Alltså det
här med att snooza. Jag kan bara inte förstå det, fast de inbitna försöker
förklara charmen för mig. För mig är det bilden av helvetet. Att om och om igen
ryckas ur djupsömn i någon okristlig timme till ljudet av en väckarklocka känns
bra mycket värre än att springa omkring naken bland värmande eldar. Att
väckarklockan ringer EN gång om dagen är tortyr nog, men sen finns det alltså
de som frivilligt utsätter sig för detta: Pip-pip-pip, stäng av, hinn precis
somna om och så… PIP, igen. Repetera valfritt antal gånger. Tydligen i upp till
en timme eller mer för vissa individer! Det övergår mitt förstånd att man inte
vill sova tills man måste gå upp. Varför påbörja hela denna vidriga process en
timme i förväg?
Nu är det
tyvärr så att det inte räcker med att få pojkvännen att sluta snooza. Om det
vore så väl. Nej, då börjar grannarna snooza. Detta är ett typiskt
mobilåldersproblem. En vanlig väckarklocka hörs mig veterligen aldrig genom väggar. Inte så
det stör i alla fall. Men dessa vibrerande mobiler som folk (antagligen) lägger
på golvet: Bzz-bzz-bzz. Tyst i tio minuter. Bzz-bzz, osv. Ibland från halv
sex-snåret och i timmar framåt. Det är nu på vintern det är som värst, och
på måndagar. Jag är också trött som en gnu dessa tider men jag försöker som sagt att lösa det
hela genom att sova så länge som möjligt, något som blir svårt med denna
ofrivilliga snoozning.
Öronproppar
brukar folk tipsa om. Jag önskar att de hjälpte. Jag hör allt precis lika bra
genom öronproppar och dessutom gör de så jäkla ont så jag kan ändå inte sova
med dem. Förr hade jag en vaxpropp som var perfekt. Hörde nästan inget på ena
örat. Bara att lägga sig på det friska. Det var perfekt, förutom att man inte
hörde vad folk sa heller…
Det andra
alternativet är att säga till förstås, men för det första är jag inte helt
hundra på vilka grannar det är. (Rimligen de ovanför, men säker är jag inte)
Och för det andra kan jag tänka mig att jag har stått för betydligt mer
störande aktiviteter än att snooza på mobilen: Fester, musik, balkongrökare,
nattliga toabesök, sena duschar. Nej, jag vill inte börja kasta sten i glashus.
Någonstans finns det ändå en viss charm med att bo i lägenhet. ”Jaha, nu är det
fest igen.” ”Nu är det en trött måndag igen.” (Grannen snett under har till
exempel kvarterets bästa vakthundar. De höll på att bli tokiga när jag
skramlade med att sätta upp julbelysningen på balkongen. Det känns tryggt. Man
ska inte skramla på balkongen mitt i vintern. Det har de helt rätt i.)
Men om man nu
får komma med ett tips till alla som bor i lägenhet och gillar att snooza:
Stäng av vibrationen och/eller lägg telefonen en bra bit från väggen och golvet,
eller gör något radikalt: testa att gå upp när klockan ringer!