Smoking i olika miljöer

Mamma, jag och vår väninna Ninna
på den ryska "festen"

Mip-veckans sista cocktailfest är nu avklarad. Rysk smokingfest utlovade inbjudan, vilket ju lät lovande, men bestod i att de vanliga snittarna flankerades av bistra ryska herrar, och ryskor som inte kan det där med lagom när det kommer till användandet av högklackat och botox. Vi var mycket besvikna på bristen på rysk kaviar men värre var bristen på partystämning. De som menar att svenskar och finnar är svårmodiga och dricker mycket har aldrig varit i Ryssland. Det (enda) roliga med ovan nämnda tillställning var att det var så lätt att se vilka som inte var ryssar. Det var de som log.

Kvällen avslutades på sedvanligt Cannes-vis på irländsk pub ett kvarter hemifrån. I Stockholm skulle inte sju vilda hästar kunna få mig att gå till en pub iklädd cocktailklänning. I Cannes funkar dock det mesta. Dels är folk väldigt välklädda överlag och dels känns det som om det är lite mindre ängsligt dömande av andras förehavanden än här hemma där det mesta som inte perfekt smälter in i aktuell miljö bemöts med ett ”men vad har människan på sig, och varför!”

Men nu är man alltså hemma och i flytt-tagen igen. Hoppas jag inte behöver slå mitt gamla rekord på 30 flyttar på ett år (2000-2001). Fast börjar man vid nyår och räknar med alla hotell i Australien också så kanske jag är uppe i de siffrorna snart faktiskt.

Plockmats-diet på stranden

Är nu inne på tredje dagen av Miptv-mässa. Största utmaningen har, föga överraskande, visat sig vara att koordinera cocktailschemat. Mycket ska hinnas med under ett fåtal kvällstimmar, alltmedan solen går ner över Croisetten (stradpromenaden). Tur med vädret har de i alla fall alla tv-bolag och andra festfixare: Mellan 20 och 30 grader dygnet runt och inte ett moln.

Två stora fördelar har utkristalliserat sig här jämfört med de flesta svenska gratisätarfester. Där man i Sverige oftast får nöja sig med en sorts sponsrad dryck, som dessutom oftast ransoneras med till exempel drinkbiljetter, finns här alltid en öppen bar där man alltid kan välja mellan vin av alla färger, öl eller drinkar. Här finns, på gott och ont, inga bufféer med tallrikar och tillhörande köer. Istället serveras brickor med mer eller mindre fantasifulla munsbitar. Det gäller att inte vara nogräknad med sin diet för i det dämpade ljuset är det mycket svårt att veta vad det egentligen är man stoppar i munnen. Men mätt brukar man bli och gott brukar det vara.


Utsikt från cocktailfest på stranden



Svältkost i luften

Att klaga på dagens flygservice är väl lite som att slå in öppna dörrar, men jag måste bara göra det ändå, sen ska jag (i mån av tid) övergå till att rapportera från ett hett Cannes (typ 30 grader och sol).
Hade två flighter igår: Arlanda - Wien och Wien - Cannes, på ca två timmar vardera. Åt en snabblunch bestående av yoghurt innan avresa från Stockholm så på första flyget halv fem såg jag fram mot maten som det ändå brukar bjudas på på "riktiga" flygbolag, i detta fall Austrian Airlines. Jag ser på håll att paketen som delas ut är oroväckande små. Nåja, en god fralla är inte det sämsta, tänker jag. Men vad är det: någon typ av muffin som lyckas vara kompakt och torr på samma gång. Tortyr när man är sugen på mat, och dessutom känner bacondoft från bussiness-class-avdelningen.
Jag hinner som tur var äta middag i Wien för på nästa flygning är det ännu värre. Där bjuds det på en chokladbit och ett minipaket salta snacks. Kan nu konstatera att riktiga flygbolag nuförtiden är värre att flyga med än budgetflygen. På de senare kan man åtminstone köpa sig något att äta. Hellre en ok baguette för 40 kr än gratis svält!

Utsikt från terrassen i Cannes-lägenheten just nu

Jobb, flytt och flyg

Dåligt med uppdateringar här, jag vet. Men det har helt enkelt varit för mycket på jobbet. Var nere på bokmässan i Göteborg tre dagar förra veckan. Sen kom jag hem glad i hågen och tänkte "Äntligen en hel vecka på kontoret. Ingen stress med att utföra hela veckans jobb på två dar". Tills jag kom på att jag ju ska vara borta nu den kommande veckan. Sitter just på Arlanda på väg till tv-mässa i Cannes. Så det blev till att göra två veckors jobb på en vecka förra veckan. Plus utflyttning från Hornsgatan. Har känt mig som en liten myra som varje morgon tar med så mycket packning jag orkar på bussen till jobbet för att långsamt tömma lägenheten på mina pinaler. Så resten ner i stora resväskan och nu på väg till Frankrike. Ett smärre mirakel att den vägde exakt 20 kg!
Måste bara säga att allt detta som ska "spara tid" med resandet: checka in hemma, själv-service och bagage drop på flygplatsen, etc, i själva verket tar mer tid än nånsin. Att checka in hemifrån vägrar jag; orka! Sen försöker man checka in sig som vanligt på flygplatsen men nej, då måste man gå till automaterna och checka in först. Sen ska man lik förbaskat ställa sig i de där köerna. De går ju inte ett dugg snabbare än när man blev incheckad och lämnade väskan på samma gång.

Mer och mindre seriös svampplockning

Äntligen höst! Och svamptid, inte bara i blomkrukan. Var på två svampplocknings-exkursioner i helgen. En mer seriös på lördagen, med bil och matsäck till Ylvas landställe, som dock höll på att ta en ände med förskräckelse då precis hela stan var avstängd på grund av halvmaran. De hade hittat på något intrikat sätt att springa som omringade hela Söder, Kungsholmen, city samt alla infartsvägar. Finns det inga skogar att springa i? Stockholm är väl inte Manhattan direkt! Att springa på asfalt är dåligt för knäna och borde vara förbjudet för allas skull.

På söndagen var det dags för en mindre seriös svamputflykt. Mötte upp Lily på Universitetets t-banestation och kastade oss in i Liljansskogen. I mitt fall utrustad med kavaj, loafers, take-away kaffe och liten papperspåse från pressbyrån, för förvaring av eventuella svampar. Hittade faktiskt två fina smörsoppar, men lyckades glömma dem när jag senare åt middag på McDonalds. Undrar vad personalen tror när de hittar en papperspåse med två, för dem säkert okända, svampar i. Kanske de försöker röka dem på nästa personalfest?

Fick i alla fall med mig en stor påse trumpetsvamp på lördagen medan söndagens enda fångst blev tre fästingar… Tyvärr hade en hunnit sätta sig så nu blir det att hålla utkik efter boreliaringar ett tag.

Nicole letar vidare



Prospekt. Tips till mäklare: Gör dem lite mindre så de får plats i handväskan, eller tunnare så man kan vika dem.



Måste bara skryta om hur duktig jag varit i helgen. Lyckades pallra mig iväg till två söndagsvisningar och en måndagsvisning, på lägenheter alltså. En på S:t Göransgatan som visserligen var fin, men högt upp i rakt söderläge och balkong ut mot gatan, vilket i detta fall innebär korsningen S:t Eriksgatan och S:t Göransgatan, som trafikeras av merparten av stadens blåbusslinjer. Det fanns en anledning till att mäklaren hade balkongdörren stängd på visningen (trots tryckande värme som det blir med söderläge). När jag öppnade den hörde man knappt vad hon sa. Bilden i prospektet är smart tagen med fotografen mer eller mindre liggande på golvet så man inte ser gatan.

Nästa lägenhet på Industrigatan hade renoverat kök, say no more. Hyfsat smakfullt visserligen men det kommer aldrig att ha samma livslängd som ett originalkök, vare sig kvalitets- eller designmässigt. Så idag slank jag förbi en visning av en stor tvåa här på Hornsgatan. Stor jämfört med de andra jag tittat på i alla fall: 60 kvadrat. Välplanerad också. Underbart vackert kök, visserligen med elspis. Men (det är alltid ett men) med sovrum mot Hornsgatan, på första våningen, med fönster från 60-talet… Inte helt isolerande om man säger så. Ett loftgångshus för övrigt. Jag måste säga att jag är lite svag för loftgångar. Det har väl att göra med att jag är uppvuxen i stan och tycker det är lite exotiskt på nåt sätt. Sen undrar jag om inte 60-tal kan bli det nya funkis så småningom. Just nu är tydligen 60-talshus bland de minst eftertraktade att bo i, och därmed ofta lite billigare. (det hade t.ex. varit 19 pers på visningen på S:t Göransgatan, och detta redan på söndagen, men tre på Hornsgatan, på måndag em) Man kanske ska investera i en 60-tals lägenhet helt enkelt!

Söndagsnöje

Söndagens loppisfynd!

Det blev en sen kväll på Slakthuset igår. Bra klubb för övrigt! Trodde att trängsel på en enorm loppmarknad skulle vara det sista man skulle orka med idag, men det var faktiskt en ganska lagom aktivitet. Två kilometer loppis mellan Aspudden och Örnsberg. 11 000 anmälda på facebook, enligt vad jag tjuvlyssnade mig till på den överfulla tunnelbanan. När man är trött och har trevligt sällskap (min väninna Mia i det här fallet) är det dock ganska rogivande att ströva fram och slötitta på loppisbord. Fast ströva kanske inte är rätt ord när man trängs med tusentals människor. Man kan liksom inte välja sin takt själv. Det blir lite som att färdas på ett rullband. Jag skulle aldrig ha klarat av det på en vardag när man vill att det ska gå undan. Lyckades dessutom göra två fynd: Ett par stövlar för 100 kr (Äkta läder och helt oanvända! Enligt uppgift från London) samt ett skärp för 10 kr.