Parkett + kök = inte sant

Ser jag ett kök med parkettgolv till så kräks jag. Tänk att en så vacker stad kan rymma så mycket dålig smak och konstiga planlösningar. Såg en i övrigt ganska ok lägenhet med nån slags sovalkov i hallen. Såg ut som om man var tvungen att klättra över sängen för att komma in i badrummet, och ett fult schabrak till platsbyggd garderob i vardagsrummet. Hade inte tvärtom varit mer naturligt? Garderob i hallen och säng i allrummet. Har inför helgens visningar hittat två acceptabla och noll perfekta lägenheter.

En lisa för själen mitt i detta träsk av smaklöshet var det däremot att för jobbets räkning få tillbringa ett dygn på Engelsbergs herrgård i Västmanland. 1700-talsherrgård med flygel, allt så snyggt och tidstypisk renoverat att man tappar andan. En orgie i god smak helt enkelt. Waverley-badrum, stengolv eller breda träplankor (original), marmorbänkar, mycket grått trä och kopior av originaltapeter. Omgivningarna går inte heller av för hackor. Bilden gör dem inte rättvisa. Ska försöka ta fler bilder nästa gång.

Måste bara avsluta med lite skön mäklarsvenska:

”Fastigheten är mycket väl efterhållen, där fasader och trappuppgångar nyligen renoverades, el är omdragen samt precis nyligen renoverade badrum i hela fastigheten.” (Finn fem fel, eller tio. Så här tror jag de menar: Fastigheten är väl underhållen. Fasader, trappuppgångar samt alla badrum renoverades nyligen och elen är omdragen.)

”Välkomnande hall med massivt original furu trägolv och ljusa väggar.” (Lite många adjektiv och särskrivningar på varandra där…)

”Kök med matplats för två, fyrkantigt rum med utgång till balkong o kaklat badrum med badkar.” (Jamen det var väl tur att rummet var fyrkantigt och inte runt. Rolig synonym till ”lättmöblerat” möjligen.)

”Centralt och lugnt med fågelkvitter på Kungsholmen.” (Apropå lustiga miljöbeskrivningar.)

Den här är rolig när man har läst annonsen och sett att sovrummet har perfekt utsikt över 56:ans busshållplats på Blekholsterrassen. Där det fö är konstanta köer numera. Man sover gott tills första bussen börjar gå är vad de menar… ”Om nätterna sover du ostört i det rymliga sovrummet för två.”

Stammis på Sandhamn

Fick lite flashback av vinterns husbilssemester i helgen. Åkte nämligen på miniseglingssemester till Sandhamn, igen. Liksom i en husbil innebär båtvistelse begränsat med utrymme, begränsad tillgång till el och dricksvatten, kyliga nätter och thai-chi liknande rörelsemönster för att ta sig fram utan att slå i vitala delar. Men framför allt är det en fantastisk frihetskänsla där resan blir själva målet. I det här fallet skadade det ju inte heller att vädret alltid är bättre i skärgården. Regnade det på er i stan i lördags? StackareJ Vi fick några stänk på vägen ut men sen var det uppehåll och ganska milt. Kan meddela att det tar sin lilla tid att ta sig sträckan Åkersberga – Sandhamn med båten på bilden, speciellt som det blåste dåligt och vi fick gå för motor större delen av vägen, men vi var ändå framme i god tid för fördrink på båten och middag på Seglarhotellet följt av party på det samma. Lite av charmen med Sandhamn är den oväntade blandningen av människor. Igår kunde vi bland annat observera E-type och Jan Björklund i vimlet. Inte tillsammans dock, men ändå.

Söndagsfrukost i solen är aldrig fel, speciellt inte på båt i halvtom hamn. (Vilket berodde på att de andra båtarna var betydligt mer morgonpigga.) Sen bar det av hemåt igen. Att sola på båt slår solning på strand alla gånger. Man slipper sanden, utsikten skiftar hela tiden, solen tar bättre och man har såväl kök som toalett inom räckhåll. Jag kanske borde köpa båt istället för lägenhet, fast det är inte så kul på vintern förstås. Nej, tills vidare får det bli hyrbåtsutflykter som denna.

Minisemester på sensommaren

Äntligen är det augusti. Äntligen går tunnelbanan varannan minut och äntligen är det mörkt och ljust på vettiga tider igen! Hösten till ära har jag även en ny mobiltelefon, så om radioskugga uppstår de närmaste dagarna är det bara för att jag inte hittar on-, svars- eller annan relevant knapp på den.

Men sommaren är faktiskt inte helt slut bara för att livet har återgått till det normala. I helgen var jag till exempel på Sandhamn (se bild) som var lika varmt och vackert som på vilken högsommardag som helst. Och hutlöst dyrt, men värt det. Ett rum med delad dusch och toa betalade vi t.ex. 1290 kr för, men då ingick lakan, frukost och chokladbit på kudden, och de gemensamma duscharna såg ständigt nystädade ut. Värre är det då att en medioker take-away baguette går på minst 75 kr, mot 55 i Tylösand.

Detta leder mig osökt in på ett helt annat ämne. Hur har baguetten kunna överleva den alltöverskuggande gi-trenden? Man får inte ens en potatis till sitt kött när man är bortbjuden på middag, men dessa ledsna baguetter mumsar folk ogenerat vidare på. Varför kan ingen öppna ett ägg och bacon ställe, kanske med någon högkvalitativ korv eller grillad tomat som tillval? Billiga gi-ingredienser som kan varieras i det oändliga: stekt, kokt, omeletter, äggröra, sallad, etc. Jag vet att det antagligen har med stekbordstillstånd och liknande att göra, men i USA och Kanada finns det ju ”diners” överallt med liknande mat. Ta bort pommes fritesen och kör en hälsovinkling på det hela så slår det säkert i Stockholm.

Sista semesterstoppet: Halmstad och Tylösand

Efter Skåne- och Danmarkstrippen är det dags att ta tåget upp till ett för mig så gott som nytt resmål: Halland. Närmare bestämt Halmstad och Tylösand. Mitt intryck av Halmstad är att det påminner väldigt mycket om Enköping. Det kan bero på att jag inte har erfarenhet av så värst många mellanstora städer förutom Enköping. Kanske ser de alla ut så här? En tågstation placerad på behörigt avstånd från centrum. En å kantad av industriområden, parker och kommunala byggprojekt. Ett 60-talsinspirerat torg. (Fast Halmstad har även ett mindre och mer charmigt torg packat med barer, a la lilla torg eller vad det heter i Malmö.) Gågata med Lindex, HM, McDonalds och rejäla pubar med dagens lunch. Och så ligger de båda på behörigt avstånd från bad och strand. I Enköpings fall 3-4 km till Mälaren och Bredsand och i Halmstads fall 8-9 km till saltstänkta Tylösand.

Som innerstadsbo är man inte van att sitta och kuska i en halvtimme på en buss flera gånger om dagen, så det förtog lite av upplevelsen. Hemma vid Hornstull har jag 200 meter till strand och bad! Men det är klart att det var värt det, både att pendla ner till sanddynerna när vi bodde på hotell inne i Halmstad, och att pendla in till Halmstads nattliv när jag sedan flyttade ut till vår fantastiska hyrstuga utanför Tylösand. Från denna var det 20 minuters barfota strandpromenad till partykomplexet Leffes, som vi naturligtvis också provade på. En betongbunker i sanddynerna som vid första anblicken var något förvirrande. Var går man in? Hur? När? Var? Varför? Utomhusscen, inomhusbar, utebar, hotell, pianobar, galleri. Allt smälter liksom ihop och ingångar öppnas och stängs till synes slumpmässigt under dagen och natten. Lärde mig i alla fall att det var ab (after beach) mellan 16 och 18 med coverband (denna hemska sommarplåga) på scenen. Och sen klubb, med ingång från andra hållet, sent på kvällen.

Det bästa med både Halmstad och Tylösand var nog inkvarteringen. I Halmstad mysigt hotell med innergård och generösa bufféer både till frukost och middag, samt fika däremellan. I Tylösand nyrenoverad stuga praktiskt taget mitt i en sanddyn men ändå med frodig gräsmatta, grill och utemöbler.



Stranden i Tylösand med den utmärkta restaurangen Salt längst bort



Jag på hotellets innergård i Halmstad

Mia utanför stugan vid stranden

Helsingör - som Systembolaget fast soligare

Inget besök i Helsingborg är komplett utan en tur till Helsingör, fast för mig var det faktiskt första gången jag körde denna kombo. Och med båtar som går oftare än en tunnelbana på sommartid och som kostar ungefär lika mycket finns det ingen anledning att låta bli.

Att tura till Helsingör kan man göra på flera sätt. Antingen går man inte ens av båten utan dricker två stor stark, äter en räkmacka och går av igen efter en eller två vändor. En annan variant är att kliva av, köpa vin/sprit i terminalen och kliva på samma båt tillbaka igen. Vi gjorde den turistiga versionen där man kliver av, går runt Helsingör (tar ca 30 minuter), jämför priserna i flera vin- och spritaffärer, tar ett glas (egentligen bör man ta en röd pölse också) på torget, handlar och åker hem till Sverige igen. Hela stan är uppbyggd för att svenskar ska handla billig alkohol. Den verkar liksom inte ha något annat syfte. Det är visserligen en gullig liten by, men utan att vara speciellt charmig, om ni förstår vad jag menar.

Systembolaget möter Disneyland ungefär.

Semesterrapport: Helsingborg

Ursäkta bloggfrånvaron, men det har varit semestertider, och till skillnad från under vintersemestern hade jag ingen sån där smidig liten dator att ha med mig i handbagaget. Jag får helt enkelt försöka efterhandskonstruera det hela. Vi börjar med ett inlägg från min favoritstad i Sverige, förutom Stockholm:

Helsingborg visade för ovanlighetens skull upp sin sämsta sida förra helgen med regn och stadsfestival (fylla, trängsel, öltält). Bodde på Clarion på ”Sunksöder”, fick vi veta att det kallades. Mycket riktigt, knappt fem minuters promenad från city ligger en stadsdel där det känns som om man förflyttats till 90-talets Södermalm, komplett med svartklädda tonåringar, ölhak och alkisar. Går man ytterligare några hundra meter bort hamnar man i någon motsvarighet till miljonprogramsförort i miniformat. Sen åt andra hållet från centrum räknat har vi först nåt som ser ut som Hammarby sjöstad, fast mitt i stan vilket gör det ännu trevligare, och sen de fina stränderna där det aldrig är längre än 100 meter till en toalett eller kiosk.

Kan det bli bättre? På en 20 minuters promenad har man upplevt de flesta byggstilar och socialklasser som finns att uppleva i det här landet, samt möjlighet till mat- eller kisspaus med extremt jämna avstånd. Utelivet blev tyvärr lite lidande av den eländiga festivalen och vi lyckades inte hitta någon riktigt bra klubb men det var varmt trots regnet så vi förlustade oss bäst vi kunde på uteserveringar med tak.



Lisette och jag på Tropical Beach



Efter två nätter på Sunksöder bytte vi till Grand Hotell mitt i stan. Kul att jämföra tvåstjärnigt och fyrstjärnigt. Stor skillnad på service och frukostbuffé. När vi checkade in på det förstnämnda fanns följande på vårt rum: en gammal smörgås, gårdagens tidning, ett halvdrucket glas cola samt en använd handduk. Ingen ursäkt från receptionen när detta påpekades. Vi fick visserligen nya handdukar men mackan låg kvar hela vistelsen… Receptionisten såg så arg ut så vi vågade inte klaga. På Grand Hotell var det visserligen 100 grader varmt på rummet men alla log och var trevliga och effektiva. Till frukost fanns det färskpressad juice och pannkakor som gjordes på beställning, för att bara nämna något. Ja, man får vad man betalar för, men tack vare Lisettes resebyrårabatt betalade vi samma låga pris för båda våra hotellJ

Apropå varningstexter

”Då innehållet av fett och socker är högt rekommenderas att variera Crunchy med magrare frukostalternativ.” Ungefär så står det på baksidan av detta paket. Varför är fett och socker så farligt bara för att man äter det till frukost? Jag har i alla fall inte sett samma typ av varningstexter på bullar, kakor eller chips. ”Dessa kakor innehåller mycket fett och socker så vi rekommenderar att du överväger en frukt till kaffet då och då.” Nej, på eftermiddagen kan man tydligen ”unna sig” nåt sött, men till frukost är det livsfarlig dekadens.

Nu är inte jag någon sockerförespråkare, tvärt om. Jag skriver gärna under på att det är ett beroendeframkallande gift som bör undvikas. MEN till saken hör att jag också är morgonmotståndare. Morgonen är enda stunden på dagen då jag faktiskt kan känna mig sugen på något sött. Det har väl med blodsockret att göra. Vanligtvis nöjer jag mig med en halv banan eller lite russin i yoghurten, men när nu Konsum hade extrapris på denna ljuvliga Crunchy kunde jag inte motstå det. Det kan starkt rekommenderas som guldkant på tillvaron. Det är betydligt lättare att komma upp på morgonen med lite Crunchy i skafferiet. (Jag borde börja skriva slogans åt dem. De är värdelösa på att marknadsföra sig själva. Lite som Systembolaget: "Vi finns men använd oss inte.") Jag förstår inte varför det ska vara så tabubelagt med söta frukostflingor. Skippa efterrätterna och kakan till kaffet istället skulle jag föreslå, men smaken är ju som baken.