Soppkök på Brännkyrkagatan

En pelargon som hade lite väl roligt på balkongen och fick
tvåfärgade blommor: mörkrosa och ljusrosa. Aldrig sett något liknande

Hemma igen! Hur känns det? är den ständiga frågan. Bra fråga, men klart är i alla fall att det finns några tydliga fördelar med Stockholmslivet. Att vara hemma i sin egen lägenhet så klart och få packa upp alla tillhörigheter från källaren. De verkar ha klarat sig bra, och likaså blommorna som nu flyttat in från sommarsemester på balkongen. Skönt också att vid behov ha en tunnelbana som går var femte eller i värsta fall tionde minut, istället för Rigabussarna med sina bingoliknande tidtabeller. Fanns inte två avgångar med jämna mellanrum. Ibland var det 3 minuter mellan bussarna och ibland 43, eller 17. Dock gick de alltid i tid eller lite innan. Sen försöker jag förtränga att alla Stockholmsbussar har bytt rutt och att alla nu verkar gå till Hornsberg. Ingen aning om vad man ska göra om man ska någon annan stans. Man tar t-banan tror jag!

Sen har vi så klart det där med svensk mat. Vi har frossat i falukorv, köttbullar men framförallt hårdost här hemma. Hushållsostar, gräddostar och prästostar hetsäts och sköljs ner med vårt kristallklara kranvatten. Vilken lyx! För att inte övergången ska bli för brysk för magar och plånböcker hade vi en liten fest med ryskt tema här hemma i lördags. Det enda ryska var egentligen all vodka vi köpt med oss från Riga samt hembakat grovt bröd och hemlagad borsjtj, den traditionella rödbetssoppan. Jag är egentligen inte alls någon soppmänniska privat men gillar att ta fram min stora 10-literskastrull och plåga gäster med flytande föda i plastkoppar. Passar på att dela med mig av receptet, som är en mix av diverse borsjtj-recept jag hittade på nätet, så det verkar gå att variera i oändlighet men rödbetor, vitkål och lök är viktigt. Detta blir alltså en STOR sats, men det hela ska tydligen gå att frysa in också.

Borsjtj-lagning pågår

Ca 1 kg färska rödbetor

¼ vitkålshuvud

4 lökar

4 vitlöksklyftor

2 stora potatisar

1 stor palsternacka (och/eller morötter)

En bit rotselleri

Allt ovan skalas och strimlas i valfritt stora bitar (ju större desto länge kan/måste de kokas) och steks sedan några minuter i margarin eller olja, utan att de får färg. Salta och peppra under tiden. Just de här stora mängderna får man steka i flera omgångar.

Sen ner i gryta och på med vatten så det täcker, drygt tre liter och MINST en buljongtärning per 0,5 liter. Rotsaker formligen äter ju salt så två extra buljongtärningar är att rekommendera. Häll i en matsked vinäger per liter vatten och smaksätt gärna med sambal oelek eller liknande.

Detta får sedan puttra tills alla grönsaker är lagom mjuka. Det tog typ en timme på min långsamma spis. Ett måste är att servera med en klick matlagningsyoghurt eller gräddfil i varje portion. Jag hittade något som passande nog hette rysk yoghurt och var väldigt gott.

Fem skäl att resa till Lettland - Nr 1: Husen!

Vacker, välputsad jugendfasad mitt i stan vid Brivibas iela

Grånade damer på hårt trafikerade Brivibas iela

Som jag kommer att sakna dem. Nu kanske inte alla delar min besatthet av slitna miljöer. Jag fastnar alltid mitt emot Gröndal under mina Reimersholmspromenader och står och beundrar de övergivna industrierna där på andra sidan vattnet. Här i Lettland är sådana miljöer vardagsmat. Det är nästan ett understatement att kalla dem vardagsmat. De bara är, överallt, dessa enorma industrier och andra fallfärdiga kvarter. Vissa fortfarande i bruk, andra kilometerlånga mastodontbyggen med krossade fönster men ännu stolta skorstenar. Och sen har vi de underbara trähusen. Ibland mindre stugor men ofta herrgårdsliknande byggnader eller "spökhus" med tinnar och torn. Och man behöver inte gilla det slitna för att uppskatta Rigas byggnader. Här finns alla varianter. Nära nog varenda arkitektonisk stil från 1400-talet och framåt verkar finnas representerad, vemodigt flagnande, nödtorftigt lagad eller totalt nyrenoverad. Vissa av de vackra jugendfasaderna är gråa av tidens tand men på andra lyser de fantasifulla stuckaturerna som nyblekta leenden. Det råder inte heller någon brist på skyskrapor eller modernistiska skapelser i stål och betong mitt bland det gamla med sina välarbetade detaljer.

Slitet och vackert trähus mitt i botaniska trädgården. Det verkade faktiskt som om någon bodde här

Ett av mina favorithus i grannskapet. Underbara trädetaljer. Till exempel snidat monogram på ytterdörren.
Tyvärr ligger det stackars huset numera nästan under en hårt trafikerad bro och mitt emot en bilskrot

Fem skäl att resa till Lettland - Nr 2: "Vad händer här"-faktorn

Vackert trähus där en fjärdedel har blivit ommålad

Bland det roligaste med att bo här är alla lustiga små detaljer i vardagen. Det pågår alltid något projekt. Någon bygger ett hus, slutar bygga, gräver en grop, matar en katt. Det som är ett rivningsobjekt ena dagen kan vara en trendig butik nästa dag. Eller sexshop ena dagen och världens sämsta indiska restaurang nästa (som Taj Mahal där vi till och finns avbildade på deras tripadvisor. Tro inte på recensionerna. Stället suger, men ägarna var hemskt trevliga).

Vissa aktiviteter är vanligare här än där hemma. Att elda fuktiga löv är poppis så här års. Röken ligger som en tjock dimma över nejden. Tvätta bilar och kratta är andra höjdare. Husen må vara sneda och trädgården rätt vildvuxen, men krattningen är viktig.

Vid vårt hus finns en obegriplig damm. Livsfarlig utan belysning eller stängsel
Men änderna gillar den. De har till och med en egen trappa!

När resurser finns tar man omsorgsfullt hand om de sneda husen. Ibland blir bara ena halvan fixad men det är alltid nåt. Ibland undrar man om rucklen verkligen är bebodda, men det hänger alltid spetsgardiner i fönstren. Skrytbyggen som vårt grannhus kan dock avstanna på obestämd tid. Den öde tomten där en fjärde skrapa skulle ha byggts vaktas av en uttråkad schäfer och övervakningskameror. Just kameror finns lite här och var. Säkerhet och kontroll är viktigt, i vissa fall. På helgerna står ständigt en vakt vid vår lilla närbutik. Bussbiljettkontrollerna är frekventa och noggranna. Det är ingen som plankar här. Samtidigt knatar folk över tågspåren med större nonchalans än över gatan och trottoarerna är som en smärre hinderbana och ligger ofta i mörker. Livet är lite mer intressant helt enkelt.

Även andra skyskrapor än "våra" är under uppbyggnad, dessa sedan 2007 tydligen.
Men Swedbanks huvudkontor i förgrunden är bebott.

Fem skäl att resa till Lettland - Nr 3: Priserna

Vårt närmaste hotell: Fyrstjärnigt för runt 400/natt.
Rätt bra restaurang har de också med varmrätter runt 10 euro

Lettland är inte det billigaste av de Östeuropeiska länderna men kommer man direkt från Sverige blir man mycket glatt överraskad, speciellt som turist. Alla turistaktiviteter är mycket överkomliga. Flyget hit behöver inte kosta mer än 200 kr enkel med Norwegian. Hotell är inte heller någon dyr affär, men det finns så klart alla prisklasser. Taxi är mindre än halva priset mot hemma, i den mån man behöver det, vilket man knappast gör om man bor mitt i stan. Buss eller spårvagn kostar en dryg euro för en resa om man förköper biljetter i "pressbyrån" (Narvesen heter den här). Tågen kostar max några euro och är utmärkta om man vill komma ut en bit från Riga. Trots sitt antika yttre är de fräscha inuti. Passa på att ta en kaffe och pirog på stationen! Långfärdsbussarna är toppmoderna och för runt 15 euro kommer man ända till Tallinn eller Vilnius. Vill man bara stanna i Riga är det inga problem att förlusta sig med mat och dryck för en spottstyver.

Centralmarknaden med tveksamt roliga råvaror inne
men bistra ryssar med hemplockade grönsaker utanför

Shopping då? Nja, alla de internationella kedjorna återfinns i galleriorna här. (Det mesta är i gallerior. "På gatan" ligger mest souveniraffärer och dylikt.) Priserna är med andra ord också ganska internationella men visst kan man göra fynd. Speciellt om man söker sig lite utanför centrum eller till marknaderna där härdade säljare står utomhus året runt och säljer allt från hemplockade bär till täckjackor. Köp fina bärnstenssmycket, hemstickade sockor och andra bra presenter här istället för i turistaffärerna i gamla stan. 

Fem skäl att resa till Lettland - Nr 4: Naturen

Oändliga tallskogar, här i Rigaförorten Priedaine

Svenskar må vara ett naturälskande folk men letterna är nog snäppet "värre". Som nämnts har de dille på att plocka allt naturen bjuder. Frågan på kontoret på måndagen är inte "Var du på krogen nåt i helgen då?" utan "Har du plockat nån svamp?"

En annan vanlig naturtyp: strand. Här i Ventspils

Anlagd sjö i idylliska rhododendronparken strax utanför Riga

Naturen här är vidsträckt, obefolkad och till stora delar oåtkomlig, utan en bra bil. På en fest härom helgen pratade jag med några unga letter om någon utflykt de gjort. "Kan man åka buss dit?" dristade jag mig att fråga. De tittar på mig som om jag frågat om man kan ta hiss upp på Mount Everest. "Nej, i så fall skulle det ju komma massa folk dit." Deras ansikten förvrids i avsmak av blotta tanken på detta. En natur besudlad av folk, kanske till och med turister. Hemska tanke. "Men kan man ta båt då?" försöker jag. Jag tänker mig en fin seglats runt den vackra lettiska kusten men kommer på i samma stund jag uttalar det att det är en galen tanke. Med tanke på Rigabuktens beskaffenhet skulle man gå på grund en mil från kusten typ. De lettiska ungdomarna som vid det här laget måste tro att jag är helt kocko bäng informerar mig om att de enda kommersiella hamnarna finns i Riga och Ventspils. (Som tur är, så vi inte invaderas av galna svenskar i båt, är den outtalade tanken.)

Så vill man se orörd natur är det bara att ta med bilen hit, gärna terränggående. Men man ska nog inte förvänta sig någon turistinfrastruktur, gulliga kaféer, fina informationstavlor och dylikt. Sen finns det ju mycket lättillgänglig natur också. Bara parkerna mitt i stan med sin blomsterprakt, och de frodiga trädgårdarna. På nära pendeltågsavstånd finns en handfull nationalparker, mest på temat sandjord och tall. Och det är inte direkt någon trängsel i skogarna nära Riga heller. De flesta åker ut till sina landställen och trängs inte gärna med "pöbeln" i förorterna.

Nedräkning med fem skäl att resa till Lettland

Kruttornet, en del av gamla stadsmuren i norra delen av gamla stan.
Ursprungligen från 1300-talet men renoverat 1937.

S:t Peterskyrkans torn en varm sommarnatt
Medeltidsbyggnad renoverad på 1950-talet

Nu är det fem dagar kvar till hemflytten. Det är vemodigt. Ingen mer milsvid utsikt från nittonde våningen. Ingen mer taxi hem från stan för 80 spänn. Inga milsvida sandstränder en kvart hemifrån. Å andra sidan är det här en bra årstid att åka härifrån. De innerstadsgator som kändes skönt glesbefolkade i jämförelse med kaotiska försommarstockholm är nu nästan kusligt tomma, och mörka. Man är inte mycket för att lysa upp det offentliga rummet här. Tar jag bussen hem när det är mörkt måste jag hoppa av på "rätt" station. Från vissa stationer är gångvägen så mörk att man faktiskt har problem att gå utan ficklampa, speciellt som trottoarerna inte är utan sina sprickor och hål…

Men jag tänkte att som en avslutning på min vistelse här ska jag lista de främsta (som jag tycker) skälen att åka till Lettland i allmänhet och Riga i synnerhet. (Ett om dagen, utan inbördes ordning) Visst är det många svenskar som åker hit men det förvånar mig att det inte är fler. Riga är ju en av våra närmaste huvudstäder och definitivt den vackraste.

Nummer 5: Historia

House of blackheads totalförstördes under andra världskriget
och byggdes upp från grunden 1999. I originalet hade tyska köpmän
vilda fester på 1300-talet.

Historien har gått hårt åt Lettland. Inte mycket självständighet har man haft: 1920-1940 och nu igen sedan 1991. Här har tyskar, polacker, svenskar och ryssar härjat, och så sovjetunionen nu senast. Ändå har man hållit kvar sitt obegripliga språk och sina seder och bruk. Folkdans, hantverk och dylikt är mycket viktigt även för unga letter. Alla dessa ockupationer har lämnat sina årsringar i landets bebyggelse. Från medeltida slott till kyrkor, vackra sekelskifteshus, jugendhusen så klart och så de sovjetiska bostadsområdena och diverse monument. Kyrkorna användes inte som kyrkor under sovjetockupationen. De var biografer, samlingshallar eller stod bara tomma. Nu är de åter i bruk, för troende och turister.

Sista rycket-turistande

De senaste två veckorna har jag haft nöjet att ha två Sverigebesök efter varandra här. Först min bror och sedan min moster. Med den roliga bieffekten att jag har fått turista i "min egen stad" och hitta sevärdheter som roar både mig och respektive besökare. Med en vecka kvar till hemresan har jag stark ångest över allt jag inte hunnit se i detta lustiga lilla land, utan att kunna sätta fingret på exakt vad det är, men det är säkert massor jag har missat! Två sevärdheter till är nu avbockade i alla fall. Tog med bror till Rigas ölmuseum och moster till botaniska trädgården.

Är det ett koncentrationsläger, ett fängelse? Nej det är ett bryggeri

Vägg i vägg med ovan ligger de uppfräschade lokalerna med museet.
Här står David och Johan framför de gamla öltankarna

Ölmuseet ligger en knapp halvtimme med spårvagn norr om gamla stan. Varför så långt bort? Jo, det är inrymt i de faktiska lokaler där man fortfarande brygger den goda Aldaris-ölen och museet visar bland annat hur lokalerna såg ut på 30-talet när bryggeriet först öppnade. Vi såg genom glasfönster hur det moderna bryggeriet såg ut men fick inte gå in. Tror man måste boka guidad visning. Det är ett litet och helt nytt och fräscht museum som öppnade tidigare i år. Roligt att se de gamla industriområdena på nära håll. Byggnaden bredvid detta toppmoderna stod helt övergiven med rostiga trappor och gistna dörrar på glänt. En fantasieggande utsikt medan man drack sin öl (som ingick i biljettpriset) i museets bar.

Veckan efter blev det som sagt utflykt till den mer närbelägna botaniska trädgården. Egentligen kan man gå dit från oss på en dryg halvtimme men sen ska man ju gå runt i den stora trädgården också så vi gjorde nog rätt som åkte kollektivt. Kanske var det något sent på säsongen för ett besök där. Man kunde ana en fantastisk blomsterprakt varav en del kämpade på i höstrusket. Men de fina höstfärgerna uppvägde de delvis vissnade blommorna. Dessutom fick vi (nästan) närkontakt med en mullvad! Vi frågade oss just var alla små jordhögar kom ifrån när en av dem började röra på sig. Mullvadar är inte mycket för att visa sig men mycket aktiva under jord. Sen fanns det också ett enormt växthus med ständig grönska av olika slag. Charmigt vildvuxet. "Rör inte växterna" stod det på skyltar men det var lättare sagt än gjort när de ohämmat vräkte sig över den smala gång man skulle hålla sig på. Där det var som högst i tak sträckte sig palmer och fikusar säkert 20-30 meter upp och hotade nästan spränga glastaket. Otroligt att de kunde bli så frodiga i detta lite trånga och faktiskt ganska svala hus.

Här kämpas det på. Gula blommor i botaniska lyser ikapp med höstlöven.

Snygg plantering i rosa toner som gör sig bra även i mitten av oktober.