Nyårsupplevelser världen runt

Min dåvarande pojkvän blev alltmer vitgrön i ansiktet. Det brasilianska köket bråkade med hans tarmflora. Bussen stod still. Luften stod still och fylldes av avgaser. Runt oss passerade mängder av vitklädda människor på väg till den stora festen på Copacabana. Bussjäkeln rörde sig inte. Hela vägen mellan Ipanema och Copacabana var en enda stillastående bilkö. Efter 20 minuter i stilla buss bestämde vi oss för att gå istället. Som tur är var vi bjudna hem till en vän med hänförande utsikt över stranden, och tillgång till toalett och svalkande drycker. Runt två miljoner människor firar nyår på denna strand. Det är en ofattbar folkmassa vi hade äran att fastna i, och sedan ha utsikt över. Det är som om precis alla invånare i Stockholms län skulle bege sig till samma plats samtidigt.

Folkmassan börjar samlas inför tolvslaget på Copacabana

Ett annat år var vi ett gäng som landade i Dubai på nyårsaftonen. Vi gav oss genast ut för att hitta bra firanden men muslimerna är inga supernyårsfans. (De har sitt eget nyår lite senare. Jättekul tänkte vi! men nej, tvärtom. Just den kvällen var hela landet totalt torrlagt.) Den enda roliga nyårsfest vi hittade var ett kazakstanskt gäng som hade abonnerat festvåningen på något flådigt hotell. Som tur var hade de inget emot att ytterligare ett litet gäng vilsna västerlänningar kraschade deras fest.

Skottar kan däremot festa. Det enda problemet är att de i likhet med engelsmännen tror att de bor vid medelhavet. Alltså inga konstigheter med en utomhuskonsert hela nyårskvällen. Att det var minusgrader, blåsigt och snö i den fuktiga luften bekymrade ingen, utom möjligen oss besökande svenskar då. Jag och väninnan kom på att vi kunde platta till plastflaskor som folk slängt på marken och stå på dem för att på så sätt förhindra förfrysta fötter.

Den skotska flaggan har så klart en självskriven plats på en nyårskonsert i Glasgow

Nyårsfiranden utomlands är alltid ett minne för livet. Jag har ätit vindruvor och blivit av med plånboken i Barcelona, tittat på parader med brinnande tunnor i norra England och nu senast (förra året) letat vin på stranden i Legian, Bali.

Men helst av allt är jag nog ändå hemmavid just denna kväll. Man vill ändå ha sin trerättersmiddag, sina närmaste vänner, champagne och fyrverkerier i kylan och sedan in i värmen igen. Ett enkelt men vinnande koncept som man sällan får utomlands.

En marknadsskeptikers decembertips

December innebär högsäsong för julmarknader runtom i Sverige och Europa. Jag har en lite kluven inställning till dessa. Jag älskar ju jul, vinter, mörker, shopping. Borde trivas som fisken i vattnet. Man ser framför sig idylliska små stånd med genuint hantverk, och kanske något värmande gott att äta och dricka, allt under vacker julbelysning med lite musik i bakgrunden. Doft av granbarr, glögg och pepparkaka. Snön som knarrar under fötterna. Men jag glömmer att det finns två saker jag hatar: kyla och trängsel… Så, nej. Jag är inte skapt för julmarknader. Det spelar liksom inte någon roll hur mycket man klär på sig. Att med myrsteg ta sig fram på en marknad, kanske till och med försöka köpa något, gör att man blir kall. Det måste vara över 15 grader för att utomhusmarknader ska vara njutbara, och det är det sällan i Europa i december. Speciellt inte i ”juliga” länder som Sverige, Finland, Baltikum och Tyskland.

Julmarknaden i Prag. Kanske världens mest turistiga stad

Nej, vintern avnjuts bäst antingen med en rask promenad, eller inomhus framför den där varma glöggen eller en kopp annat varmt. Och shoppingen avklaras om inte framför datorn så gärna i stora gallerior på udda tider, så slipper man både folk och kyla.

För den som ändå tycker att de mysiga aspekterna överväger och gärna reser på julmarknadsresa finns här en bra lista på de man inte bör missa. För oss som insett att vi inte är fans av julmarknader gör man nog bäst i att undvika dessa städer under december. Inser att anledningen till att jag har ett rätt negativt intryck av såväl Wien som Prag troligen är att jag bara har varit där i juletider. Måste nog ge dem en andra chans!

Pampig julgran i Tokyo, i november…

För den som har mer än en helg över för decemberresa skulle jag istället rekommendera Tokyo. Väder som en svensk höst men ändå liksom julstämning året om. Julen är ingen stor högtid så det blir inte mer ”hysteriskt” i december än annars. Här är gator och affärer alltid fulla av massa kulörta lyktor och glada musiktrudeluttar, för att inte tala om möjligheterna att hitta bra och udda presenter till ok priser.

Tokyo by night. Bra och festlig belysning året runt

Drömresan äntligen bokad!

Höst, vinter och mörker i all ära. Jag har antagligen en släng vampyrblod i ådrorna för jag får en närmast manisk energiboost nu efter vintertidsomställningen och de långa, mörka kvällarnas inträde. Eller så är det bara det att man får gå upp i ”normal tid” istället för en timme tidigare. Sommartid är för morgonmänniskor!

Men man vet ju att energin kommer börja tryta efter nyår, och en vinterresa till solen är av största vikt. Så länge jag kan minnas har jag velat åka till Colombia, och så länge jag kan minnas har denna önskan bemötts med ”Är du galen?” eller något liknande mer inlindat uttalande från dem jag försökt övertala att åka med. Döm då om min glädje när jag äntligen hittar en väninna som har samma drömresmål, och dessutom har spanska som modersmål. Mycket praktiskt!

Varför i hela fridens namn vill man då åka dit!? Man kommer ju att bli rånad och drogad och kidnappad stup i kvarten. Hemskt opraktiskt, eller? Det grundar sig väl egentligen i en helt ovetenskaplig undersökning att alla som varit där verkar tycka det är fantastiskt. Både folk jag har pratat med och det jag har läst mig till ger idel positiva signaler. Man blir ju nyfiken när alla som inte har varit där har en så diametralt motsatt bild av ett land mot alla som har varit där. Jag måste bilda mig min egen uppfattning helt enkelt. Det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Tömma kontona på allt utom det nödvändigaste, lämna värdesaker hemma (får vänta med att köpa ny mobil till efter resan), se över försäkringar och vaccinationer, ta kopior på pass och kort. Samt se till att försöka röra sig i ”rätt” områden väl på plats.

Just nu är det som oroar mig mest att vi har 50 minuter på oss att byta plan i Amsterdam. Jag är skeptisk, men Air France indiska telefonsupport påstår att det går utmärkt. Vad nu de vet om europeiska flygplatser… Dessutom vill AF ha över 500 kr/person (enkel väg) för att checka in bagage, som ju definitivt ändå inte kommer att hinna med bytet. Hm, vi har inte bokat på bagage än, men två veckor i Colombia med bara handbagage känns onekligen hard core. Drygt två månader kvar till avresa (20 januari) så får klura på detta.

Halloweenpyssel i Sverige och utomlands

Liksom julbelysning och semlor har firandet av Halloween spritt ut sig under en allt längre tidsrymd sedan det kom till Sverige. Det är förståeligt. Så här års griper vi efter varje halmstrå att lysa upp tillvaron. En annan anledning är att ingen begriper när högtiden egentligen ska firas. Svaret är 31 oktober, men eftersom den dagen ofta ligger mitt i veckan firar man antingen helgen innan eller efter, eller både och.

Jag är inte mycket för att klä varken ut eller upp mig, men man måste ju ta seden dit man kommer. I Nordamerika är Halloween en stor grej som engagerar både stora och små. Här är ingenting halvhjärtat och på plussidan är att man kan klä ut sig till precis vad som helst. Det behöver inte vara något skräckinspirerat, som nästan alltid är kravet här hemma. Problemet när man reser eller bor utomlands är att man ju sällan har med sig de där lustiga/extrema kläderna som kan vara en bra grund i en utklädnad. Inte heller kanske man känner för att köpa någon avancerad kostym som sen ska slängas eller släpas med hem.

Till gårdagens firande kompletterade jag Halloween-ormen med ett par matchande skor också!

Det mest extrema jag hade med mig när jag bodde ett år i Kanada och sedermera skulle fira Halloween där var ett par ormskinnsmönstrade byxor. En topp i matchande mönster införskaffades och Halloween-ormen var född. Den har sedan dykt upp även i Sverige, senast igår, eftersom den har fördelen att den kan passa in på det svenska läskighetstemat också, för de med ormskräck i alla fall!

Utklädningsproblemet upprepade sig när jag bodde i Riga för ett par år sedan. Även där råder dock helt fri utklädnad så jag lät fantasin flöda. Hur minimera klädinköp och ändå maximera originalitet? Använd vad naturen har att ge, blev lösningen. Grannskapet var fullt av vackra höstlöv. Jag skulle klä ut mig till en lönn!

Jag detaljstuderade träden och fann att de var

En lettisk höstlönn!

mer grå än bruna. Grå byxor hade jag redan och matchande tajt polo inköptes. Sen var det bara att plocka löv och trä upp på långa girlanger som jag draperade mig själv i. Fördelen med denna utstyrsel var att även den kunde återanvändas till svenska fester (med hjälp av lite göteborgshumor). Jag tog helt enkelt med mig ett plastgevär, och så var jag ”lönnmördare”…

Höst- och jobbresa till badvänligare breddgrader

Oktober torde vara den perfekta månaden att åka till Sydeuropa. Medelhavet är uppvärmt och håller temperaturen mild och behaglig dygnet runt. De stora turisthorderna har försvunnit, bara svenskarna är kvar. Åtminstone kryllade det av svenskar i Cannes när jag var där förra veckan. Eller närmare bestämt: första halvan av veckan kryllade det även av tv-folk från hela världen, medan mässan MIPCOM pågick. Det är en årlig begivenhet då jag åker ner och har möten för att köpa in program för Axess TV:s räkning. En liknande mässa pågår i april, men då är vädret oftast uselt, eller åtminstone svinkallt så jag begränsar mig till en Cannesresa i oktober.

Att vara på mässa går ut på att springa som en tätting mellan alla möten hela dagen. En aldrig sinande ström av trevliga människor som bjuder oss på kaffe eller vatten medan de presenterar sitt utbud på en kvart. Utmattande och energigivande på samma gång. Sen vid 17-snåret en rask promenad till hotellet, snabbdusch och sedan börjar cocktailschemat för mer informella möten utan papper och penna. Att äta en ordentlig måltid är bara att glömma, men som tur är serveras ofta matiga snittar på festerna. Och som tur är pågår detta bara i tre dagar.

Utsikten på väg till ”jobbet”, det vill säga festivalpalatset. Passande nog lite regnigt medan mässan pågick och sedan sol!

Redan på torsdag eftermiddag kan jag utmattad sträcka ut mig på närmsta strand och ta ett dopp i havet. Sedan tar trerättersmiddagarna vid där snittarna slutade. Rivieran har ett lite oförtjänt rykte om sig att vara dyrt, och visst kan prissättningen vara lite udda med svenska mått mätt. Även här kan man så klart få en dålig lunchsallad för dryga hundringen. Alkoholfria drycker är notoriskt dyra. På de gulliga små kioskerna utmed stranden kostar en jättegod, stor macka drygt 5 euro, men en milkshake lika mycket. Vin är det som gäller om man vill hålla i slantarna. En varmrätt på en bra restaurang kan kosta uppemot 30 euro, men å andra sidan kan du få en riktigt bra trerättersmeny för samma pris, eller mindre! Den här gången hann vi med lilla kvarterskrogen La Farigoule, desto större tvåvåningskrogen Caveau 30 och schweiziskinspirerade fonduerestaurangen Cannasuisse. Alla rekommenderas varmt.

Fredagen är en utmärkt dag att göra en utflykt till Ile Sainte Marguerite. Båtar går varje timme från Cannes och tar en kvart ut till den vackra ön, kanske mest känd för att ha huserat mannen med järnmasken i sitt fort/fängelse. Numera huserar fortet någon typ av scoutläger, museum och ett litet akvarium. Men den största behållningen är de vackra, steniga badvikarna med kristallklart vatten. Mässan, mötena och champagnen känns helt plötsligt väldigt långt bort i såväl tid som rum.

Mås och kanon bevakar inloppet till Cannes från fortet på ön.

Kaserner inne i fortet på Ile Sainte Marguerite. Numera bebodda av ungdomsgrupper på utflykt.

Mer och mindre bra hotell

”Åh vad skönt det ska bli att komma hem till sin egen säng!” hör man ofta folk utbrista när de har varit borta några dagar, eller några veckor. Som nu senast efter bokmässan. ”Javisst” instämmer jag slentrianmässigt. Men jag håller inte med från hjärtat. Jag har en jättebekväm säng hemma, men sover aldrig så gott som på hotell. Det har nog med hela den bekymmerslösa inramningen att göra. Hotellfrukost eller torka smulor från köksbordet? Ren handduk eller kämpa med tvättstugan? Middag på restaurang eller trängas på ICA? Valet är lätt! Jag skulle kunna bo på hotell på livstid. Sen är det något med lakanen som gör under för sömnen. Det står på att-göra-listan att införskaffa ”hotellakan”. Har i alla fall köpt ”hotellkuddar” från Bädd&Bad. (Där hotellen själva gör sina inköp) Underbara, och överraskande billigt!

Airbnb och liknande tjänster i all ära. De är en upplevelse, ofta i positiv bemärkelse. Har t.ex. aldrig blivit bjuden på så mycket hemgjord alkohol som under våra Airbnb-vistelser i Albanien i somras. Men det kan aldrig slå en 24-timmars reception som är tillgänglig för din minsta önskan, om man bor på ett bra hotell det vill säga. Det är total avslappning på en annan nivå.

Bästa hotellen i år då? Hotel Regency i Florens gick inte av för hackor. Gillar konceptet med att de ställer i ordning rummet inför natten. Tofflor ställs fram på en liten matta, fönsterluckor stängs, sängen bäddas upp. Frukostbuffén är ljusår från det vanliga sydeuropeiska konceptet kaffe och bulle. Detta finns naturligtvis i alla upptänkliga varianter men kompletteras med pajer, ostar, kallskuret, småvarmt, yoghurt, frukt och fräscha grönsaker. Pris runt 2 000 kr/natten.

Bali är en höjdare för prisvärda hotell. Vi bestämde oss för att lyxa till det sista natten, men det blev ändå inte dyrare än 1 000 kr. Då hamnade vi på trevliga, fyrstjärniga Puri Santrian i Sanur. Egen strand, femtielva pooler, barer, restaurang och allt annat man behöver, men ändå kort promenad till andra ställen.

Utsikt över en av poolerna från vår balkong på Puri Santrian

Ni får två bonustips på hotell från mina mer ovanliga resmål också. Dessa vackra ställen bara måste upplevas: American Colony Hotel i Jerusalem (ca 3 000/natt) och Rooms Hotels i Kazbegi, Georgien (ca 2 000/natt). Miljöerna, rummen, maten och servicen är helt oslagbara. Rooms har en filial i huvudstaden Tbilisi också: Ännu bättre frukostbuffé, men utan den spektakulära bergsutsikten.

Kvällssol bakom bergen från vår balkong på Rooms Hotels, Kazbegi

Dyra, visst, men när jag tänker på att jag har bott på två svenska hotell i år i samma prisklass, men ljusår från dessa absoluta toppklasshotell i Israel respektive Georgien, känns de plötsligt extremt prisvärda. Seglarhotellet i Sandhamn har jag tidigare beklagat mig över, och nu för bara ett par veckor sedan bodde jag för jobbets räkning på Gothia Towers under bokmässan. Det är väldigt praktiskt att bo ovanpå själva mässhallen men charmigt är det inte. Bokade rum schabblas bort, städningen är obefintlig och restaurangen som tidigare om åren varit okej är nu ett enda stort kaos både till frukost och lunch. Smutsdisk står i drivor, och cirkuleringen när folk försöker hitta ett ledigt bord påminner om bilar som försöker hitta en parkeringsplats i Stockholms innerstad… Gömmer mig bakom lite intorkad äggröra och drömmer mig tillbaka till frukosten på American Colonys grönskande innergård, och det där svala vita vinet och forellroms-toasten på Rooms trädäck med utsikt över bergen.

Att sitta och filosofera under ett uråldrigt olivträd är aldrig fel. Här på American Colony, Jerusalem.

Man måste ju gilla ett hotell som till och med erbjuder helikoptertransport. (Rooms Hotels, Kazbegi)

Förvirrande tåg och andra resemissöden

Veckans dagsutflykt till Malmö höll på att ta en ände med förskräckelse. Jag hade smusslat med min Samsung hela dagen under studiebesöket i Apple Store (som jag gör översättningar åt). Nu stod jag på perrongen hemåt, uppslukad av dagens mailskörd. Hade dessutom fått småspringa till tåget då den lokala Subway tog en oändlig tid på sig att göra en enkel smörgås. ”Hoppas nu inte Pågatåget är försenat, tänkte jag i mitt stilla sinne, då missar jag anslutningståget till Stockholm”. Nejdå, kl. 16.44 rullar det in, och ut. Men vänta… Går inte det här tåget mot Lund? Nehej, Ystad. Samma avgångstid, annan perrong!

Det blir till att sitta i solen i Oxie (låter exotiskt men är något typ av förort söder om Malmö) och googla lösningar i väntan på tåg åt rätt håll. Google maps är oslagbart. Bara att skriva in ”hem” så berättar den att det faktiskt går ett tåg 19.04 från Malmö som jag borde hinna med, istället för det jag har missat. Vad en ny tågbiljett kostar får bli ett senare bekymmer. Den barska damen på Malmö station bekräftar att det finns biljetter kvar på mitt önskade tåg, till och med i tyst vagn. (Men eftersom nåt smartskaft på SJ envisas med att lägga tysta avdelningen precis mitt i tåget så att alla måste passera den i tid och otid är det så klart knappast knäpptyst…) Jag langar fram kreditkortet, men hon bara skakar på huvudet. ”Äsch, det är lugnt.” och häftar fast min nya biljett på den gamla. Vilken ängel!

För att vara relativt resvan gör jag ofta osedvanligt korkade grejer, som ovan. Kliver på fel tåg. En av många anledningar till att jag undviker tåg i möjligaste mån. Men även andra gånger har jag gjort bort mig av blivit räddad av snälla människor. Kommer på två episoder på rak arm: Förra sommaren när jag skulle till Kanada och inte hade fyllt i elektroniskt visum. Fick inte åka med planet, men den snälla incheckningstjejen lyckades boka om mig till en ännu smidigare flight dagen efter. Helt utan extra kostnad. Jag var SÅ tacksam. En enkelbiljett till Toronto kostar ju lite mer än en tågbiljett Malmö-Stockholm. Eller som när vi skulle ta en nattbuss till Sydney. Hade suttit på busstationen i nån håla i ett par timmar i väntan på bussen efter att barerna stängt och sen fick höra att ”Men era biljetter är till fel dag. Den här bussen gick igår.” Så går det när man inte tänker på att datumet ändras efter midnatt. Men chauffören var snäll och vi fick åka med ändå.

Ja, mycket har man varit med om. Det är tur att världen, faktiskt, är full av godhjärtade människor på olika håll och kanter! Som jag har sagt förut: Allt löser sig med pengar, leenden och sunt förnuft. Har du inte tillgång till alla tre så förlita dig på det du har mest av för tillfället. I mitt fall har det ofta varit ett leende, eller snarare en chockad och förtvivlad uppsyn

(Tåget på bilden är oskyldigt i denna historia. Det är Stalins bepansrade vagn som han använde för transporter från 1941 och framåt. Nu står den i hans födelsestad Gori i Georgien.)