torsdag 5 januari 2023

Reseåret 2022 - Två nya länder till samlingen

Massa nyanser av blått på Sal
Sal, Kap Verde

Den 9e februari 2022 lyftes alla covidrestriktioner i Sverige. Äntligen kunde man dansa och trängas igen. Vilken lycka! Två veckor senare inledde Ryssland ett brutalt krig mot Ukraina. Sedan dess samlas Måndagsrörelsen varje måndag kl. 12 på Norrmalmstorg för att protestera mot kriget. Jag är på plats när jag inte är bortrest, för några resor har ändå hunnits med i år trots att vårresa till Moskva och sommarresa till Odessa förstås fick skrinläggas…

Veckan innan covidrestriktionerna lyftes var jag passande nog på charter till ön Sal som är en del av Kap Verde. Här fanns dock inget grönt (verde) alls, förutom som skiftningar i havet. Noll träd, noll växlighet. Inga sevärdheter men väldigt fina stränder och en trevlig liten by i närheten av vårt fräscha all-inclusive-hotell Oasis Salinas.

Hermannsborg, Narva, Estland
Vårvintern bjöd på en weekend i Sundsvall där jag drog på mig min första (och hittills enda) covidinfektion, som yttrade sig som snuva, varken mer eller mindre. Över Kristi himmelsfärdshelgen passade jag i samband med en jobbresa till Tallinn på att se lite mer av fantastiska Estland: Tåget till Narva, bussen till Tartu och sen tillbaka. Varför reser man inte (ännu) mer i Baltikum? frågar jag mig varje gång jag är där.

Propriano, Korsika

 Nästa långhelg, nationaldagen, tillbringades i väninnans nyköpta lägenhet utanför Estepona i södra Spanien. Och en månad senare var det dags för Sydeuropa igen. Mötte upp några vänner utanför Marseille och bilade runt i vackra Provence några dagar med avslutning i Marseille, en ny favoritstad! Sen var det dags för färjan till Korsika och ny bil där. Bilen var billigare, men det mesta annat var dyrare. Mat och service lämnade övrigt att önska men landskapet är spektakulärt med sina berg, byar och grönska, och stränderna!

Stranden i Simrishamn, Österlen

Nu när ordningen är återställd efter covidtramset blev det sedan två sommarbesök på favorit-ön Åland igen, dans på både Utö och Sandhamn och även två resor till otillgängliga men mysiga Simrishamn för att hälsa på väninnan som bor där. Semestern avslutades med inspelning av andra säsongen av tittarsuccén ”Bruken som byggde Sverige”. Alltid lika kul att möta Axess TV:s fans i Bergslagen, och en ynnest att få bo på fina Engelsberg i flera dagar. Bokmässan i Göteborg i september var en annan ”första gången sen pesten”-begivenhet.

Bizerte, norra Tunisien
I oktober var det dags för årets sista utlandsresa (förutom nyår på Åland): Sedvanlig tv-mässa i Cannes, med risigare boende än vanligt men å andra sidan var vi bara där tre dagar. Sen tog jag med mig kollegerna till Tunisien, årets andra nya land (förutom Kap Verde). Jag var glatt överraskad. Förhandsryktena var nämligen blandade. Många verkar ha en negativ bild av landet. Kanske för att man bara har besökt turistorterna? Båda kollegerna blev till exempel svårt matförgiftade på det slamriga resorthotell på östkusten där vi bodde de sista två nätterna men coola, vänliga huvudstaden Tunis gav mersmak och likaså hamnstaden Bizerte med sina milsvida öde stränder och historiska hamnkvarter. Jag åker gärna tillbaka för att se södra delarna av landet.

torsdag 27 oktober 2022

Från den ena ljudmattan till den andra

Resan till Nabeul, tredje stoppet på vår resa, går förvånansvärt smidigt. Taxi till busshållplatsen utanför Bizerte. Minibuss till Tunis, busshållplatsbyte med taxi och sen en större buss ner till Nabeul. Totalt går det hela på runt 70 kr per person och tar ca tre timmar.

Gigantisk matsal med gigantiska bufféer. Japp, två av tre i sällskapet blev sjuka…
Pudersand även här men också klippor. Tog oss en dag att förstå var man skulle kliva i utan att halka och slå sig fördärvad.








Även här har jag bokat ett stort hotell på stranden men kontrasten till Bizertes lugn kunde inte vara större. Khayam Garden är ett jättekomplex med hel- eller halvpension. Vi får frukost och middag, i sällskap av nästan uteslutande franska turister på höstlov. Matsalen är enorm men som tur var kan man även sitta ute och äta, och fransmännen är behagligt lågmälda annars hade nog ljudnivån snabbt blivit öronbedövande. Det är den dock tidvis vid poolerna där anställda ”underhållare” ständigt har något för sig. Det börjar med någon slags frukostdans kvart i tio. Flertalet unga, snygga män står vid poolkanten och skakar på rumporna. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vill bara avnjuta frukostkaffet i fred. Sen är det karaoke, zumba och gud vet vad. En ständig ljudmatta. På den smala strandremsan precis vid hotellet är det marginellt tystare, men då och då kommer någon underhållare förbi och vill ha med sig gäster till nästa aktivitet. Man får sova räv för att få lugn, eller ta sig in till stan som ligger 20 minuters promenad eller en tia med taxi bort. Här finns marknadsgator med hantverk, mataffär, kaféer samt en del klädaffärer men inget speciellt att se.

”Utsikt” från vår balkong i Nabeul. En olycksbådande dimma tornar upp sig.
Vårt hotell sista natten i Tunis. Mer centralt kan man knappast bo här.








Jag längtar till Tunis och sista natten i Tunisien checkar vi in här, på vackra hotell Victoria som ligger precis vid medinan. Det utger sig för att vara ett fyrstjärnigt hotell men standard och pris är trestjärniga. (880 kr per rum och natt inklusive bra frukost.) Känslan av att befinna sig mitt i tusen och en natt får man på köpet. Från mina två små balkonger har jag full utsikt över kommersen. Fruktförsäljarnas rop och doften av nygräddade munkar letar sig upp. Här råder en annan typ av ljudmatta som avslutas med städningen av marknadsgatorna vid tiotiden på kvällen, samtal skräpplockare emellan, jamande katter, fotbollsspelande ungdomar, och drar igång igen med böneutropen kvart över fem på morgonen. Jag sover gott ändå, utmattad av turisthotellsupplevelsen.

måndag 24 oktober 2022

Vackra, exotiska Bizerte blir favoritstad nummer två i Tunisien

Poolen på fyrstjärniga Hotel Nour har vi nästan för oss själva.
En kort barfotapromenad därifrån ligger den kilometerlånga stranden.








Tunisien är ett land som är omöjligt att hinna se på en vecka men vi tänkte i alla fall göra nedslag i tre olika orter. Andra stoppet blir hamn- och turistorten Bizerte en timme norr om Tunis. Turistort kanske är att ta i… Det går inte direkt något lämmeltåg av turister hit. Gång på gång försöker ”bussvärdarna” på flygplatsen få med oss på charterbussar mot Hammamet dit de flesta turister ska. Till slut är det en vänlig parkeringsvakt som hjälper oss ombord på lokalbussen mot Bizerte.

Blått och vitt är temat i Bizertes medina. Jag matchar inte.
Minaret från 1700-talet i staden innanför murarna.

Bizerte är en vacker men bedagad kustort av det slag man ibland träffar på i Östeuropa –  Miljonprogramslikande bebyggelse som sett bättre dagar och några moderna hotellkomplex varav vi bor på Hotel Nour 20 minuters promenad från gamla stan. Vi är nästan ensamma vid den stora fina poolen. Stranden ett par hundra meter ner där pudersanden breder ut sig många kilometer delar vi med en häst, och med lokalbefolkningen som kör dit och grillar om kvällarna.
Det som gör Bizerte unikt är dock inte stranden utan den vackra gamla hamnen som j-formad sträcker sig in genom stan och där kajerna kantas av fiskebåtar, kaféer och tehus. Än mer unik är medinan, staden innanför murarna. En helt bevarad kompakt, hög mur löper längs ena kajen. Endast en ingång finns på ena kortändan och här inne ligger vitkalkade hus utmed smala gränder. Området är knappt större än en fotbollsplan och svalare än resten av staden då solens strålar inte når överallt. Även ett par små hotell och en moské finns härinne, samt massor av katter. Kanske här man ska bo nästa gång! Men stranden är också svårslagen.

Solen på väg ner över stadsmuren och gamla hamnen.

lördag 22 oktober 2022

Tunis får 5 N av 5 i resmålsbetyg!

Trevlig takterrass på fina Novotel. Poolen stänger dock redan 17, då också solen försvinner.

Jag gillar att ha låga förväntningar på ett resmål, speciellt när dessa inte infrias. Inte mycket positivt har sagts av de som turistat i Tunisien, men frågan är om många ens har varit i huvudstaden Tunis. Den är vårt första stopp på en veckas rundresa efter tv-mässan i Cannes, endast en dryg timme bort med Tunisairs slitna men bekväma plan. Man får till och med smörgås, dryck och kaka serverad.
Hotellkontrasten är så klart enorm från ”vinkällaren” i Cannes. Vi har bokat fyrstjärniga Novotel som visserligen ligger i föga charmiga omgivningar men med utsikt över stadens kulturpalats från den fina takpoolen och en kort promenad ner till centrala stan med sina vackra franskinspirerade esplanader och så klart medinan, marknaden, som är oändligt stor. Ett gytter

Hatt- och fez-tillverkningsgången i Tunis medina.

av gångar där allt är till salu. Någon ”gata” är t.ex. specialiserad på fezer, en annan på guld, en på artiklar inför bröllop en annan på kryddor, osv. Men mycket blandat är det också. Vi får en vänlig guide efter oss som med bestämdhet hävdar att han inte är guide utan bara vill öva sin engelska. Betalar honom genom att köpa en matta av några av hans polare, som också har en sevärd takterrass på sin butik. Men på det stora hela är folk inte överdrivet påflugna utan man kan gå runt ganska så ostört.

Vi testar även lokaltrafiken i form av spårvagn och sedan även något motsvarande pendeltåg som kör hela vägen till pittoreska Sido Bou Said strax norr om centrala Tunis. Denna lilla by med endast vitkalkade hus påminner mer om en grekisk turistort, och här finns också de turister vi inte har sett inne i Tunis. På vägen dit gör vi ett stopp i Karthago, orten som varit i händerna på både fenicier och romare. Vi ser en bråkdel av de arkeologiska lämningarna, varav många fortfarande är outgrävda. Har en mycket intensiv guide med oss även här, kunnig men dyr.

Gömd pärla till restaurang mitt i medinan.

Historiens vingslag bland ruinerna i all ära. Det var så jag sålde in Tunisien till mina historieintresserade kolleger ”Klart vi måste se Karthago”, men behållningen är nog ändå folklivet inne i stan. Ett välorganiserat myller där trängseln aldrig blir besvärande. Kvällstid är det folktomt i medina-kvarteren när vi irrar runt och försöker hitta en restaurang. Får hjälp av en imam på väg hem från moskén och hittar till slut en anonym port som leder in till ett före detta palats som nu är en exklusiv restaurang: Dar Belhadj. Vi är de enda gästerna förutom ett annat stort sällskap av lokalbor och utlänningar. En av många minnesvärda upplevelser i Tunis, innan färden fortsätter mot kustorten Bizerte i norr.

Resterna av Antoninus badhus i Karthago, byggt ca år 145-165
Vackra men föga originella vitkalkade hus i Sidi Bou Said.

torsdag 20 oktober 2022

Cannes-mässa med suboptimalt boende och glada återseenden

 


Utsikten från mitt rum på ChanteClair.

Tre otroligt intensiva Cannes-dagar är nu till ända. Som vanligt bokade jag in för många möten och för lite fritid på tv-mässan. Dessutom hade alla ett uppdämt prat- och säljbehov efter pandemin, så mötena tog dryga 30 minuter istället för vanliga 15-20 varpå man ständigt kom med andan i halsen till nästa.
Återhämtning efter arbetstid blev det inte heller mycket av. Dels pga ett uppdämt cocktailbehov hos alla inblandade, dels för att jag underterträffat mig själv i hotellbokande. Minnesgoda följare minns att jag hittade ett bra och prisvärt hotell förra året, men i år var favoriten Bellevue så klart fullt och jag chansade på gulliga ChanteClair i gamla stan, som också hade fått bra betyg. Hur mutade dessa recensenter är vågar jag inte spekulera i. Trevlig ägare med gullig hund och innergård hjälper inte när det är som att bo i en vinkällare, minus vinet: Dammigt, svalt, extremt fuktigt och lite unket. Det är lyhört på det där sättet att hela väggarna skallrar när någon i huset rör sig vilket gör att man bara sover mellan ca 2 och 7. Det är ju mässa gubevars så när jag någon dag försöker komma i säng vid midnatt är jag först på plats och får räkna in när resten av de 15 rummen går till sängs. Och så ”fransk städning” på det så klart. Hittar skräp från papperskorgen på golvet, handdukarna omhängda men inte bytta, fönstret på glänt mot rökbordet på innegården… Resterande dagar hänger jag ut ”do not disturb”-skylten. Det är säkrast så.

Vackert belyst kyrka precis vid hotellet.

Men det ska sägas att läget är utmärkt, bredvid den stora marknaden Fourville kantad av bra caféer där lokalborna tar sin frukostcigg, i slutet av Rue Meynadier med sina billighetsaffärer och genuina restauranger, liksom bortom turistfällorna trots att man befinner sig endast ett par kvarter från festivalpalatset där mässan pågår. Vi testar en ny italiensk restaurang som är en fullträff med generösa (men inte jättebilliga) charkbrickor, och vin som serveras i porslinsskålar. Så gör man tydligen i Parma, säger de.

Cocktailfesterna står som spön i backen – på stranden, i takvåningar och den klassiska festen på en stor yacht arrangerad av bolaget Trace, som vi efter alla dessa år av fester fortfarande inte lyckats lista ut vad de egentligen sysslar med. Tidigare på kvällen ordnar de flesta bolag även små och större fester i sina montrar, a la aw. Dessa hinner jag oftast inte med utan måste prioritera ett snabbt klädbyte i det kyliga rummet, vilket slutar med att jag fryser och tar med mig för mycket kläder ut i den ljumma Cannes-natten.

Båtfest är alltid trevligt!

Nu har vi levlat upp och befinner oss i mer lyxiga omgivningar i underbara Tunis. Mer om detta på instagram och i nästa inlägg.

måndag 26 september 2022

Ännu en bokmässa avklarad

Ser på min gamla blogg att det är 11 år sedan jag var på bokmässan första gången, med min uppdragsgivare Axess TV då som nu. Jag älskar visserligen böcker men skulle aldrig gå på bokmässan om jag inte fick betalt. Det är med lika delar lättnad och vemod man åker hem varje gång. Vi har ju den finaste montern, numera med en cool trappa där man kan sitta och lyssna på våra författarintervjuer på scenen. Även mässans bästa kaffe, säger de som går runt och provar sig fram. Priset? Att man tar med sig en gratistidning och lovar börja prenumerera på Axess Magasin.

Fullsatt i montern när Anna-Lena Laurén intervjuas av Lotta Gröning.

Det här med att bo fyra nätter i sträck på hotell (och en hissfärd bort från sin arbetsplats) är också en av mässans fördelar, även om mässhotellet Gothia Towers ibland lämnar övrigt att önska vad gäller service och komfort. Jag var visserligen ganska nöjd i år då jag fick ett rum på 17:e våningen vilket visade sig ha den fördelen att det var lite varmare än rummen längre ner. Annars är det ständiga problemet att luftkonditioneringen inte går att reglera så man måste be om ett extraelement. Miljövänligt och bra! Men oroa er inte. Man kompenserar sitt (troligtvis gigantiska) koldioxidavtryck med att enbart servera vegansk mat i lunchmatsalen. Vi hade förköpt lunchkuponger a 135 kr för detta grönsakshelvete! På tredje dagen gav jag upp och gick ut och köpte en räkbaguette. Vi var ju ändå på Västkusten. Fanns det inte någon lokalproducerad makrill eller dylikt att slänga fram till oss som gärna inkluderar djur i vår diet?

Oklart vad den lilla röda stugan gör på mässtaket…
Fantastisk utsikt från 17:e våningen men svårt att ta bilder då fönstren inte kunde öppnas.








Som tur är finns det mängder av bra restauranger på behörigt avstånd från mässan, med betydligt mer varierad meny. I år blev det internationellt tema på våra middagar. Första kvällen åt vi västafrikansk mat på Babemba. Goda grytor som kan fås veganskt, eller med kyckling eller lamm. Skönt med valfrihet! Extra plus för att ingen rätt kostar över 175 kr. Då kan man unna sig en god efterrätt i form av mangokräm. Mässhelgen avrundades med stor middag på den polska restaurangen Krakow. Även här prisvärt och bra service, trots att vi var 13 pers. Ja, som stockholmare i Göteborg överraskas man dels av den ofta förekommande spontana vänligheten, dels av priserna. Många är de stjärnögda rapporterna från barbesökare ”VET ni vad en drink kostade!?”, och från kollegerna som fick fisketips av taxichauffören!

måndag 12 september 2022

Höstutflykt till Österlen

En av många saker jag gillar med att sommaren äntligen är över är att det blir lättare att resa igen. Slut på överfulla flyg, tåg, bussar, trafikkaos och turistkaos. Eller nåja, SJ håller på med sedvanliga banarbeten och skapar ett visst kaos, så till helgens Skåneweekend valde jag mitt favorittransportsätt: inrikesflyg från Bromma. Man sparar några kronor och ett par timmar i resväg (Stockholm till Simrishamn, dörr till dörr) men framför allt är det lugnt, välordnat, i tid och man får gratis kaffe och chokladboll av trevlig personal ombord. Fantastiska vyer över Stockholm ingår också! En lisa för själen helt enkelt.

Frukost i rosenträdgård.

Jag är i Simrishamn för att fira en hejdundrande 51-årsfest på restaurang Rikstolvan, med mingel, georgisk buffé och dans halva natten, eller i alla fall tills vi alla tar nattbussen ett par hållplatser in till stan vid tvåtiden. Där fortsätter en del med efterfest, men jag knallar hem till hotell Turistgården mitt i Simrishamn. Liksom många andra somriga budgethotell är det extremt lyhört så jag vet att jag kommer bli väckt av glada samtal på hög skånska och knack på dörrar från kl. 7.30 när frukosten börjar. Än värre är att den avslutas 9.30! Det är inte ok nånstans. På lördagsmorgonen sätter jag klockan på samma tid jag går upp till vardags (strax i nio) för att hinna med den, och det är det nästan värt när solen skiner, det är 18 grader varmt

Alltid trevligt med städer som har en egen sandstrand!

och man kan dricka kaffe i hotellets egen rosenträdgård. På söndagsmorgonen (efter festen) försöker jag sova igenom allt morgonhallabalo för att gå upp vid 10 och gå direkt till bussen till Österlens flygplats, som ligger en timmes bussfärd bort.

Även om man inte är bjuden på fest är september i Simrishamn att rekommendera. Det är varmare än i Stockholm trots blåsten och fortfarande badbart. Alla butiker och restauranger är öppna och välbesökta men utan horder av turister. Många är här för att vandra och njuta av den vackra naturen så här års. Då jag tvingats upp så tidigt hinner jag med en långpromenad på den två kilometer långa Tobisviksstranden som även har en pool och en campingplats. Får lite skavsår av att gå barfota i den djupa, grovkorniga stranden men det är det värt. Inte så taktiskt med tanke på kvällens dans, men det är inte alltid man kan gå barfota och höra havets brus, speciellt inte i Sverige i september!

…and by night, med S:t Nicolai kyrka.
Downtown Simrishamn by day