Bilder del 3: Transport

Mellan ön Mahe, där den internationella flygplatsen ligger, och ön Praslin, där vi skulle bo, åkte vi ett minimalt flygplan på vägen dit och katamaranfärja på vägen hem. Den sistnämnda betydligt skumpigare än den första. Hade dock preppat med sjösjukepiller på inrådan av kollega som åkt Seychellfärjor förut. Dessutom var färden över på en timme, och flygfärden gick på en kvart!

Desto längre tid tog det att ta sig till själva Seychellerna, via Etiopien. På både dit- och hemvägen fick vi tillbringa åtskilliga timmar på Addis Abebas flygplats Bole. Det var i och för sig en rolig upplevelse. Äntligen lite shopping! På Seychellerna finns absolut inget att köpa. På Bole kunde man botanisera bland vackra hantverk och billiga tax-free varor. Passade också på att prova det lokala ölet och en cheeseburgare med etiopisk kryddning. Gott! Även flygplansmaten fick väl godkänt. Det enda som kan invändas mot Ethiopian Airlines är möjligen deras mycket ungefärliga tidtabell. Flighten Frankfurt-Addis tog två timmar kortare än beräknat. Samtliga flighter avgick minst 15 minuter innan utsatt tid. Från Mahe körde de "final boarding call" en timme innan utsatt avgångstid... I Stockholm landade vi dock en dryg halvtimme senare än beräknat. Det är inte lätt det där.

Blev i alla fall sugen på en längre vistelse i Etiopien. Verkar finnas en hel del att se. I flygtidningen i stolsfickan framför mig läste jag till exempel om Lalibela, en plats där man huggit ut kyrkor ur berget. Vad folk har kommit på genom tiderna!

 

 
 

Bilder del 2: Hus och djur

Vad blir det för mat? Labradorer är alltid hungriga och hotellets vakthund var inget undantag.

Små ödlor fanns det gott om. Alltid var det någon som hölls inne i sovrummet och hjälpte oss hålla flygfäna på mattan. De är duktiga jägare, och vi var naturligtvis tacksamma för det.

Skyfall betraktat från vår terrass. Efter två dagars ihållande regn var gräsmattan helt översvämmad. Badskorna kom väl till pass.

Johan vid vår blygsamma villa. Sovrum på kanterna och vardagsrum med barkök i mitten.

 

Bilder del 1: Stränderna

Grand Anse: kilometervis av potatismjölsliknande sand tvärs över vägen från vårt hotell

Samma som ovan fast från andra hållet och i solnedgång. Ljusa kvällar är inget de har i tropikerna.
Kl. 18.30 var det kolmörkt. Tyvärr ingen gatubelysning heller varför kvällspromenaderna inskränkte sig till att ta sig till restaurangen och tillbaka, en sträcka på ca 50 meter.

Anse Lazio: Lite mer vågor, lite mer turister. Vi tyckte det var kul att se folk.
Tydligen risk för hajar också men nät fanns uppsatt för att förebygga attacker från dessa.

På väg till Anse Georgette, som sagt via drygt timslång bergsvandring/klättring.
Semesterns största bedrift, med fin utsikt som belöning.

Framme! Men lite besviken över bristen på faciliteter. En kille som sålde snordyra kokosnötter var allt som kunde uppbådas. En kall öl och en nygrillad fisk hade annars suttit bra efter vandringen...

 

Tropisk regnskur i paradiset

Växlande molnighet, påstår min väderapp. Verkligheten: skyfall, förhoppningsvis övergående. Som att skruva på en dusch brukar man likna kraftiga regn med, men det här är snarare något mellanting mellan dusch och vattenfall.
Som tur är har vi en stor veranda under tak så det går bra att sitta ute trots nederbörden. Vi har sällskap av ägarens gamla tjocka labrador som söker regnskydd och sällskap, och i förekommande fall tigger mat, hos oss. En annan fördel med det är att myggen verkar föredra den stackars hunden framför mig, kors i taket. Jag är annars deras favoritföda. Hårt åtgången här med nära hundratalet bett av olika flygfän.
Nu verkar regnstormen bedarra. Blir nog en tur till stranden idag också. Imorgon sista dagen så då blir det eventuellt en tur till grannön la Digue, 15 minuter med färja härifrån.

Hela ön nu utforskad, med buss

Medels spännande lokalbussfärder har vi nu hunnit se lite mer av Praslin. Igår åkte vi till stranden Lazio på nordöstra sidan av ön och idag till exklusiva Georgette, bara några kilometer rakt norrut från där vi bor. Till denna strand var man tvungen att föranmäla sig då de bara tar emot ett visst antal turister varje dag. Dock kom vi "fel" väg, klättrande över ett berg efter en dryg timme på lodräta stigar, och blev inte avprickade någonstans. På tillbakavägen var det en halvtimmes promenad över en golfbana innan vi var ute på huvudvägen igen. Jobbig strand, men vacker. Undrar om transportservicen varit bättre om vi blivit vederbörligen avprickade? Nåja, dagens motion avklarad i alla fall, med råge. Att klättra i berg i 35 graders värme är dock inget jag rekomenderar.

Gårdagens strandbesök innefattade också en brant promenad från bussen, dock på asfalterade vägar och avklarad på en kvart.

Då ön praktiskt taget bara har en väg, som går runt det hela så att säga, tänker vi att man lika gärna kan åka buss som hyra bil. De, bussarna alltså, kostar ca 3 kr färden och kör som galningar,  på vänster sida av vägen. Hellre sitta i en buss än vara den lilla hyrbilen som möter den i en skarp kurva!

Dag 2: söndagsstängt

Efter gårdagens promenad och strandsejour ser vi nu båda, åtminstone delvis, ut som nykokta kräftor. Har således försökt hålla oss i skuggan, förutom ett par simturer förstås.
Vi lärde oss den hårda vägen att alla affärer är söndagsstängda här. Fick köpa vatten på restaurangen istället: 7 euro för två flaskor. Hm. Borde ha anat oråd då stranden inte var folktom när vi kom ner utan befolkad av små gäng glada, indiska gästarbetare. Till och med de är lediga. Kul för dem, mindre  kul för den som inte vill bli ruinerad på sina vatteninköp.
Lokalbefolkningen har använt den lediga dagen till att gå i kyrkan (det ligger en precis bredvid oss) samt dricka alkoholhaltiga drycker på stranden. Främst öl men också någon hembrygd variant av palmernas jästa blomknoppar. Vi blev bjudna på detta av hotellägarens son när vi hängde i skuggan vid hotellets stranddel.
Har ännu inte växlat mer än ett hej med andra turister men lokalborna är desto pratsammare. Börjar få koll på personalen här. Ägaren bor i huset bredvid oss, med sin nya kvinna. Hans ex är anställd som någon typ av manager och hans son bor i stranddelen och ordnar dyk- och fiskeutflykter. De ser ut som fransmän och talar flytande franska och engelska. Annars är språket här kreol, en slags förenklad franska, omöjlig att förstå för den oinsatte. Tur att alla kan engelska!

Första dagen på Praslin

Efter 24 timmar i landet finns det än så länge inget ont att säga om Seychellerna. Stränderna är minst lika vita som på bilderna och vattnet lika kristallklart blått. Temperaturen behagliga 26-28 i luften och möjligen någon grad mindre i vattnet.

Vi har svårt att förstå hur vi lyckats få så bra boende för en så relativt billig peng. Vi har en hel villa till vårt eget förfogande: kök, vardagsrum, tvättstuga, terrass samt inte mindre än två sovrum med varsitt badrum. Här skulle man lätt ha kunnat bo fyra personer. I anslutning till det lilla hotellet, bestående endast av två "villlor" till förutom vår, ligger en utmärkt restaurang där vi igår åt en fantastisk skaldjurspizza och imorse serverades frukost: valfria ägg med bacon, toast och färsk frukttallrik.

Stranden är mindre än 100 meter bort. De timmar vi var där idag var vi helt ensamma, tills hotellägaren kom ner och presenterade sig och bjöd in oss att titta på hotellets nybyggda del precis på stranden, snart öppningsklar.

Alla lokalbor är mycket vänliga. Så många andra turister har vi faktiskt inte sett än. Är tydligen lite lågsäsong mellan nyår och februari av någon anledning. Kanske är folk panka? För speciellt billigt är det inte. Å andra sidan är det inte dyrare än hemmma, snarare mer prisvärt. Middagen igår: Två (fantastiskt goda) pizzor, öl, färsk juice, vatten, gick på under 300 kr.

Har inte kommit på hur man lägger upp bilder via luren (HTC) på bloggen. Tips mottages. Tills vidare får alla glada bloggläsare nöja sig med text och fantasi. Kanske kompletera med Google. Grand Anse heter "vår" strand. Men den är finare i verkligheten!