Hösten kommer fort



Det är otroligt att man efter 37 år i Sverige, med vissa avbrott, ändå aldrig riktigt vänjer sig vid årstidernas växlingar. Jag älskar årstiderna. Det är som trolleri varje år. Kolmörkt, och sen ljust nästan dygnet runt. Löven som kommer och går. Alla dessa lövlösa månader och sen poff är det knallgrönt, sen lite höstfyrverkeri och poff så är de borta igen. Då är det skönt att omge sig med pelargoner. De ger liksom aldrig upp utan blommar oförtrutet nästan året om. Dessutom stormtrivs de av någon outgrundlig anledning på min skuggiga, kalla balkong. Jämför bilderna till vänster. Det är mindre än en vecka mellan dem. Lönnlöven är borta men blommorna består. Innan någon vän av ordning anmäler mig till blomvårdsnämden ska jag passa på att säga att de flesta balkongblommor sedan länge flyttat in med tanke på nattfrostrisk. Det är bara de här stackarana som inte fick plats.

Nu är det lagom med en avstickare till varmare breddgrader så passande nog åker jag snart på en kortare jobbresa till Israel. Måste bara köpa en ny resväska först. Den gamla vågar jag inte använda på grund av vägglusrisk. De där jäkla betten klar fortfarande kan jag säga, efter nästan fyra veckor. Så det där vill man inte vara med om igen.

Äntligen hemma

Min 1,20-säng ser väldigt smal ut efter de amerikanska motellens "queen- och king size beds". Jag tror inte det finns sängar som är smalare än 160 cm i USA. Å andra sidan hoppas jag få slippa bed bugs här hemma... Blev svårt drabbad av dessa på något av motellen. Kliar något så infernaliskt trots salva. Oklart vilket av dem jag ska anklaga dock. Tydligen kan det ta dagar mellan själva bett-tillfället och att det börjar klia. Jag har googlat hårt på detta och tycker mig nu vara något av en expert på små bitande kryp. Det är så typiskt, finns det en blodsugare inom en kilometers avstånd så ska den på mig. Spelar ingen roll om det rör sig om mygg, fästingar, loppor eller knott. Jag borde jobba professionellt med att testa hotells renlighet. Behöver jag nämna att ALLT i resväskan (förutom böcker) åkte direkt in i tvättstugan så fort jag kom hem.
Är också väldigt glad att vara hemma vid en "riktig" dator som har ett minne större än ett USB. Blev så till mig att jag satte igång att göra en färgkodad karta över hela resan. Tänkte det skulle vara en bra sammanfattning om någon inte riktigt hängt med! Fem olika färdmedel och en jäkla massa kilometer har vi tillryggalagt.


Ungefär så här gick rutten: Fairbanks-Barrow (flyg tur och retur), Fairbanks- Denali (buss), Denali-Anchorage (tåg), Anchorage-Homer (flyg), Homer-Bellingham (båt 4 dagar), Bellingham-Vancouver (tåg), Vancouver-Seattle (buss), Seattle-Portland-San Francisco (bil). Inte undra på att man är lite restrött nu!

 

Fem dagar i San Francisco avslutar resan

Vi kör in i stan via Golden Gate-bron

Utsikt från vindlande spårvagnsresa

Rolig krabba i Fishermans Warf

Måste säga att det är väldigt skönt att äntligen ha nått slutmålet på min resa. Resten av ressällskapet fortsatte till Los Angeles och Las Vegas men jag kände bara ”been there, done that” och dessutom är det sol här i San Francisco (Hade det regnat hade jag åkt vidare på en gång. Är SÅ trött på regn och kyla). Nu njuter jag av ensamheten här. På fredag kommer Ninna och håller mig sällskap igen och på lördag flyger vi hem. Skönt att bo i ett av de ”finare” områdena med mycket bra barer och restauranger. I många andra områden ska man tydligen helst ta taxi kvällstid och inte ströva omkring planlöst. Det är mycket uteliggare på sina ställen. Inget fel med dem men det är ändå trevligare att stå i baren bredvid någon som bär sina tillhörigheter i en portfölj än bredvid någon som bär dem i en kundvagn.

Stan är enormt stor. Vad som ser ut som imligt avstånd på kartan kan vara uppemot en timmes promenad. Som tur är finns det både bussar och spårvagnar, de senare dock mer av en turistattraktion. Båda väldigt spännande att åka i dessa branta backar. Allt ser ut precis som man har tänkt sig: vackra, välbevarade viktorianska hus och otroligt backigt överallt. Med den utmärkta kollektivtrafikens hjälp har vi hunnit med att se både turistiga Fishermans Warf och flummiga Haight Ashbury där gäng av ungdomar typ har bosatt sig i en park och det dräller av coola vintagebutiker.

Idag var jag nere vid hamnen och kollade på Americas Cup-båtarna, åt koreanska nudlar till lunch och shoppade lite i down town. Bussen hem i rusningtid. Det är inte mycket köer men desto trängre på bussarna. Det blir ännu mer spännande att åka trådbuss i 45-graders lutning när man står upp...

Typisk gatuvy

Blandade skyskrapor Down Town

Och så lite bilder...

Framme i San Francisco! Äntligen lite sol och värme. Bor på ett mycket snyggt Art Deco motell i stadsdelen Marina, 15 minuter med buss från centrum. Får återkomma med bilder men har dåligt internet här så kan inte lova något. Börjar med bilder från den långa vägen hit. Har varit fascinerande att se landskapet ändras från täta skogar, till skogar med de enorma redwoodträden i norra Kalifornien, till det karga ökenlandskap vi körde igenom idag, sista timmen in mot San F. Bilradions musik har gått från country till mexikansk och 101:an som vi kört på större delen av vägen har växlat mellan enfilig och sexfilig.

Fin kust med halvrisigt väder. Tyvärr hade vi tjock dimma större delen av köringen längsmed väg 101 ner till Kalifornien

Hann även med besök i en känd ostfabrik i Tillamoore

Dimmig kust

På besök i redwoodskogen

 

Typisk Oregonkust. Här på väg ner till en sjölejongrotta. Det var ingen hemma där men vi såg dem leka i vågorna.

 

Från Oregon till Kalifornien

Har nu tillbringat två dagar på Oregons vägar. Natur som liknar den svenska fast med mer dramatiskt kustlandskap. Branta klippor, långa stränder och enorma vågor. Stannade igår natt i hamnstaden Newport där vi bland annat stiftade bekantskap med ett par flockar sjölejon men annars hade staden inte så mycket att erbjuda.

Idag har vi kört söderut genom ömsom sol ömsom ösregn. Har just passerat den kaliforniska gränsen och har ännu minst en dags dryg körning kvar innan  vi når San Fransisco.

Har inte sett minsta antydan till "road rage", tvärtom är det förvånande hur lugnt alla kör. Trafikrytmen känns långsammare än hemma, vägarna är breda och det är än så länge glest mellan bilarna. Kan tänka mig att det blir ändring på det ju närmare SF vi kommer. Återstår att se.

Portland levererar!

Lunchpaus vid "food trucks".
Håller tummarna för att vi får fler sådana i Stockholm också!

Några timmars bilfärd söderut, med lunchstopp på Wendy's med de fyrkantiga burgarna, och så befinner vi oss plötsligt i Portland. Den stad som jag sett fram mest mot under resan. Ryktet säger att Portland är det man tror att San Fransisco ska vara. Hippt men vänligt, och lite galet. So far verkar den leva upp till

Typisk gatuvy

förväntningarna. Mycket mer levande stad än Seattle. Som vanligt baserar jag detta till stor del på affärs- och restaurangtätheten. Trots att vi bor en bit utanför centrum finns allt inom gångavstånd. Alla hotell i down town var fullbokade men vi hade tur och hittade ett mycket gästvänligt hotell där vi får en svit (med kök och allt) och ett vanligt rum, allt för en spotstyver. Tillgång till kaffe, kakor och frukt dygnet runt.
Har just varit på en lokal pub och ätit något mellanting mellan svampmacka och pizza för 6 dollar! Och ölen här i grannskapet ligger på 3,25. Billigast hittills, och varmast. Imorgon ska det bli 26 grader och sol. Det artar sig, trots

Utsikt över down town Portland från vårt hotell,
i mysigt område som påminde lite om både Gärdet och Söder

viss reströtthet. Håller på att få ett sammanbrott varje gång jag måste hitta något i resväskan. Men lika mycket som Seattle fick mig på dåligt humör får Portland mig på gott humör. Konstigt hur man klickar olika bra med olika städer. Det är som med personligheter.

Med bil i Seattle

Gitarrskulptur på rock- och scifimuseum

Utsikt från monorailbanan

Bil (stor Dodge) äntligen upphämtad på Seattles flygplats och transporterad till trevligt boutique-hotell down town där vi nu bor i två nätter. Betydligt mer städat här än i Vancouver där det var ovanligt mycket narkomaner och uteliggare. Ändå tyckte jag nog spontant bättre om Vancouver. Det var lätt att hitta där och liksom i Toronto behövde man aldrig gå mer än ett kvarter utan att stöta på mat- eller fikaställen. En viktig faktor för mig som alltid är hungrig. Visst finns det mycket sådant här också, i Starbucks födelsestad, men det känns inte lika internationellt. Allt är lite mer tillrättalagt, och utspritt. Nu har vi i och för sig bara varit här knappt en dag så svårt att döma en stad utifrån det.



Utsikt från tornet. Regntunga skyar, som vanligt på denna resa...

Har hunnit med turistiga aktiviteter som Pike Place Market (stor marknad med bland annat fisk och pårökta fiskförsäljare) samt en tur upp i Space Needle, det där snygga tornet som är stadens kännetecken. Har också åkt monorail. Kort men rolig tur. Som berg-och-dalbana fast plant. Varför kan inte Christer Wennerholm haka upp sig på att bygga monorail stället för trista spårvagnar i Stockholm? Verkar både snyggare och smartare då den ju kör flera meter upp utan att någonsin störa vare sig bilar eller fotgängare.