Nu är det slut med Com Hem!

"Alla Com Hem-anslutna hushåll kan sedan januari 2010 ta emot ett antal fria digitala kanaler utan extra abonnemangskostnad. Allt som krävs för att se de fria digitala kanalerna är en godkänd digitalbox eller en tv med inbyggd digitalbox godkänd av Com Hem. Något programkort behövs ej."
Så står det på Com Hems hemsida. Jättebra! Varför har jag då betalat 49 kr i månaden? För att jag är dum i huvudet? Jovisst, må så vara. Precis som folk fastnar i urdyra mobilabonnemang, försäkringar, elpriser, etc. bara för att man inte tar sig tid att byta med jämna mellanrum. Fast här handlar det om att jag har betalat för något som inte har gett mig något, alls. Jag hade kunnat klippa kortet för två år sedan och ändå fortsatt titta på alla kanaler jag ville. Mailade först kundservice i ärendet. Inget svar. (Vi har ringt dig tre gånger, sa de när jag sedan ringde upp. Det har de INTE, för jag har inte haft något okänt missat nummer.) Min vana trogen mailade jag då företagets vd och informationschef i ärendet (se nedan). Det brukar ta skruv. Inget svar. Fick snällt ringa upp och avsluta. Tre månaders uppsägningstid. Passade på att avsluta bredbandet och meddela att jag inte längre önskade vara kund hos dem, någonsin. Uppmanar härmed alla som vill ha bra service att göra detsamma! Det tar ett tag i telefonkö eftersom man inte kan avsluta abonnemang via nätet, men det är det värt.
Hej,
För en vecka sedan skickade jag nedan mail till er kundservice med önskemål om att med omedelbar verkan säga upp mitt digital-tv abonnemang, då jag betalar för en tjänst som man sedan drygt två år tillbaka inte ska behöva betala för så länge man har köpt en digitalbox. När jag i annat ärende för någon månad sedan talade med er kundtjänst upplyste de mig faktiskt om att det abonnemang jag har inte finns längre, men de erbjöd sig inte att avsluta det och jag trodde därför att det fortfarande behövdes för att titta på kanaler som TV6 och Axess, som jag för övrigt arbetar på och därför är det självklart viktigt för mig att kunna se kanalen.
Jag har talat med flera vänner och kolleger som upplever liknande problem med att avsluta abonnemang hos er, samt en allmänt otjänstvillig kundservice. Men tar det inte priset att man ska betala för en tjänst som inte ens finns? Det är inga stor pengar, men ändå. Jag tog över mitt nuvarande abonnemang från tidigare ägare till lägenheten jag köpte i januari. Innan dess hade jag sedan länge samma abonnemang själv.
Efter detta bedrägeri eller vad man ska kalla det har jag god lust att även avsluta mitt internetabonnemang, vilket jag troligen kommer att göra så fort jag hittat en annan leverantör, om det nu går att avsluta det vill säga. Jag börjar känna mig livegen...
Hoppas på bättring av er servicenivå eller åtminstone ett besked om att mitt tv-abonnemang kan avslutas.
MVH, Nicole Schulman

Från: Nicole Schulman
Datum: 17 april 2012 20:30
Ämne: uppsägning
Till: kundservice@comhem.com

Om nu grundutbudet i ComHems digitalbox är gratis sedan januari 2010 (https://www.comhem.se/comhem/tv/tv-kanaler/-/6446/6446/-/index.html) kan någon förklara varför jag ändå betalat 49 kronor i månaden (har ingen bindningstid) för något som ska vara gratis?
Jag vill omedelbart säga upp mitt abonnemang samt återbetalas 26 x 49 kronor som jag har betalat i onödan utan att någon upplyst mig.
MVH, Nicole Schulman

Rånad manuellt, via taxameter eller både och

Det är på tiden att någon granskar taxi-branschen. Man kan alltid lita på SvD. Det verkar dock inte som om man är så himla nära någon lösning på politisk väg: ”Nu på fredag fortsätter diskussionen om överpriser, denna gång mellan Taxiförbundet och Konsumentverket. Målet är att finna nya vägar fram till kunderna. – Enda sättet att bli av med de oseriösa åkarna är att förmå folk att inte välja de dyrare bilarna.”

Visst, man kanske lyckas informera stockholmare, men tänk på alla turister som bara är här en gång i sitt liv. Det är ju de som blir lurade. Borde man inte kunna komma åt ”friåkare” genom att sätta dit dem för andra brott? Har en känsla av att de flesta är kriminella.

Strax efter avregleringen av taxibranschen för 20 år sedan fanns det fortfarande gott om svarttaxi, alltså bilar utan taxiskyltar där man kom överens om (det kolsvarta, kontanta) priset i förväg och sen åkte i nån risig gammal bil dit man skulle. Visst var det riskabelt, men var man flera var det ingen fara. Framförallt var det billigt. Nu har dessa svarttaxis förvandlats till vita. Fortfarande livsfarligt (dagligen läser och hör man om de som blivit utsatta för brott under friåkarfärden) men nu tre gånger dyrare än med etablerade bolag, och minst fyra gånger dyrare än på svarttaxitiden.

Sen har vi problemet, som gäller alla bolag, med att de sällan eller aldrig hittar i stan. De som mot förmodan gör det krypkör för att kompensera för att de kör rätt. Eller så tokstirrar de på GPS:en istället för på kringvarande trafik. GPS i taxibilar borde förbjudas. Vet de inte vart de ska borde resan vara gratis. För övrigt säger jag bara att det bästa sättet att spara pengar är att aldrig ta taxi. Världens onödigaste utgift i 90 procent av fallen. Och som ensam tjej känner jag att det är mot allt förnuft att ensam hoppa in i en bil med en spritt språngande främmande karl, mitt i natten, och ge honom sin hemadress…

Tomater på tillväxt

Efter ett års hemlöshet och balkonglöshet är jag nu back in bussiness med balkongodlandet. Så fort risken för nattfrost är över ska det grävas och påtas. Balkongmöbler ska införskaffas.
Redan nu är tomatplantorna på tillväxt. De har just fått flytta in i sovrummets österläge, för jag tycker de tog sig lite dåligt i norrläge.
Om tre månader är de, förhoppningsvis, nästan meterhöga och i augusti borde de första körsbärstomaterna vara mogna. Det är inte utan att man känner för att citera Ranelid: "Det är ett mirakel." Lite starkt uttryck kanske, men lustigt är det hur snabbt de växer.

Fredagsgissel

Jag vet att det råder delade meningar om detta men jag måste bara uttrycka min: Aw (after work) på fredagar är ett gissel! Det måste ha uppfunnits av trötta förortsföräldrar som ser detta som sin enda chans att snabbt träffa sina vänner och bli lite småfull innan sambon och barnen åter pockar på uppmärksamhet ute i villan. Är man singel, barnfri och bor i stan ser jag verkligen inte poängen.

Två kvällar i veckan kan man gå och lägga sig när man vill och två morgnar kan man gå upp hur sent man vill. Varför ska man då, ofräsch och sliten, gå direkt från jobbet, trängas några timmar i omänsklig ljudvolym och sen gå hem och lägga sig kl 23 som vilken vardag som helst? ”Men man kan väl vara ute så länge man vill”, invänder då folk. Nej, det kan man faktiskt inte. Det är en sanitär olägenhet att gå omkring i samma kläder i 20 timmar, och det är en än värre olägenhet för levern att stå i en bar från 17.30 till 3.30, eller när man nu tänker gå hem. Aw på vardagarna är en utmärkt idé, men på fredagar sätter jag ner foten.

Jag observerade detta gissel redan på 90-talet när jag bodde i England. Då vi var förskonade från det i Sverige. Där går man ut under devisen ”Eating is cheating”, dricker pints fram till 23 när pubarna stänger (eller åtminstone stängde de kl 23 då), ragglar hem stupfulla, och trycker eventuellt i sig en ”curry” eller fish n’ chips på vägen. Som vanligt har svenskarna skapat sin egen version för att maximera alkoholintaget. Här är barerna öppna minst till kl 1 vilket gör ”aw” till en utdragen affär, för dem som orkar. Att äta betraktas inte som fusk men däremot ses det inte med blida ögon om någon fuskar genom att gå hem och fräscha till sig och låter de sunkiga aw:arna stå och vänta. Därför är jag numera tydlig mot mina vänner med vad som gäller. Antingen tidiga passet (direkt från jobbet och fram till max kl 23) eller sena passet (gå hem, äta, fräscha till sig och gå ut tidigast kl 20). Aldrig både och.

En trafikkarusell som kanske blir mänsklig en dag...

Jag kommer inte ihåg exakt när jag första gången korsade Slussen till fots men det var säkert någon gång under sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Dock minns jag irritationen över hur svårt det var. Man fick välja mellan att antingen gå i körfälten med fara för livet eller gå ner i de mörka gångarna där ungdomsgäng och narkomaner hotade. Under min korta livstid hade ingenting byggts eller byggt om i Stockholm (förutom att Sturegallerian öppnade 1989) så det fanns inte i min föreställningsvärld att Slussen någon gång skulle kunna utformas på ett annorlunda sätt. Man svor över de äckliga, nerkissade gångarna, sprang över bilfiler och cykelbanor, försökte hitta rätt buss i den deprimerande bussterminalen, funderade över hur man bäst skulle ta sig ner till Patricia eller de andra båtarna. Och så är det fortfarande, men inte länge till. Den nya Slussenlösningen kommer säkert att ha sina problem, ingen lösning är perfekt, men det kan inte bli värre i alla fall.

Jag kan förstå saknaden över otrendiga, nergångna miljöer. Rädslan att Stockholm ska bli för gentrifierat. Men en plats som Slussen måste ju funka. Bilar, fotgängare och kollektivtrafik ska kunna ta sig från punkt a till b utan fara å färde eller förseningar. Om man sen kröner det hela med något futuristiskt glashus, trendiga caféer eller en galleria, eller bara med skitigt kakel och betong, är av mindre vikt. Håller med twittraren som skrev ”Programide: Big Brother Slussen. Samtliga slussendebattörer stängs in i blå gången i hundra dagar. Eller tills Slussen faller ihop.” I väntan på att nya Slussen eventuellt öppnar enligt tidsplan 2020, vilket jag finner lite väl optimistiskt, kan ni roa er med att lyssna till denna fina Slussensång.

Äntligen mörkt!

Jo, jag vet att man kan få vita mörkläggningsgardiner också,
men det är tillräckligt mycket vitt i den här lyan som det är!

Tada! Äntligen har jag fått en rullgardin i sovrummet, och persienner, och persienner i vardagsrummet. Obegripligt hur de har kunnat bo med endast den idiotiska träpersienn som fanns i sovrummet innan. Den gick varken att dra upp eller ner på något enkelt sätt varpå det var lite halvskumt på dagarna och inte speciellt mörkt på nätterna.

I vardagsrummet behöver jag i och för sig inga persienner till vardags. Solen ligger bara på under de tidiga morgontimmarna, eftersom riktningen är nordost, och då brukar jag ändå inte sitta i vardagsrummet. Däremot är de en nödvändighet om någon ska sova över i min fina bäddsoffa. Jag får väl ta en avgift av alla som sover över så att de betalar sig. 4.500 blev det för hela rasket, men då satte de upp alltihop också. Tyvärr inget rotavdrag på detta tydligen.

Stockholm runt på en (lång)helg

Nu är då fyra dagars påskhelg avklarad. Fyra utekvällar – fyra stadsdelar var målsättningen. Lite ambitiöst kanske men det gick nästan. Lyckades faktiskt beta av två stadsdelar redan på skärtorsdagen: Tiki bar vid Rörstrandsgatan (Vasastan), Allmänna galleriet (Kungsholmen) och Lemon bar (Kungsholmen). Efter den helkvällen blev fredagen betydligt stillsammare i sann långfredagsanda: Tjejmiddag på Söder samt en snabb drink på Hotell Malmen vid Medborgarplatsen (Söder). Påskaftonen inleddes med tidig middag hos faster (Sollentuna) men avslutades senare med Östermalmstema: Vassa Eggen (tomt, så vi var bara inne och vände), Sturehof/O-baren, Riche samt Spy bar. Det senare har jag inte besökt sedan kring millennieskiftet, det vill säga ungefär när den nuvarande publiken gick på lågstadiet. Jag var till och med där någon gång i mitten på 90-talet när stället hette Arnolds och omfattade både nuvarande Laroy och nuvarande Spyans lokaler. Det var tider det. Är det inte dags att börja slå ihop lite lokaler igen? Det här att dela upp ett ställe i flera har för länge sedan gått för långt. Fou, övervåningen till Rose på Hamngatan, är det värsta exemplet hittills men tyvärr tror jag det blir värre innan det blir bättre.

På söndagskvällen borde man naturligtvis ha tagit sig iväg till Vasastan men orken började tryta… Dock blev det dagtidsaktiviteter istället: Videokonstutställning på Kulturhuset, fika i Gamla stan (och betalade 35 kr för en kopp svart kaffe! Nej, Gamla stan ska man hålla sig borta från.) samt thaimiddag vid Medborgarplatsen. Sista lediga dagen täckte jag in ytterligare en stadsdel: Promenad på Djurgården inklusive utomhusvåffelätning på Café Ekorren. Lite kallt, men gott.

SL-kortet har gått varmt med andra ord. Apropå SL kan jag också konstatera att den där spårvagnen är värdelös, för er som inte visste det. Den sniglar sig fram och tar en evighet på sig att lasta folk. Man får trängas med tusen barnvagnar och turister. Fast bussarna hade förstås samma problem. Tur att det finns båtar!