Lustiga lilla Monaco – en oväntad favorit

Covidpandemin har blivit mikrostaternas år för mig. När exotiska länder stänger gränserna har Europas mikrostater besökts för att öka på landsamlingen. Förra hösten Liechtenstein, i somras San Marino och nu Monaco. Jag är lika förtjust i dem alla. De har bergen gemensamt. Liechtenstein mitt i de undersköna alperna, San Marino på en svåråtkomlig bergstopp och Monaco på en smal remsa där de allra brantaste bergen möter Medelhavet.

Monaco har kanske den konstigaste stadsplaneringen av dem alla. Staden är så brant att mycket av persontransporterna sker med hiss. Hiss eller bil. Det är som att vara tillbaka på 60-talet, i en värld utan bilskam och cykelbanor. Vägarna är slingriga men farten hög och parkeringshus finns det gott om. Promenerande människor hittar man så klart på stranden, kring furstepalatset och kring kasinot, men i övrigt är man ganska ensam på de smala trottoarerna. Det känns lite sådär kvällstid, speciellt som en stor del av lägenheterna verkar obebodda så här års, men kollegan jag reser med påminner om landets oerhört låga brottslighet och det faktum att det finns övervakningskameror nästan överallt, till och med i hissarna. Jag gillar ju att slippa trängas så Monaco får ändå 5 N av 5 i resemålsbetyg.

Deras kända oceanografiska museum från 1910 bidrar till att dra upp betyget. Byggnaden är otroligt pampig och vackert belägen. Tror aldrig jag har sett så mycket färgglada fiskar och koraller på en gång, men även sköldpaddor, hajar och mycket mer. Här bedrivs forskning än idag och museet innehåller också mycket historia om oceanografi och spännande artefakter.

Brant trappa upp till stadsdelen där palatset och akvariet ligger.

Furstepalatset. Såg till och med Albert II med chaufför komma hem där på eftermiddagen.

Otaliga små och stora akvarier med koraller och fiskar finns att beskåda på oceanografiska muséet.

Utsikten från muséet går inte av för hackor!

Alla hade varnat mig om hur hutlöst dyrt Monaco är så hade stålsatt mig för något i hästväg. För att spara in lite bokade vi ett hotell på den franska sidan gränsen, fem minuters promenad (och tre hissfärder) från tågstationen. Men efter vad som känns som en diskret men generell post-corona-höjning av alla priser i Cannes ser jag ingen större skillnad mellan orterna. På lyxhotellen är det så klart hutlöst på hela Rivieran. Drinkar kan kosta uppemot 30 EUR. Varmrätter på fancy ställen kan gå för i värsta fall uppemot 50, men man kan ofta få något billigare på desamma för runt 25. Vi hann bara med en middag i Monaco: På den välbesökta italienska familjerestaurangen Polpetta. Åt fantastiskt goda tortellini för 18 EUR och delade en halvflaska vin för 16. Åt enklare luncher dels vid akvariemuseet och dels på stranden. Macka och kaffe eller juice för runt 10. Ja det är ju som hemma eller lite billigare.

Kasinot by night och Hotel De Paris till höger

Överallt kontraster mellan gammalt och nytt.

Och så motorvägar lite här och var.

Offentlig tunnel till en av många hissar.

Stranden Larvotto, längst österut i det lilla furstendömet, är där familjerna umgås på helgerna. Små barn och små hundar överallt, men hyfsat väluppfostrade. Allmänna toaletter och duschar är gratis och lika rena och fräscha som på ett nystädat hotellrum. Med dessa faciliteter är det inga problem att ta ett dopp i ett oktobervarmt (nåja, 18-19 grader kanske) Medelhav innan det är dags att åka till flygplatsen i Nice för kvällsflyget hem. Här tar många helikopter till flyget men taxin tar bara en dryg halvtimme om trafiken rullar på. Som vanligt är dessa hutlöst dyra på Rivieran. Runt 100 EUR är normalpris numera (såväl från Cannes som Monaco) men med en Uber kom jag undan med hälften!