Lucka 16: Latinamerikanernas karibiska pärla

San Andrés, Colombia (latitud 12)

Ta sig hit: Billiga inrikesflyg från alla större orter i Colombia. Till exempel drygt två timmar från Bogota eller drygt en timmes flyg från Cartagena.

Trestjärniga hotell från ca 900 SEK, lägenheter något billigare.

När: Januari till maj, sen börjar regnperioden, men behaglig temperatur året runt.

Denna karibiska ö ligger ungefär 75 mil utanför Colombias fastland och närmsta land är egentligen Nicaragua. Ursprungsbefolkningen är en blandning av européer och afrikaner. Här pratar man engelska i betydligt högre utsträckning än i fastlandscolombia. Turisterna är dock nästan uteslutande latinamerikaner. Bland besökarna hör vi inga andra språk än spanska. En stor del är argentinare. Ser du någon med en kokosnötsformad tekopp i ena handen och en termos med varmt vatten i den andra är det troligen en argentinare. De går nämligen runt och dricker sitt speciella ”te”; mate, varhelst de är.

Turisttrycket är ganska högt på detta tropiska paradis. Är man ute efter lugn och stillhet kan man istället bege sig till grannön Providencia. Den är dock mer svårtillgänglig med ett fåtal flighter eller båtar i veckan, som kostar en slant. En fördel med San Andrés är dess lättillgänglighet, om man är i Colombia det vill säga. Flyget hit kostar då bara några hundralappar och livet här är också hyfsat prisvärt, speciellt om man jämför med resten av Karibien. Dessutom är stränderna och det blåa vattnet osedvanligt vackra. Kritvitt och azurblått runtom hela ön. Det är trångt på sina ställen men inte alls omöjligt att hitta en egen strand. Ett riktigt äventyr är de båtutflykter som fraktar turister ut till mindre öar, ibland inte mer än sandbankar, utanför själva San Andrés. Ett måste att ha med sig på dessa är vattentäta påsar till mobiltelefonerna. Det blir rejält blött, både i och utanför de snabba båtarna. Å andra sidan är vyerna fantastiska och vattnet ständigt ljummet. Att ta med egen snorkel är ett annat tips. Den som inte vill blöta ner sig i onödan kan istället ta buss eller taxi runt ön för att hitta en badvik där man kan spana ut över något av de många skeppsvrak som omger ön.

Det är inte lätt att navigera de grunda vattnen utanför ön. Det vittnar de många vraken om.

Ger man sig ut på egen hand och inte är rädd för lite klippor är det lätt att hitta en egen kustremsa.

Lucka 15: Ett för européer okänt semesterparadis

San Pedro, Belize (latitud 17)

Ta sig hit: Båt från Chetumal i Mexiko eller från Belize City, ca 90 min. Finns även en liten flygplats på ön.

Trestjärniga hotell från ca 1 000 SEK.

När: De torraste månaderna är februari-april, men temperaturen ligger på 25-30 grader året runt.

Är man väl i södra Mexiko är det inte en jättelång avstickare att passa på att besöka någon av de karibiska öarna utanför Belize. Gillar man inte båtresor (den från Belize City var en ganska äventyrlig historia i öppen motorbåt) går även inrikesflyg till San Pedro. En nätt flygtur på knappt 15 minuter! Den drygt 16 000 invånare stora staden ligger på den avlånga ön Ambergris Caye som bara skiljs åt med Mexiko via en kanal i norr. Här utanför finns världens näst största korallrev, efter Stora Barriärrevet utanför Australien. Detta är med andra ord ett mecka för den som gillar att snorkla eller dyka. Även fiskeentusiaster får sitt lystmäte här.

Det sägs att Madonna hade just San Pedro i tankarna när hon skrev La Isla Bonita (den vackra ön) med textraden ”Your Spanish lullaby”, men jag undrar jag. Ingen pratar nämligen spanska här. Belize är en före detta brittisk koloni som fram till 1981 gick under namnet Brittiska Honduras. Detta faktum lockar naturligtvis mängder av amerikanska turister, men så gott som inga européer. Det hela har en väldigt amerikansk känsla med grilltävlingar, sportfiske och rejäl, amerikanskinspirerad mat. Det märkas att man är i Karibien snarare än Latinamerika. Det finns ingen biltrafik att tala om men däremot åker alla runt i golfbilar, hyrda eller ägda. Många amerikaner bosätter sig nämligen här permanent. Någon golfbana finns mig veterligen inte, men de små bilarna är ändå ett bra transportsätt då avstånden är relativt korta. Ön är bara fyra mil lång och mindre än två kilometer bred på det bredaste stället. Inne i San Pedro går man lätt från den ena kusten till den andra, eller i nord- sydlig riktning för att utforska den vackra, långgrunda kustlinjen med dess många bryggor, pelikaner, hotell och strandserveringar.

Kristallklart vatten och smala vita stränder kantar San Pedro.

Öns motsvarighet till garage: Båthus med palmbladstak.

Lucka 14: Bortom Mexikos turiststråk

Bacalar, Mexiko (latitud 18)

Ta sig hit: Fem timmar med buss eller fyra timmar med bil från Cancun, dit det går (gick) både charter- och reguljärflyg regelbundet. Närmaste flygplats: Chetumal, 35 minuter bort.

Trestjärniga hotell från ca 600 SEK

När: December till maj, sen börjar regnperioden.

Nu är vi äntligen nere på tropiska breddgrader, för er som har längtat efter det. Det är hit man får åka för vintervärme. Och för oss i Norden blir det långa transportsträckor. Speciellt när man som jag vill försöka leta sig utanför de vanliga turistmålen. Det är säkert inget större fel på Cancun (där jag inte har varit), eller svenskfavoriten Playa del Carmen. Eller ”bohemiska” Tulum, fast där får jag en obehaglig känsla när hotell som kallar sig ekologiska bara serverar vatten på flaska, helst från Frankrike, och metodiskt besprutar anläggningarna med insektsgift varje kväll. Inga syrsor som sjunger här inte!

Fortsätter man lite söderöver från Tulum kommer man till insjön Bacalar och vid den ligger den lilla staden med samma namn. Här är befolkningen varken turisttrötta eller påklistrat vänliga. Här finns en genuin värme och glädje över att få långväga besök. De flesta kommer hit för den otroligt vackra, blåa sjöns skull. Det är dess kalkstensbotten som gör att den ser så overkligt blå ut. Här kan man bada, paddla, snorkla eller segla. Det är Yucatanhalvöns största sjö med sina 2 gånger 42 kilometer. Ovanligt att kunna bada och sola i tropiskt klimat och slippa saltvattnet. Här finns inga direkta stränder men en del bryggor att bada från. Hotellen ligger antingen inne i stan eller norr- eller söderöver längst med sjöstranden. Har man inte bil rekommenderas att bo centralt då det inte är speciellt gångvänligt utanför stan kvällstid, på grund av kompakt mörker och brist på trottoarer. Cykel och taxi är också lämpliga alternativ för längre transport. Det är inget vilt nattliv här men finns massa mysiga restauranger och barer, med mycket fisk och skaldjur så klart.

Sju nyanser av blått sägs Laguna Bacalar ha. Här ser man i alla fall ett par av dem!

Här finns många strandtomter som heter duga.

Lucka 13: Mellanösterns partyhuvudstad

Tel Aviv, Israel (latitud 32)

Ta sig hit: Norwegian flög direkt från Stockholm på 4,5 timmar innan corona. Får hoppas att de återupptar linjen.

Trestjärniga hotell från ca 1 000 SEK

När: När som helst, beroende på värmetålighet. Kan bli väl varmt på sommaren.

Jag har hyllat Tel Aviv tidigare här på bloggen men det tål att upprepas. Jag gillar städer som har allt. Att du ena stunden kan gå i svala, moderna shoppinggallerior och nästa på en traditionell marknad med kryddor, hantverk och spännande mat, men var beredd på att visa upp din väska för beväpnade vakter överallt. Här är säkerheten hög. Sofistikerade cocktailbarer med dyra drinkar ligger inte långt från trendiga vegancaféer eller lättsamma strandbarer, och sen är det bara att svida om till bikini och ta ett dopp i Medelhavet som här är badbart in i november. Kanske prova på kitesurf eller en ridtur på stranden om du är ute efter en mer aktiv semester. Eller bara en joggingtur avslutad på någon av utegymmen. Det kan behövas för att förbränna all god mat du kommer att vilja stoppa i dig.

Tel Aviv är en relativt ny stad som började byggas i början av 1900-talet. Innan dess fanns bara hamnstaden Jaffa, där det å andra sidan har funnits bosättningar sedan 7 500 f.kr. Idag är städerna helt hopvuxna och Jaffa i söder utgör Tel Avivs motsvarighet till gamla stan. Strax norr om Jaffa ligger ”halvgamla stan”: Neve Tzedek, det första området som byggdes av Tel Aviv. Det förslummades under mitten av 1900-talet men är nu supertrendigt igen. Det konstiga med Tel Aviv är att trots dess status som trend- och kulturmecka märks turismen inte av någon stans. Kanske lever stora delar av världens befolkning fortfarande i villfarelsen att det ständigt pågår någon typ av fullskaligt krig här. Så är det naturligtvis inte. Tvärtom är säkerhet och terrorberedskap större här än på de flesta håll. Nackdelen med det är att det tar timtal att ta sig ut (!) ur landet. In är ok. Sedvanliga kontroller bara. Men räkna med långa intervjuer och rannsakning av allt bagage när du ska hem.

Kvällsutsikt över centrala Tel Aviv från gamla stadsdelen Jaffa.

Promenadvänligt i mysiga, gentrifierade stadsdelen Neve Tzedek.

Lucka 12: Unik stad i österled

Tokyo, Japan (latitud 35)

Ta sig hit: Inga direktflyg just nu (tidigare flög SAS Stockholm-Tokyo), men 9,5 timmar från Helsingfors eller Doha.

Trestjärniga hotell från ca 600 SEK

När: Vår och höst är finast, blommor respektive höstlöv i de många parkerna.

Alla städer är unika på sitt sätt men dagens stad är nog den mest unika av dem alla. De flesta västeuropeiska städer liknar varandra på något sätt, likaså amerikanska städer eller asiatiska storstäder. Tokyo låter sig inte infogas i någon mall. På så sätt känns det lite som att vara med i en tecknad film. En sagostad liksom Vaduz, men i modern tappning. Skalorna är omväxlande monstruösa och puttenuttiga. Ingenstans har jag sett så små hus, smala gator och små, små bilar. Till och med sophämtningsbilar och byggtruckar är i miniformat. Även en normalstor svensk känner sig som en jätte när man slår sig ner vid ett smalt bord på någon liten ombonad kvarterskrog. De små hotellrummen är inredda som dockhus. Ofta är en liten, liten servis med små koppar, fat och glas framdukad vid vattenkokaren. Ibland i blått för honom och rosa för henne.

Skyskraporna känns däremot större än på många ställen. Högst är Tokyo Skytree med sina 634 meter som lockar turister och lokalbor med en fenomenal utsikt över stan utan slut. Med sina 35 miljoner invånare är Stortokyo världens största storstadsområde. Från Skytree ser man långt! Men man ser bara bebyggelse vart man än tittar. I fjärran skymtar berget Fuji så där förstår man att staden måste vara slut. Det är så klart folk nästan överallt i Tokyo, men det är här det blir magiskt på riktigt. Det är aldrig trångt. (Ok, jag har aldrig åkt t-bana här i rusningstid. Det är säkert trångt.) På gatorna har man alltid på något sätt bekvämt armlängdsavstånd till varandra och i den för en turist enorma och lätt förvirrande t-banan tar alla hänsyn till att man är lite långsam och viker smidigt som katter undan när man stannar upp. Aldrig irritation och sura miner. Vid gatuarbeten kan man se arbetare med vita handskar som står och leder gång- och biltrafikanter rätt. Att språkförbistringen ibland är total gör inte så mycket när det finns så gott om hjälpsamma miner och gester.

Kommers i låg bebyggelse på smala gator i Tokyos äldre delar.

Kejsarpalatset mitt i Tokyo är omgivet av en vattenfylld vallgrav.

Lucka 11: Bästa huvudstaden i väst

Madrid, Spanien (latitud 40)

Ta sig hit: Direktflyg med till exempel Iberia, 4 timmar

Trestjärniga hotell i centrum från ca 600 SEK

När: När som helst utom möjligen mitt i sommaren.

Första gången jag var i Madrid var när jag pluggade i närbelägna Salamanca efter gymnasiet. Detta var innan eurons intåg och Spanien var ett lågprismecka. Vi frossade i tapas, drinkar och trerätters-menyer för inga pengar alls. När jag var tillbaka i höstas, många år senare, förväntade jag mig att priserna skulle vara som hemma, eller åtminstone som i andra västeuropeiska turistorter. Blev glatt överraskad redan vid hotellbokningen. Här är det inga problem att hitta centralt, prisvärt och fräsch boende. Samma sak med restaurangerna. Det är inte helt lätt att bränna pengar här. Gott är det också. Denna underbara lufttorkade skinka; jamon som karvas direkt från benet och smälter i munnen på en frasig baguette eller till en saftig tortilla (potatisomelett). Eller bara ett glas husets goda rödvin med en skål oliver.

Jag tar förresten tillbaka det där med pengar ovan. När man har sparat nog med pengar på att äta god lokal mat är det dags att bränna dem på shopping! Här finns klädkedjor som jag inte har sett någon annan stans, och definitivt inte i likriktade Stockholm. Sen finns allt lädergods; skor, väskor, skärp, i en kvalitet som man antagligen inte får någon annan stans. Men man behöver inte vara speciellt road av vare sig mat eller shopping för att uppskatta Madrid. Här finns även ett överflöd av all typ av kultur. För den konstintresserade är det ett måste att besöka det enorma Pradomuseet eller det mer hanterbara Reina Sofia. Sen finns det så klart alla upptänkliga typer av historiska museer och flera mindre konstmuseer. Allt detta gör att Madrid kan besökas när som helst på året. Visst finns här trevliga torg och uteserveringar men all god mat smakar lika bra inne på någon av alla mysiga restauranger. Här finns få ”utomhus-måsten”.

Folkliv på Plaza Mayor, stora torget i Madrid, omgivet av vackra byggnader och restauranger med tveksam service och av tveksam kvalitet.

Vackra sidofasaden av Catedral de la Almudena

Lucka 10: Min favoritstad i Nordamerika

Toronto, Kanada (latitud 43)

Ta sig hit: Inga direktflyg tyvärr men 8-9 timmars flyg från London, Frankfurt eller liknande.

Trestjärniga hotell i centrum från ca 800 SEK

När: Värt att besöka året runt, men räkna med heta somrar och smällkalla vintrar.

Toronto ligger på samma breddgrad som franska Rivieran så vintrarna är inte alls mörka som här uppe i norr. Däremot kan det bli rejält kallt, blåsigt och snöigt. Rekordet är under -30. Det kompenseras med lika rejält varma sommar. Här kommer man lätt upp i medelhavstemperaturer från juni och framåt. Hösten är lång och mild. Våren kort och kall. Men som sig bör i en modern storstad lider man inte nämnvärt av vädrets makter. Det är skönt uppvärmt inne på vintern och luftkonditionerat på sommaren. Dock kan det vara trevligt att sitta på uteserveringarna under den varma årstiden, och besöka någon av de vackra stränderna ner mot Ontariosjön. Vattnet är tyvärr ibland av tveksam kvalitet så man ser inte många bada.

Toronto är en av de städer i världen som har störst andel utlandsfödda invånare. Här har man inte bara Chinatown och Little Italy som i många andra nordamerikanska städer, utan snart sagt varje land har sina egna kvarter. Det hela är lite som en jättelik världsutställning. Charmigast är de vidsträckta kvarteren av viktorianska trevåningshus som ofta hyrs av studenter, och annan låg bebyggelse som inhyser allt från spännande etniska restauranger till de vanliga stora cafékedjorna. Tröttnar man på Starbucks rekommenderas inhemska Tim Hortons som ett bra budgetalternativ med ljuvliga munkar. I den absoluta citykärnan ner mot sjön finns en skog av imponerande skyskrapor, exklusiva lägenheter, teatrar, stora klubbar och massor av shopping så klart. För en översikt av det hela rekommenderas ett besök i CN tower som länge var världens högsta byggnad. Här finns faktiskt förutom den spektakulära utsikten en utmärkt och prisvärd restaurang. De är dåliga på det där med turistfällor även här!

Torontos stadshus är designat av en fisk arkitekt och invigdes 1965. Det ligger på Queen street mitt i city.

En av stadens stränder. Denna vid High Park strax väster om city.