppinggallerior där vi sökte svalka i Minsk dyker också upp i Kiev, men de kanske inte stammar från medeltiden i och för sig. Belarus är också känt för att till skillnad från resten av Östeuropa ha kvar sina Leninstatyer. En av de större finns att beskåda på Självständighetstorget mitt i stan. Enligt de vi frågade är detta statyvurmande snarare ett uttryck för konservatism än kommunism. Det kan också nämnas att landets underrättelsetjänst har behållit beteckningen KGB…

Republikens palats, cool regeringsbyggnad. Ett bygge som påbörjades på 80-talet men avslutades så sent som 2001.

Aldrig trångt men aldrig tomt. Gatulivet i Minsk var precis i min smak.

Lucka 5: En polsk favoritstad

Gdansk, Polen (latitud 54)

Ta sig hit: Direktflyg en timme från Skavsta med Wizz Air. Eller färja från Nynäshamn, 18 timmar.

Trestjärniga hotell från ca 300 kr

När: Vår eller sommar för att även kunna njuta av de fina stränderna i närheten

Polen är ett av mina favoritländer att turista i. Det är rent, välorganiserat, snorbilligt och trevligt, överallt där jag har varit i alla fall, men favoritstaden är ändå Gdansk. Här har man både flod, kust, marina och som sagt närheten till stränder. Den mest populära i närbelägna Sopot men jag rekommenderar även att göra en båtutflykt till Westerplatte där man kan få en dos såväl hav och strand som historia. Det var nämligen här tyskarna inledde sin ockupation av Polen 1939. De bombade bunkrarna finns kvar att beskåda som en påminnelse om krigets fasor. Resten av Gdansk, eller Danzig som staden hette då, klarade sig ganska bra undan bombräderna. De vackra fasaderna i den gamla Hansastaden är alltså oftast original, men renoverade förstås. Det är pittoreskt och turistvänligt, utan att för den skull kännas överdrivet ”turistigt”. Kanske för att de skränigaste turisterna föredrar att hålla till i Sopot med dess vidsträckta sandstrand och större klubbscen.

Andra världskriget må ha börjat här, men staden var också fäste för den regimkritiska fackföreningen Solidaritet som i mångt och mycket bidrog till kommunistregimernas slutliga fall. Ett intressant museum om detta hittar man vid det gamla Leninvarvet. Fördelen med Polen jämfört med till exempel Baltikum är att man aldrig behöver vara orolig för dålig mat här. Du kan sätta dig på de mest turistiga ställena och beställa nästan vad som helst och det kommer att vara allt från gott till bland det godaste du har ätit. Ställen med utsikt över floden eller marinan rekommenderas, för utsiktens skull. Dyrt är det som sagt aldrig heller. Varken mat, dryck eller boende. Att hotell kostar från 300 kr är kanske en sanning med coronamodifikation men 500 kommer man lätt undan med, och då är det en standard och service som slår de flesta i Västeuropa. Det är bara att kolla på användarbetygen på hotels.com. Nästan alla hotell här har fått över 9 av 10…

Skeppet Soldek och stadens sjöfartsmuseum, båda värda ett besök!

Gatuliv på huvudgatan i vackra och välbevarade Gdansk.

Lucka 4: Baltikum light

Vilnius, Litauen (latitud 54)

Ta sig hit: Direktflyg från Stockholm ca 1,5 timme, eller buss från Riga 4 timmar.

Trestjärniga hotell från 400 kr.

När: Året runt men kanske helst under den varma årstiden.

För er som trots mina försäkringar tycker det verkar läskigt det här med slitna fasader och bistra, rakade ryssar föreslår jag Litauens huvudstad Vilnius som inkörsport till Baltikum. Staden är något mindre än Riga (drygt 500 000 invånare istället för drygt 700 000) och håller man sig inne i gamla stan är det mesta tipp-topp-renoverat. Inga fantasieggande ödetomter här inte. Den är dessutom en av de största i Europa (3,6 km²) och upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan 1994. Här finns av någon anledning inte heller de där stora party-gängen som man hittar i många andra östeuropeiska städer. Restauranger och caféer är gulliga och håller en hög lägstanivå. Det extremt kommersiella och det extremt personliga lyser med sin frånvaro. Kontrasterna är färre än i Riga helt enkelt.

Om man tycker att allt är lite väl mysigt och ofarligt rekommenderas ett besök i det gamla KGB-högkvarteret där folk avrättades och torterades på löpande band i källaren. Numera är det ett informativt museum. Bra museer är något det finns gott om i Vilnius och ofta kostar de bara runt 4 EUR. Detta bidrar till att staden gör sig bra även under regniga perioder. Vid uppehållsväder rekommenderas en promenad upp till Gediminas slottstorn. Även det innehåller en liten utställning, om bland annat den mänskliga kedja som de baltiska folken bildade 1989 som protest mot sovjetförtrycket. Den började vid detta torn. Förutom historiens vingslag från denna och andra episoder har man här de finaste vyerna över staden. Den som är religiös eller bara tycker det är fint med kyrkor får också sitt lystmäte i Vilnius. Staden har 40 olika kyrkor. Den ena finare än den andra.

Utsikt över gamla stan från slottstornet på kullen

St Casimirs barockkyrka mitt i stan är bara en av många vackra byggnader i Vilnius

Lucka 3: En av våra underskattade grannstäder

Riga, Lettland (latitud 56)

Ta sig hit: 50 minuters flyg från Stockholm (glöm den sunkiga båten!)

Trestjärniga hotell i centrum: ca 500-700 SEK

När: En stad som gör sig bra året runt, men var beredd på varmare somrar och råare vintrar än hemma.

Riga är sedan snart 30 år tillbaka Stockholms fjärde närmaste huvudstad (efter Tallinn, Helsingfors och Oslo). Under en period på 1600-talet var detta till och med Sveriges största stad! Idag har många svenskar en bild av livet i våra östliga grannländer som grått, fattigt, farligt och lite u-landsmässigt. Inget kunde vara längre från sanningen. Det enda u-landsmässiga är möjligen priserna på sina håll. Annars funkar det mesta bättre än i väst nu. Gatorna är säkrare, internet snabbare, hotellen fräschare, språkkunskaper och bildningsnivå högre. Visst, på sina håll i Riga är trottoarerna gropiga och fasaderna slitna men personligen tycker jag bara det är charmigt. Här river man inga fina gamla hus utan renoverar vartefter det finns resurser. Men det är ingalunda någon omodern stad för det. Mycket nytt byggs också där det finns plats för det. Snygga exempel på allt från medeltida hus till 2000-tal finns representerat, men mest känd är staden kanske för de fina jugendhusen.

Barscenen i Berlin och New York i alla ära, men ingenstans finns det så mycket coola, udda, svårfunna ställen som i Riga. Hög hipsterfaktor på många håll, men på ett otvunget sätt. I kontrast till detta, och för den som inte känner sig det minsta hipster, finns också hyperkommersiella barer och nattklubbar i centrum. Samma sak med shoppingen. Här finns allt från stora gallerior med samma kedjor som hemma, till exklusiva små hantverksaffärer, till billiga kläd- och husgerådsaffärer för de med lite mindre kassa. Riga har kort sagt allt. En liten varning bara. Korsreferera Tripadvisor med Google och vad mer du kan komma på när det gäller att hitta restauranger. Det finns mängder av riktigt dåliga turistfällor, men numera även fler och fler riktigt bra krogar. Ölen är dock bra överallt!

Vackra fasader på kända gatan Elizabeta iela. Just här får man trängas med jugendfantaster från hela världen men de vackra fasaderna finns spridda över hela stan.

Till och med en sandstrand finns mitt i stan, på flodbädden närmast flygplatsen. Mer sand finns i närbelägna badorten Jurmala.

Lucka 2: Amerikas nordligaste ort

Barrow, Alaska (latitud 71)

Ta sig hit: en dryg timmes flyg från Fairbanks

Trestjärnigt hotell ca 1 500 SEK

När: Vintertid om man vill få chansen (risken) att se isbjörnar på gatorna, annars sommar. Här sträcker sig polarnatten ”bara” från den 18 november till 23 januari.

Vi dröjer oss kvar vid Norra ishavets rand i en dag till. Jag gillar ju avlägsna platser där människor ändå har skapat sig en bekväm tillvaro, och Barrow (som 2016 bytte namn till inuiternas beteckning på platsen: Utqiaġvik) är om möjligt än mer avlägsen än gårdagens resmål. Speciellt för oss här i norden som först måste ta en lååång flygresa till någon av Alaskas större städer; Fairbanks eller Anchorage. Även dessa är värda ett besök, men att befinna sig på den absoluta nordspetsen av amerikanska kontinenten borde finnas med på allas bucketlist. Vyerna är unika: Platt som en pannkaka. Inga träd eller buskar men däremot ett par insjöar. Enkla, färgglada trähus utströsslade på lerig grund. Asfalt och permafrost kommer inte överens, så gummistövlar eller väldigt oömma skor är ett måste sommartid. Här jagar urinvånarna fortfarande grönlandsval under den isfria årstiden. Bytet delas upp mellan invånarna, så har du tur kan du bli bjuden på en valmåltid!

Eftersom Barrow är huvudort i regionen finns här det mesta i form av kommunal service så som sporthall, bibliotek, skolor och museum, trots att orten bara har omkring 4 000 invånare. Det finns även ett par större mataffärer där man bland annat kan köpa vapen och ammunition. När polarhavsisen lägger sig hela vägen in till stan är det som sagt lätt för isbjörnarna att knalla in, även om det är ovanligt. Något som inte finns är alkohol, på grund av tidigare alkoholrelaterade problem bland befolkningen. Någon stor hamn finns inte heller, så all transport till och från orten sker med flyg. På vintern går det även att ta sig över snön eller isen till närbelägna byar.

Till och med tandläkarmottagning finns det, av enklare modell.

Många söta slädhundar träffar man på här. Denna har en gammal båt på stranden som koja.