Så här med mindre än två veckor kvar till midsommar lyser paniken allt starkare i ögonen på dem som ännu inte spikat sina planer. Jag kommer från en familj med en mycket avslappnad inställning till denna Sveriges största högtid. Mamma och pappa har som tradition att gå på restaurang med ett annat innerstadsbaserat par, och brorsans tradition är att hänga i någon park med sina vänner. För mig vore det däremot ett öde värre än döden att vistas innanför tullarna på midsommar. Något år har jag varit på en stadsnära fest och tagit t-banan hem i midsommarnatten. Vidrig känsla! I år kom en räddande ängel in på mitt kontor redan i maj. En kollega som insisterade på att jag skulle komma ut till hennes och makens landställe över midsommar. Ensligt belägen röd stuga, lite löst trevligt folk. Helgen räddad!
För alla som känner som jag men ännu inte har planer finns alltid alternativet utlandsflykt. Midsommar firas överallt i världen där det finns större svenska populationer. Svenskkvarteret Andersonville i Chicago har visserligen missuppfattat datumen och ordnar ”midsommarfest” 8-10 juni, men tanken är god. Däremot verkar det ordnas firande i Bishops Hill på rätt datum. Helt rätt i och för sig. Midsommar ska firas på landet! Men för riktiga stadsråttor finns rejäla firanden i såväl New Yorks Battery Park på södra Manhattan som i Urban Spree mitt i Berlin.
Sen finns det andra länder som har sina helt egna midsommarfiranden och traditioner. Finland är det som ligger närmast till hands där den största skillnaden är utseendet på midsommarstången. Finland har en betydligt mer stram variant som kräver mer pyssel med både pappersvikning och trä upp löv på tråd. Annars är det mesta sig likt, och åker man till Åland är till och med språket samma som hemmavid. Mycket gemensamt med det svenska firandet har man även i Lettland, förutom att man där håller sig till traditionen och alltid firar 23-24 juni, oavsett veckodag. Läs mer om detta här, med tips om vart man kan bege sig.
