fredag 4 december 2020

Lucka 4: Baltikum light

Vilnius, Litauen (latitud 54)

Ta sig hit: Direktflyg från Stockholm ca 1,5 timme, eller buss från Riga 4 timmar.

Trestjärniga hotell från 400 kr.

När: Året runt men kanske helst under den varma årstiden.

För er som trots mina försäkringar tycker det verkar läskigt det här med slitna fasader och bistra, rakade ryssar föreslår jag Litauens huvudstad Vilnius som inkörsport till Baltikum. Staden är något mindre än Riga (drygt 500 000 invånare istället för drygt 700 000) och håller man sig inne i gamla stan är det mesta tipp-topp-renoverat. Inga fantasieggande ödetomter här inte. Den är dessutom en av de största i Europa (3,6 km²) och upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan 1994. Här finns av någon anledning inte heller de där stora party-gängen som man hittar i många andra östeuropeiska städer. Restauranger och caféer är gulliga och håller en hög lägstanivå. Det extremt kommersiella och det extremt personliga lyser med sin frånvaro. Kontrasterna är färre än i Riga helt enkelt.

Om man tycker att allt är lite väl mysigt och ofarligt rekommenderas ett besök i det gamla KGB-högkvarteret där folk avrättades och torterades på löpande band i källaren. Numera är det ett informativt museum. Bra museer är något det finns gott om i Vilnius och ofta kostar de bara runt 4 EUR. Detta bidrar till att staden gör sig bra även under regniga perioder. Vid uppehållsväder rekommenderas en promenad upp till Gediminas slottstorn. Även det innehåller en liten utställning, om bland annat den mänskliga kedja som de baltiska folken bildade 1989 som protest mot sovjetförtrycket. Den började vid detta torn. Förutom historiens vingslag från denna och andra episoder har man här de finaste vyerna över staden. Den som är religiös eller bara tycker det är fint med kyrkor får också sitt lystmäte i Vilnius. Staden har 40 olika kyrkor. Den ena finare än den andra.

Utsikt över gamla stan från slottstornet på kullen
St Casimirs barockkyrka mitt i stan är bara en av många vackra byggnader i Vilnius

torsdag 3 december 2020

Lucka 3: En av våra underskattade grannstäder

Riga, Lettland (latitud 56)

Ta sig hit: 50 minuters flyg från Stockholm (glöm den sunkiga båten!)

Trestjärniga hotell i centrum: ca 500-700 SEK

När: En stad som gör sig bra året runt, men var beredd på varmare somrar och råare vintrar än hemma.

Riga är sedan snart 30 år tillbaka Stockholms fjärde närmaste huvudstad (efter Tallinn, Helsingfors och Oslo). Under en period på 1600-talet var detta till och med Sveriges största stad! Idag har många svenskar en bild av livet i våra östliga grannländer som grått, fattigt, farligt och lite u-landsmässigt. Inget kunde vara längre från sanningen. Det enda u-landsmässiga är möjligen priserna på sina håll. Annars funkar det mesta bättre än i väst nu. Gatorna är säkrare, internet snabbare, hotellen fräschare, språkkunskaper och bildningsnivå högre. Visst, på sina håll i Riga är trottoarerna gropiga och fasaderna slitna men personligen tycker jag bara det är charmigt. Här river man inga fina gamla hus utan renoverar vartefter det finns resurser. Men det är ingalunda någon omodern stad för det. Mycket nytt byggs också där det finns plats för det. Snygga exempel på allt från medeltida hus till 2000-tal finns representerat, men mest känd är staden kanske för de fina jugendhusen.

Barscenen i Berlin och New York i alla ära, men ingenstans finns det så mycket coola, udda, svårfunna ställen som i Riga. Hög hipsterfaktor på många håll, men på ett otvunget sätt. I kontrast till detta, och för den som inte känner sig det minsta hipster, finns också hyperkommersiella barer och nattklubbar i centrum. Samma sak med shoppingen. Här finns allt från stora gallerior med samma kedjor som hemma, till exklusiva små hantverksaffärer, till billiga kläd- och husgerådsaffärer för de med lite mindre kassa. Riga har kort sagt allt. En liten varning bara. Korsreferera Tripadvisor med Google och vad mer du kan komma på när det gäller att hitta restauranger. Det finns mängder av riktigt dåliga turistfällor, men numera även fler och fler riktigt bra krogar. Ölen är dock bra överallt!

Vackra fasader på kända gatan Elizabeta iela. Just här får man trängas med jugendfantaster från hela världen men de vackra fasaderna finns spridda över hela stan.
Till och med en sandstrand finns mitt i stan, på flodbädden närmast flygplatsen. Mer sand finns i närbelägna badorten Jurmala.

onsdag 2 december 2020

Lucka 2: Amerikas nordligaste ort

Barrow, Alaska (latitud 71)

Ta sig hit: en dryg timmes flyg från Fairbanks

Trestjärnigt hotell ca 1 500 SEK

När: Vintertid om man vill få chansen (risken) att se isbjörnar på gatorna, annars sommar. Här sträcker sig polarnatten ”bara” från den 18 november till 23 januari.

Vi dröjer oss kvar vid Norra ishavets rand i en dag till. Jag gillar ju avlägsna platser där människor ändå har skapat sig en bekväm tillvaro, och Barrow (som 2016 bytte namn till inuiternas beteckning på platsen: Utqiaġvik) är om möjligt än mer avlägsen än gårdagens resmål. Speciellt för oss här i norden som först måste ta en lååång flygresa till någon av Alaskas större städer; Fairbanks eller Anchorage. Även dessa är värda ett besök, men att befinna sig på den absoluta nordspetsen av amerikanska kontinenten borde finnas med på allas bucketlist. Vyerna är unika: Platt som en pannkaka. Inga träd eller buskar men däremot ett par insjöar. Enkla, färgglada trähus utströsslade på lerig grund. Asfalt och permafrost kommer inte överens, så gummistövlar eller väldigt oömma skor är ett måste sommartid. Här jagar urinvånarna fortfarande grönlandsval under den isfria årstiden. Bytet delas upp mellan invånarna, så har du tur kan du bli bjuden på en valmåltid!

Eftersom Barrow är huvudort i regionen finns här det mesta i form av kommunal service så som sporthall, bibliotek, skolor och museum, trots att orten bara har omkring 4 000 invånare. Det finns även ett par större mataffärer där man bland annat kan köpa vapen och ammunition. När polarhavsisen lägger sig hela vägen in till stan är det som sagt lätt för isbjörnarna att knalla in, även om det är ovanligt. Något som inte finns är alkohol, på grund av tidigare alkoholrelaterade problem bland befolkningen. Någon stor hamn finns inte heller, så all transport till och från orten sker med flyg. På vintern går det även att ta sig över snön eller isen till närbelägna byar.

Till och med tandläkarmottagning finns det, av enklare modell.
Många söta slädhundar träffar man på här. Denna har en gammal båt på stranden som koja.

tisdag 1 december 2020

Häng med i årets resetipskalender! Lucka 1: Svalbard

I brist på fantasi och aktuella resor ger jag mig nu in i adventskalenderbranschen! Varje dag fram till jul öppnar vi en blogglucka med en favoritplats. Som vanligt blir det många udda resmål, men alla är Nicole-godkända. För enkelhetens skull rör vi oss från norr till söder och börjar på latitud 78.

Svalbard, Norge

Ta sig hit: fyra timmars flyg från Oslo eller en och en halv från Tromsö. En del kryssningar stannar (stannade) här också.

Trestjärnigt hotell: ca 1 400 SEK. (På hotels.com just nu)

När: Sommar eller tidig höst för att kunna göra båtutflykter och se isbjörn på lämpligt avstånd. Vintertid snöskoter vilket kan vara kul men kallt. Är du mörkrädd tänk på att det är polarnatt mellan den 26 oktober och 8 mars.

På den här ögruppen halvvägs mellan skandinaviska fastlandet och nordpolen bor det troligen fler isbjörnar än människor. De sistnämnda är mer lätträknade och uppgår till knappt 3 000, varav de flesta bor i Longyearbyn. Där finns det mesta man behöver, från sjukhus, skola och bank till exklusiva restauranger, tax-free-shopping och nattklubbar. Sommartid är det isfritt och båt är då det smidigaste transportsättet. Vintertid är det snöskoter som gäller. Asfalterade vägar finns inte.

Hit åker man för att uppleva midnattssol eller norrsken, spana efter isbjörnar, ta selfies med halvtama renar och besöka övergivna och bebodda ryska gruvsamhällen (Pyramiden respektive Barentsburg) där Lenin fortfarande står staty. Man ska ha respekt för isbjörnarna och kylan, även om temperaturen sommartid kan leta sig upp till 5-10 grader. Vindtäta kläder och gevär bör på- och medtagas om man beger sig utanför stan, men är man frusen och lat finns spahotell och trevliga museer på krypavstånd från flygplasten, nästan. Prisnivån är lägre än i fastlandsnorge så passa på att mumsa på något lokalfångat vilt eller fisk, eller en god pizza eller burgare på enklare krog. Mycket svensk personal överallt så man behöver inte oroa sig för språket heller! En lustig grej är att skor alltid ska tas av inomhus, även på till exempel museer och hotell, så ta med hela strumpor och/eller tofflor.

På sommaren är stora delar av ögruppen snöfria men under en båtutflykt kan man ändå få sitt lystmäte av glaciärer och vita vidder.
Övergivet hus i den övergivna gruvorten, numera turistattraktionen, Pyramiden

torsdag 19 november 2020

Partyminnen i krogstängningstider

Från och med imorgon, fredag, måste alla krogar sluta servera alkohol kl. 22 och stänga senast en halvtimme därefter. Hade detta skett för tio år sedan hade det varit en personlig katastrof för mig. Nu ser jag snarare fram mot det. För krogbranschen är det ju fortfarande en katastrof, men tänk vad skönt att slippa dividera om huruvida man ska gå ut på stan efter en förfest eller inte. Slippa äta middag kl. 21. Slippa stök utanför mitt fönster när restaurang AG stänger kl. 1. ”Det är slut med det”, som Löven uttryckte det. Kvart-i-tio-raggen har dessutom potential att bli bra mycket bättre än kvart-i-tre-ditona!

Visst längtar man efter att trängas i en bar igen? Här i Hikkaduwa med nya och gamla bekanta.

För den som vill drömma sig bort i både tid och rum, till en tid då man trängdes på klubbarna, kommer här några tips på de bästa partyresmålen. Eller ja, ett högst subjektivt urval av mina bästa partyresor:

På thailändska Phi Phi Island ligger strandbarerna tätt. Det är svårt att veta vilken man egentligen dansar på, men drinkhinken (bucketen) får följa med överallt.

Thailand är nummer ett i genren. Vilken 70- och 80-talist har inte stått på en strand och dansat med en bucket i handen? Min personliga favorit har varit lilla Phi Phi på vackra västkusten. Svenskar och svensk musik överallt. Man skulle lika gärna ha kunnat vara i Visby, med den skillnaden att det är 30 grader dygnet runt, och mörkt på natten vilket bidrar till feststämningen. Inte som svenska sommarfester som börjar kännas sunkiga när solens första strålar bryter in på småtimmarna.

Barfotadans i sanden i Hikkaduwa. Ingen risk för skavsår här!

Ett annat resmål där man kan dansa med sand mellan tårna är surfstaden Hikkaduwa på Sri Lanka. Här är det ett mer internationellt urval på gästerna och musiken. Lokalbefolkningen var också partyglada. Man erbjöds svampar, guidning, massage och äktenskap med samma entusiasm.

Strandpartyn under bar himmel är så klart en härlig upplevelse för soltörstande svenskar, men bra party i mer svenskt klimat finns i nyazeeländska Queenstown. Staden är egentligen mest känd för sina adrenalinfyllda friluftsupplevelser, men vi satsade på kvällsaktiviteterna. Oslagbar stämning i både barer och klubbar, där såväl lokalbor som turister i alla åldrar blandades.

De lokala surfkillarna i Sri Lanka var riktiga linslöss!

Nej, en bra partyort har mindre att göra med klimatet och mer med ”publiken”. Det underlättar om det är en lite avlägset belägen ort dit folk kommer med ett gemensamt intresse, om det så är surf, bungee-jump, bergsklättring eller dykning. Ju längre från allfartsvägarna desto större blir sammanhållningen bland de som hittar dit. Storstäder i all ära, men för att ha kul i nattlivet där måste man antingen ha en enorm tur eller lokal guidning. Annars är det lätt att hamna i könlösa turistfällor som är både dyra och otrevliga.

måndag 9 november 2020

Läsning väcker resminnen

Jag har just börjat läsa den amerikanske författaren Don Winslows thrillerroman The Power of the Dog, en skönlitterär skildring av USA:s krig mot droger i Mexiko från 70-talet och framåt. Den väcker så klart minnen från norra Mexiko där jag har rest och bott, men främst väcker den minnet hur jag fick den till skänks; under Costa Rica-resan i vintras.

Då vägarna var usla och bussarna också antingen usla eller snordyra bokade vi inrikesflyg från nordvästra kusten ner till huvudstaden, för en natt där innan flyget hem. Ofta träffar man på lustiga karaktärer när man är på resande fot, men mannen på flygplatsen i Liberia i norra Costa Rica var lite väl ”lustig” för min och Jennys smak. En högljudd, yvig och bullrig äldre amerikan som skämtade och pratade vitt och brett med alla som väntade på flyget till San José. Från början var vi ganska många vid gaten men de flesta försvann med ett tidigare flyg. Den pratsamme mannen var kvar och vi försjönk mer och mer i våra telefoner för att undvika att bli hans nästa ”offer”. Till slut var vi bara sex personer kvar när personal hämtade oss för en promenad till planet.

Det visade sig vara en minimal flygfarkost av storleken minibuss med vingar. 15 platser på sin höjd. Två säten, gång och en plats till. Tätt, tätt. Jag och Jenny gick in först och satte oss långt fram. Tror ni inte att amerikanen sätter sig på andra sidan gången! Jenny fick något panikartat i blicken: ”Jag måste hämta min bok!” Vi hade lämnat ifrån oss handbagaget i bagageutrymmet längst bak i planet, och dit gick hon nu med bestämda steg. Så bestämt man nu kunde röra sig i den trånga gången.

Så här såg insidan av miniplanet ut. Mannen på bilden är inte mannen i berättelsen.

Amerikanen var som sagt väldigt yvig och plötsligt tar hans kroppshydda upp både gången och Jennys plats och han förhör sig ivrigt om var jag kommer ifrån, var vi har varit, vad jag tycker om Costa Rica, etc. Han visar sig vara hyfsat vettig när man väl börjar prata. Han har varit i landet flera gånger för att fixa sina tänder. Något som tydligen är billigare där än i USA. Dessutom är han mycket intresserad av litteratur, och när jag säger Sverige nämner han direkt att han gillar författarduon Roslund och Hellström. Vi, eller mest han kanske, pratar oavbrutet under den 30 minuter långa, skakiga flygningen och innan vi lämnar planet har han beställt en bok till mig. ”Den här kommer du att gilla! Jag ger bort böcker till alla jag träffar.” säger han bestämt. Jag ger honom jobbadressen för att skicka boken dit och vi skiljs åt vid bagageutlämningen.

På måndagen när jag är tillbaka på kontoret ligger boken där och väntar på mig! Beställd via mobil på ett väldigt litet flygplan i Costa Rica, levererad till Stockholm några dagar senare. Mycket kan sägas om Amazon, men här var de otroligt effektiva. Kul när oväntade bekantskaper även ger oväntade och bra läsupplevelser.

söndag 1 november 2020

Underbara, kravlösa november!

Kombinationen november, stängda gränser och reseavrådan får de flesta svenskar att gripas av panik. ”Hur ska vi öööverleva hela denna lååånga vinter!?” Som vanligt är jag i otakt med min omvärld och är långt från panik just nu. Jag är nämligen det mest suspekta man kan vara i Sverige: en novemberälskare. Att ha valfri sexuell läggning, könstillhörighet, hårfärg och diverse extrema åsikter åt både höger och vänster accepteras ändå av de flesta i det här landet, så länge man hyllar sommaren och hatar vintern. Börjar man däremot hylla mörkret, ja då är det typ psykakuten nästa. Mina nära vänner har accepterat min läggning och kallar mig skämtsamt för vampyren, men jag tänker att jag ska försöka förklara mig för er andra också, och kanske kan jag få någon att se ljusare på denna fantastiska bit av hösten som vi har framför oss!

Det bästa är ändå kravlösheten. Här finns inte ens uns väder som ska ”tas tillvara på”. Samtidigt är det sällan olidligt kallt. Ordentliga skor och kläder gör att man kan promenera hur mycket man vill. Men framförallt kan man sitta inne hur mycket man vill. Min favoritsysselsättning! Äntligen kan ugnen och spisen få stå på hela dagarna om man nu är road av långkok och bak. Det går förstås lika bra att kolla på någon bra film och beställa hem hämtmat. Möjligheterna är oändliga.

Oestetiska halloween och trängsel vid gravar på Allhelgona är redan överstökat. Nu ligger varje helg som ett härligt oskrivet blad fram till första glöggen (som väl i och för sig blir inställd på grund av corona). Att välja restaurang är inte längre ett pusslande med: Var finns bästa kvällssolen/uteserveringen/utsikten? I november behöver man bara ställa sig en fråga: ”Är det inomhus? Då kör vi!” Jag älskar att kunna sitta i någon mysig källarlokal och dricka en irish coffe eller ett mustigt rödvin. Allt är så mycket enklare. För att inte tala om arrangemang av privata tillställningar. Man kan vara nästan hundra procent säker på att det kommer att regna om man har bokat in en picknick. Men i november är det ingen som bokar in picknickar! Äntligen slipper vi vara slavar under vädret.

Mörker kan vara opraktiskt om man är ute på landet. Det kan jag hålla med om. Men inne i Stockholms innerstad är det mer som en trygg filt som sveper om en. Ljuset finns ju där i form av lockande fönster till ombonade lägenheter, affärer, krogar med mera. Jag hör inte till dem som tänder levande ljus hemma under denna årstid. Ute är det mörkt, inne får det gärna vara lysrörsljust. Kontrasterna är underbara. Mörkt och bitande kallt eller ruggigt regn ute. Ljust och varmt inne.