Under mina lediga dagar i Cannes gjorde jag några
observationer angående shoppingen där. För det första att den är utmärkt och
lättöverskådlig. På en yta mindre än Gamla stan finns allt från löjligt dyra lyxmärken
till de billigaste trasor. Själv höll jag mig någonstans i mellansegmentet,
vilket är betydligt mer prisvärt än motsvarande segment i Sverige. Av HM och
andra uttjatade kedjor syns inte röken, med undantag för två Zara-butiker.
Kanske är min smak mer fransk än svensk men varje gång jag gick in i en butik slutade det med att jag försvann in i provhytten med tiotalet snygga plagg, när det här hemma nästan alltid är tvärtom: man går in i tio butiker och provar på sin höjd ett plagg. Tror jag blev på gott humör av att jag faktiskt fick på mig byxor i storlek 36. Det hemska avsmalnande byxmodet som dominerar totalt i Sverige gör att allt fastnar på mina vader och sen är det ett helvete att få av eländena igen. I Cannes lyckades jag hitta mängder av raka byxor utan att varken behöva besöka ”tantaffärer” eller betala tusentals kronor.
Kanske är min smak mer fransk än svensk men varje gång jag gick in i en butik slutade det med att jag försvann in i provhytten med tiotalet snygga plagg, när det här hemma nästan alltid är tvärtom: man går in i tio butiker och provar på sin höjd ett plagg. Tror jag blev på gott humör av att jag faktiskt fick på mig byxor i storlek 36. Det hemska avsmalnande byxmodet som dominerar totalt i Sverige gör att allt fastnar på mina vader och sen är det ett helvete att få av eländena igen. I Cannes lyckades jag hitta mängder av raka byxor utan att varken behöva besöka ”tantaffärer” eller betala tusentals kronor.
För att ytterligare underlätta byxprovandet används i det franska modet ett material som mer eller
mindre bannlystes från svenskt mode under sent 90-tal: Stretch. Det känns
nästan dekadent att prova byxor som sitter så bra, och är så sköna att man
skulle kunna krypa ihop och somna med dem där i provhytten. Är nästan rädd att den
svenska modemaffian ska stoppa mig i tullen på Arlanda: ”Vi har en kvinna här
som försöker smuggla in raka byxor i ett mjukt och töjbart material, och hon är
inte ens överviktig! Vi ser på prislappen att de kostar en knapp tredjedel av
ett par svenska jeans. Detta kan väl inte vara lagligt?”
Nog med ytligheter. Jag gjorde också en intressant
sociologisk observation i shopping-Cannes. På helgen var det nästan bara par i
butikerna. Ungdomar, tjejgäng och singlar var sällsynta. Det var par i alla
åldrar: gamlingar, gifta, unga, dejtande. Tillsammans gick de och nöp i kläderna.
Oftast var männen smakråd och kvinnorna provade. Ibland stod männen och pratade
för sig ett slag medan deras respektive gjorde någon särskilt intensiv
botanisering. Kan inte minnas att jag ser detta i Stockholm speciellt ofta. Är
det inte ironiskt att vi just i detta ”jämställda” land typiskt delar upp
helgsysslorna på ett extremt könsstereotypt sätt: Killarna fixar med huset, med
bilen eller är och sportar med grabbarna. Tjejerna shoppar tillsammans, fikar,
ordnar middag och går på spa. Visst, en grov generalisering, men erkänn: När
såg du senast en gift, svensk man shoppa med sin fru, och se nöjd och glad ut samtidigt?