Tillfredsställande telefontryck

Jag hör visserligen till den minoritet av befolkningen som ibland kan tycka det är givande att prata med telefonförsäljare. Så länge de ringer från seriösa företag kan det ju hända att de har något vettigt erbjudande, och jag har inga problem att tacka nej på ett vänligt men mycket bestämt sätt om de inte har det. Dock har jag en känsla av att seriösa företag alltmer börjat marknadsföra sig på andra sätt och lämnat telemarketing åt de sämsta av skumraskbolagen.
Idag blev jag uppringd av ett sådant. Ofta kan man höra på en gång just hur oseriöst det är, men denne man lät väldigt seriös så jag berättade lite om mitt nuvarande telefonabonnemang i väntan på vad hans pitch skulle bli. Sedan gjorde han (till min smala lycka) något som telefonförsäljare aldrig brukar göra. Han bad att få återkomma om några minuter. Det var något han behövde kolla upp!? Jag tog så klart tillfället i akt att snabbt slå upp mobilnumret på Vem ringde? Där dök det upp, med många klagomål på företaget som sade sig ringa.
Lade snabbt in numret som "Försäljare" i kontaktlistan och tryckte bort det när det ringde igen, och igen. Jag måste säga att det är väldigt tillfredsställande att "dissa" oseriösa försäljare på detta sätt. Vad gjorde man innan nummerpresentatörernas tid? Kanske det inte fanns så många försäljare då. En ännu bättre funktion, när man tröttnat på att se dem ringa desperat, är "blockera". Ett par enkla tryck så försvinner samtalet ut i mobilrymden utan att ens besudla din skärm.
Orkar man inte prata alls så är kortversionen av ovan att snabbt säga "Oj, jag är så upptagen. Kan du ringa tillbaka om en halvtimme?" och sedan lägga numret direkt i spärrlistan. Det kan inte vara lätt att vara telefonsäljare numera. Tydligen har Vem ringde? även en app som kanske vore värd att prova. För att direkt kunna identifiera ett tidigare okänt nummer.

Bilder del 3: Transport

Mellan ön Mahe, där den internationella flygplatsen ligger, och ön Praslin, där vi skulle bo, åkte vi ett minimalt flygplan på vägen dit och katamaranfärja på vägen hem. Den sistnämnda betydligt skumpigare än den första. Hade dock preppat med sjösjukepiller på inrådan av kollega som åkt Seychellfärjor förut. Dessutom var färden över på en timme, och flygfärden gick på en kvart!

Desto längre tid tog det att ta sig till själva Seychellerna, via Etiopien. På både dit- och hemvägen fick vi tillbringa åtskilliga timmar på Addis Abebas flygplats Bole. Det var i och för sig en rolig upplevelse. Äntligen lite shopping! På Seychellerna finns absolut inget att köpa. På Bole kunde man botanisera bland vackra hantverk och billiga tax-free varor. Passade också på att prova det lokala ölet och en cheeseburgare med etiopisk kryddning. Gott! Även flygplansmaten fick väl godkänt. Det enda som kan invändas mot Ethiopian Airlines är möjligen deras mycket ungefärliga tidtabell. Flighten Frankfurt-Addis tog två timmar kortare än beräknat. Samtliga flighter avgick minst 15 minuter innan utsatt tid. Från Mahe körde de "final boarding call" en timme innan utsatt avgångstid... I Stockholm landade vi dock en dryg halvtimme senare än beräknat. Det är inte lätt det där.

Blev i alla fall sugen på en längre vistelse i Etiopien. Verkar finnas en hel del att se. I flygtidningen i stolsfickan framför mig läste jag till exempel om Lalibela, en plats där man huggit ut kyrkor ur berget. Vad folk har kommit på genom tiderna!

 

 
 

Bilder del 2: Hus och djur

Vad blir det för mat? Labradorer är alltid hungriga och hotellets vakthund var inget undantag.

Små ödlor fanns det gott om. Alltid var det någon som hölls inne i sovrummet och hjälpte oss hålla flygfäna på mattan. De är duktiga jägare, och vi var naturligtvis tacksamma för det.

Skyfall betraktat från vår terrass. Efter två dagars ihållande regn var gräsmattan helt översvämmad. Badskorna kom väl till pass.

Johan vid vår blygsamma villa. Sovrum på kanterna och vardagsrum med barkök i mitten.

 

Bilder del 1: Stränderna

Grand Anse: kilometervis av potatismjölsliknande sand tvärs över vägen från vårt hotell

Samma som ovan fast från andra hållet och i solnedgång. Ljusa kvällar är inget de har i tropikerna.
Kl. 18.30 var det kolmörkt. Tyvärr ingen gatubelysning heller varför kvällspromenaderna inskränkte sig till att ta sig till restaurangen och tillbaka, en sträcka på ca 50 meter.

Anse Lazio: Lite mer vågor, lite mer turister. Vi tyckte det var kul att se folk.
Tydligen risk för hajar också men nät fanns uppsatt för att förebygga attacker från dessa.

På väg till Anse Georgette, som sagt via drygt timslång bergsvandring/klättring.
Semesterns största bedrift, med fin utsikt som belöning.

Framme! Men lite besviken över bristen på faciliteter. En kille som sålde snordyra kokosnötter var allt som kunde uppbådas. En kall öl och en nygrillad fisk hade annars suttit bra efter vandringen...

 

Tropisk regnskur i paradiset

Växlande molnighet, påstår min väderapp. Verkligheten: skyfall, förhoppningsvis övergående. Som att skruva på en dusch brukar man likna kraftiga regn med, men det här är snarare något mellanting mellan dusch och vattenfall.
Som tur är har vi en stor veranda under tak så det går bra att sitta ute trots nederbörden. Vi har sällskap av ägarens gamla tjocka labrador som söker regnskydd och sällskap, och i förekommande fall tigger mat, hos oss. En annan fördel med det är att myggen verkar föredra den stackars hunden framför mig, kors i taket. Jag är annars deras favoritföda. Hårt åtgången här med nära hundratalet bett av olika flygfän.
Nu verkar regnstormen bedarra. Blir nog en tur till stranden idag också. Imorgon sista dagen så då blir det eventuellt en tur till grannön la Digue, 15 minuter med färja härifrån.

Hela ön nu utforskad, med buss

Medels spännande lokalbussfärder har vi nu hunnit se lite mer av Praslin. Igår åkte vi till stranden Lazio på nordöstra sidan av ön och idag till exklusiva Georgette, bara några kilometer rakt norrut från där vi bor. Till denna strand var man tvungen att föranmäla sig då de bara tar emot ett visst antal turister varje dag. Dock kom vi "fel" väg, klättrande över ett berg efter en dryg timme på lodräta stigar, och blev inte avprickade någonstans. På tillbakavägen var det en halvtimmes promenad över en golfbana innan vi var ute på huvudvägen igen. Jobbig strand, men vacker. Undrar om transportservicen varit bättre om vi blivit vederbörligen avprickade? Nåja, dagens motion avklarad i alla fall, med råge. Att klättra i berg i 35 graders värme är dock inget jag rekomenderar.

Gårdagens strandbesök innefattade också en brant promenad från bussen, dock på asfalterade vägar och avklarad på en kvart.

Då ön praktiskt taget bara har en väg, som går runt det hela så att säga, tänker vi att man lika gärna kan åka buss som hyra bil. De, bussarna alltså, kostar ca 3 kr färden och kör som galningar,  på vänster sida av vägen. Hellre sitta i en buss än vara den lilla hyrbilen som möter den i en skarp kurva!

Dag 2: söndagsstängt

Efter gårdagens promenad och strandsejour ser vi nu båda, åtminstone delvis, ut som nykokta kräftor. Har således försökt hålla oss i skuggan, förutom ett par simturer förstås.
Vi lärde oss den hårda vägen att alla affärer är söndagsstängda här. Fick köpa vatten på restaurangen istället: 7 euro för två flaskor. Hm. Borde ha anat oråd då stranden inte var folktom när vi kom ner utan befolkad av små gäng glada, indiska gästarbetare. Till och med de är lediga. Kul för dem, mindre  kul för den som inte vill bli ruinerad på sina vatteninköp.
Lokalbefolkningen har använt den lediga dagen till att gå i kyrkan (det ligger en precis bredvid oss) samt dricka alkoholhaltiga drycker på stranden. Främst öl men också någon hembrygd variant av palmernas jästa blomknoppar. Vi blev bjudna på detta av hotellägarens son när vi hängde i skuggan vid hotellets stranddel.
Har ännu inte växlat mer än ett hej med andra turister men lokalborna är desto pratsammare. Börjar få koll på personalen här. Ägaren bor i huset bredvid oss, med sin nya kvinna. Hans ex är anställd som någon typ av manager och hans son bor i stranddelen och ordnar dyk- och fiskeutflykter. De ser ut som fransmän och talar flytande franska och engelska. Annars är språket här kreol, en slags förenklad franska, omöjlig att förstå för den oinsatte. Tur att alla kan engelska!