Hyresrätten, en lösning på bostadsångest?

Mäklarna har äntligen börjat lyssna på mig. Har nu vid flera tillfällen fått prospekt i ett mindre format, som går ner i väskan. Dessutom har deras språk blivit bättre. Har inte hittat några större grodor på länge. Det måste bero på det nya marknadsläget. Plötsligt bemöts man som köpare med något som faktiskt liknar respekt. Istället för att få en tjock broschyr med obegripliga floskler i huvudet och ett ”vi säljer den här lägenheten på torsdag så du får bestämma dig snabbt om du ska vara med i budgivningen” så kan man ibland bli erbjuden både omvisningar och betänketid. Sen har vi också det här med acceptpris som nästan alla nu använder sig av. Man får bra en fingervisning om vad köparen faktiskt vill ha för sin lägenhet och oftast landar slutpriset någon stans där i närheten.

Med detta inte sagt att jag har hittat något jag gillar till ett rimligt pris. Det handlar om ett prisfall på max ett par procent i innerstan, och detta från skyhöga nivåer.

Nej, det bästa vore egentligen en hyresrätt. Tänk att slippa bostadsrättsföreningar med förnumstiga styrelser, plötsliga avgiftshöjningar, banklån på miljoner och risken för prisfall när man väl vill sälja. Hur ser hyresmarknaden ut då? Ja, jag står ju i Stockholms stads bostadskö nu. 47 lediga lägenheter har de att fördela. En tvåa på Söder för 5 260 kr i månaden låter väl ok? ”Din plats i kön är 1404 av 1496”. Jag är inte sist längre i alla fall! Man kan även utläsa att de som anmält intresse till just denna lägenhet har stått i kön sedan 1983-1986. Hm, jag som ställde mig i kön som en pensionsförsäkring och tänkte jag skulle få nåt om 30 år. Det där är faktiskt mindre än 30 års kötid, så det blir nog bra med det! Sen står jag även i Einar Mattssons kö. Där vet jag inte hur det funkar med kötid, men fem lediga lägenheter finns det i alla fall.

Sen finns det ju andrahandsmarknaden som är lite deprimerande. En snabb sökning på lägenheter i Stockholms kommun på Bostad Direkt ger ett resultat på 34 st möblerade. Två av dem har en hyra på under 6 000 och nio av dem på under 7 000. Vill man bo innanför tullarna ligger den billigaste på 8 000. Finns iofs rum att hyra också. Lite bostadsstatistik där. Nu ska jag leta vidare, på Hemnet. Det känns ju trots allt som det mest realistiska alternativet på lång sikt.

Ny medarbetare

Här står fåret Bartók på mitt kontor och spanar ut över Kungsholmsgatan. Ja, egentligen är han inte mitt får utan mina sysslingbarns. Efter en fest glömdes han kvar hos mig och för att han ska slippa flytta lika mycket som jag så bor han på kontoret nu. (Jakob, om ni saknar honom så vet ni var han finns!) Sysslingbarnen har döpt alla sina gosedjur efter kompositörer, eller jag antar att mamma och pappa hjälper till också. Bra idé tycker jag. Känns väldigt Axess TV-mässigt också. Därför tror jag Bartók trivs här där vi då och då sänder musik av hans namne.

Dags för ompackning och ny skrivbordsbild

Så här ser det ut på mitt kontor just nu. Flytten från Hornsgatan slutförd och idag flyttar jag in i en ny tillfällig lya på Söder (stort tack till Lily för detta boende). Jag känner mig lite som en myra som släpar på små bördor i rusningstrafik till och från jobbet för att ha rätt kläder på rätt ställe. Och detta är alltså min stack. Delar av den i alla fall.

Man måste inse nu att det är om inte vinter så i alla fall kallt. Sommarskor och tunna tröjor och kjolar kan få ligga och vila ett tag medan det är dags att rota fram vinterskor och varma jackor ur "stacken". Jag fascineras av alla årstider men kanske mest av sen höst och tidig vinter. (Framåt februari börjar även jag lacka ur, men mest på alla som säger att ”nu är det vår!” när man vet att det ligger flera månader av slask och rå kyla framför en.)

Jag vet att jag är ganska ensam om denna faiblesse för vinter, men har det inte sin charm att slippa tänka på daglig solkrämsinsmörjning och hårborttagning, för att inte tala om extratröjor som man (jag) jämt släpar runt på. Man fryser aldrig så mycket som på sommaren när det ska sittas i parker, trädgårdar och uteserveringar i tid och otid. Nu är det bara att bylta på sig sofistikerade, snygga höstkläder och slinka in på mysiga, uppvärmda lokaler (caféer, hemmafest eller restaurang) och äta något vällagat, istället för grönsaker från engångsgrill. Kanske avsluta med en irish coffé? Och så länge man bor i stan och slipper ploga bort den själv finns det inget vackrare än snö. Här har jag märkt en tydlig uppdelning: Alla som bor i villa hatar snö men bland oss andra är snöälskarna fler, så länge den tas bort från trottoarerna så man inte slår ihjäl sig på den…

Mörkret då? Jo, men jag gillar ju det. Tror det är för att jag gillar att sova så mycket och på vintern kan man sova obehindrat när på dygnet man vill utan störande ljus, och så kan man gå på krogen utan att behöva tänka på att ta med sig solglasögon!

Men om den långa, kalla årstiden ändå skulle kännas för svår har jag för säkerhets skull bytt skärmbild på min dator, till öde strand utanför Byron Bay, Australien, från förra vinterns resa:

Tema: roliga, praktiska och tänkvärda skyltar

Säga vad man vill om Humanisterna och deras internationella motsvarigheter, men de kan det där med rolig reklam i alla fall:

Ett annat budskap från dem som jag såg på stortavla i Australien löd: "In the beginning man created God." Tänkvärt. Är det förresten någon som förstår varför de i Sverige kallar sig Humanisterna? Jag kan inte på rak arm se någon glasklar koppling mellan humanism och ateism. Jag tänker bara på någon som läser latin, språk eller historia när någon pratar om en humanist.

Nåja, den andra sidan i debatten mot/för religion kan också det där med lustiga affischer. Såg en stortavla utanför en kyrka i Auckland som löd nåt i stil med "Did you miss mass last Sunday? Touch this billboard, we've blessed it." Se där, effektivisering i nutidens stressade samhälle.

Apropå roliga skyltar, här kommer en till, från tiggare på Croisetten i Cannes:

Smoking i olika miljöer

Mamma, jag och vår väninna Ninna
på den ryska "festen"

Mip-veckans sista cocktailfest är nu avklarad. Rysk smokingfest utlovade inbjudan, vilket ju lät lovande, men bestod i att de vanliga snittarna flankerades av bistra ryska herrar, och ryskor som inte kan det där med lagom när det kommer till användandet av högklackat och botox. Vi var mycket besvikna på bristen på rysk kaviar men värre var bristen på partystämning. De som menar att svenskar och finnar är svårmodiga och dricker mycket har aldrig varit i Ryssland. Det (enda) roliga med ovan nämnda tillställning var att det var så lätt att se vilka som inte var ryssar. Det var de som log.

Kvällen avslutades på sedvanligt Cannes-vis på irländsk pub ett kvarter hemifrån. I Stockholm skulle inte sju vilda hästar kunna få mig att gå till en pub iklädd cocktailklänning. I Cannes funkar dock det mesta. Dels är folk väldigt välklädda överlag och dels känns det som om det är lite mindre ängsligt dömande av andras förehavanden än här hemma där det mesta som inte perfekt smälter in i aktuell miljö bemöts med ett ”men vad har människan på sig, och varför!”

Men nu är man alltså hemma och i flytt-tagen igen. Hoppas jag inte behöver slå mitt gamla rekord på 30 flyttar på ett år (2000-2001). Fast börjar man vid nyår och räknar med alla hotell i Australien också så kanske jag är uppe i de siffrorna snart faktiskt.

Plockmats-diet på stranden

Är nu inne på tredje dagen av Miptv-mässa. Största utmaningen har, föga överraskande, visat sig vara att koordinera cocktailschemat. Mycket ska hinnas med under ett fåtal kvällstimmar, alltmedan solen går ner över Croisetten (stradpromenaden). Tur med vädret har de i alla fall alla tv-bolag och andra festfixare: Mellan 20 och 30 grader dygnet runt och inte ett moln.

Två stora fördelar har utkristalliserat sig här jämfört med de flesta svenska gratisätarfester. Där man i Sverige oftast får nöja sig med en sorts sponsrad dryck, som dessutom oftast ransoneras med till exempel drinkbiljetter, finns här alltid en öppen bar där man alltid kan välja mellan vin av alla färger, öl eller drinkar. Här finns, på gott och ont, inga bufféer med tallrikar och tillhörande köer. Istället serveras brickor med mer eller mindre fantasifulla munsbitar. Det gäller att inte vara nogräknad med sin diet för i det dämpade ljuset är det mycket svårt att veta vad det egentligen är man stoppar i munnen. Men mätt brukar man bli och gott brukar det vara.


Utsikt från cocktailfest på stranden



Svältkost i luften

Att klaga på dagens flygservice är väl lite som att slå in öppna dörrar, men jag måste bara göra det ändå, sen ska jag (i mån av tid) övergå till att rapportera från ett hett Cannes (typ 30 grader och sol).
Hade två flighter igår: Arlanda - Wien och Wien - Cannes, på ca två timmar vardera. Åt en snabblunch bestående av yoghurt innan avresa från Stockholm så på första flyget halv fem såg jag fram mot maten som det ändå brukar bjudas på på "riktiga" flygbolag, i detta fall Austrian Airlines. Jag ser på håll att paketen som delas ut är oroväckande små. Nåja, en god fralla är inte det sämsta, tänker jag. Men vad är det: någon typ av muffin som lyckas vara kompakt och torr på samma gång. Tortyr när man är sugen på mat, och dessutom känner bacondoft från bussiness-class-avdelningen.
Jag hinner som tur var äta middag i Wien för på nästa flygning är det ännu värre. Där bjuds det på en chokladbit och ett minipaket salta snacks. Kan nu konstatera att riktiga flygbolag nuförtiden är värre att flyga med än budgetflygen. På de senare kan man åtminstone köpa sig något att äta. Hellre en ok baguette för 40 kr än gratis svält!

Utsikt från terrassen i Cannes-lägenheten just nu