Sista semesterstoppet: Halmstad och Tylösand

Efter Skåne- och Danmarkstrippen är det dags att ta tåget upp till ett för mig så gott som nytt resmål: Halland. Närmare bestämt Halmstad och Tylösand. Mitt intryck av Halmstad är att det påminner väldigt mycket om Enköping. Det kan bero på att jag inte har erfarenhet av så värst många mellanstora städer förutom Enköping. Kanske ser de alla ut så här? En tågstation placerad på behörigt avstånd från centrum. En å kantad av industriområden, parker och kommunala byggprojekt. Ett 60-talsinspirerat torg. (Fast Halmstad har även ett mindre och mer charmigt torg packat med barer, a la lilla torg eller vad det heter i Malmö.) Gågata med Lindex, HM, McDonalds och rejäla pubar med dagens lunch. Och så ligger de båda på behörigt avstånd från bad och strand. I Enköpings fall 3-4 km till Mälaren och Bredsand och i Halmstads fall 8-9 km till saltstänkta Tylösand.

Som innerstadsbo är man inte van att sitta och kuska i en halvtimme på en buss flera gånger om dagen, så det förtog lite av upplevelsen. Hemma vid Hornstull har jag 200 meter till strand och bad! Men det är klart att det var värt det, både att pendla ner till sanddynerna när vi bodde på hotell inne i Halmstad, och att pendla in till Halmstads nattliv när jag sedan flyttade ut till vår fantastiska hyrstuga utanför Tylösand. Från denna var det 20 minuters barfota strandpromenad till partykomplexet Leffes, som vi naturligtvis också provade på. En betongbunker i sanddynerna som vid första anblicken var något förvirrande. Var går man in? Hur? När? Var? Varför? Utomhusscen, inomhusbar, utebar, hotell, pianobar, galleri. Allt smälter liksom ihop och ingångar öppnas och stängs till synes slumpmässigt under dagen och natten. Lärde mig i alla fall att det var ab (after beach) mellan 16 och 18 med coverband (denna hemska sommarplåga) på scenen. Och sen klubb, med ingång från andra hållet, sent på kvällen.

Det bästa med både Halmstad och Tylösand var nog inkvarteringen. I Halmstad mysigt hotell med innergård och generösa bufféer både till frukost och middag, samt fika däremellan. I Tylösand nyrenoverad stuga praktiskt taget mitt i en sanddyn men ändå med frodig gräsmatta, grill och utemöbler.



Stranden i Tylösand med den utmärkta restaurangen Salt längst bort



Jag på hotellets innergård i Halmstad

Mia utanför stugan vid stranden

Helsingör - som Systembolaget fast soligare

Inget besök i Helsingborg är komplett utan en tur till Helsingör, fast för mig var det faktiskt första gången jag körde denna kombo. Och med båtar som går oftare än en tunnelbana på sommartid och som kostar ungefär lika mycket finns det ingen anledning att låta bli.

Att tura till Helsingör kan man göra på flera sätt. Antingen går man inte ens av båten utan dricker två stor stark, äter en räkmacka och går av igen efter en eller två vändor. En annan variant är att kliva av, köpa vin/sprit i terminalen och kliva på samma båt tillbaka igen. Vi gjorde den turistiga versionen där man kliver av, går runt Helsingör (tar ca 30 minuter), jämför priserna i flera vin- och spritaffärer, tar ett glas (egentligen bör man ta en röd pölse också) på torget, handlar och åker hem till Sverige igen. Hela stan är uppbyggd för att svenskar ska handla billig alkohol. Den verkar liksom inte ha något annat syfte. Det är visserligen en gullig liten by, men utan att vara speciellt charmig, om ni förstår vad jag menar.

Systembolaget möter Disneyland ungefär.

Semesterrapport: Helsingborg

Ursäkta bloggfrånvaron, men det har varit semestertider, och till skillnad från under vintersemestern hade jag ingen sån där smidig liten dator att ha med mig i handbagaget. Jag får helt enkelt försöka efterhandskonstruera det hela. Vi börjar med ett inlägg från min favoritstad i Sverige, förutom Stockholm:

Helsingborg visade för ovanlighetens skull upp sin sämsta sida förra helgen med regn och stadsfestival (fylla, trängsel, öltält). Bodde på Clarion på ”Sunksöder”, fick vi veta att det kallades. Mycket riktigt, knappt fem minuters promenad från city ligger en stadsdel där det känns som om man förflyttats till 90-talets Södermalm, komplett med svartklädda tonåringar, ölhak och alkisar. Går man ytterligare några hundra meter bort hamnar man i någon motsvarighet till miljonprogramsförort i miniformat. Sen åt andra hållet från centrum räknat har vi först nåt som ser ut som Hammarby sjöstad, fast mitt i stan vilket gör det ännu trevligare, och sen de fina stränderna där det aldrig är längre än 100 meter till en toalett eller kiosk.

Kan det bli bättre? På en 20 minuters promenad har man upplevt de flesta byggstilar och socialklasser som finns att uppleva i det här landet, samt möjlighet till mat- eller kisspaus med extremt jämna avstånd. Utelivet blev tyvärr lite lidande av den eländiga festivalen och vi lyckades inte hitta någon riktigt bra klubb men det var varmt trots regnet så vi förlustade oss bäst vi kunde på uteserveringar med tak.



Lisette och jag på Tropical Beach



Efter två nätter på Sunksöder bytte vi till Grand Hotell mitt i stan. Kul att jämföra tvåstjärnigt och fyrstjärnigt. Stor skillnad på service och frukostbuffé. När vi checkade in på det förstnämnda fanns följande på vårt rum: en gammal smörgås, gårdagens tidning, ett halvdrucket glas cola samt en använd handduk. Ingen ursäkt från receptionen när detta påpekades. Vi fick visserligen nya handdukar men mackan låg kvar hela vistelsen… Receptionisten såg så arg ut så vi vågade inte klaga. På Grand Hotell var det visserligen 100 grader varmt på rummet men alla log och var trevliga och effektiva. Till frukost fanns det färskpressad juice och pannkakor som gjordes på beställning, för att bara nämna något. Ja, man får vad man betalar för, men tack vare Lisettes resebyrårabatt betalade vi samma låga pris för båda våra hotellJ

Apropå varningstexter

”Då innehållet av fett och socker är högt rekommenderas att variera Crunchy med magrare frukostalternativ.” Ungefär så står det på baksidan av detta paket. Varför är fett och socker så farligt bara för att man äter det till frukost? Jag har i alla fall inte sett samma typ av varningstexter på bullar, kakor eller chips. ”Dessa kakor innehåller mycket fett och socker så vi rekommenderar att du överväger en frukt till kaffet då och då.” Nej, på eftermiddagen kan man tydligen ”unna sig” nåt sött, men till frukost är det livsfarlig dekadens.

Nu är inte jag någon sockerförespråkare, tvärt om. Jag skriver gärna under på att det är ett beroendeframkallande gift som bör undvikas. MEN till saken hör att jag också är morgonmotståndare. Morgonen är enda stunden på dagen då jag faktiskt kan känna mig sugen på något sött. Det har väl med blodsockret att göra. Vanligtvis nöjer jag mig med en halv banan eller lite russin i yoghurten, men när nu Konsum hade extrapris på denna ljuvliga Crunchy kunde jag inte motstå det. Det kan starkt rekommenderas som guldkant på tillvaron. Det är betydligt lättare att komma upp på morgonen med lite Crunchy i skafferiet. (Jag borde börja skriva slogans åt dem. De är värdelösa på att marknadsföra sig själva. Lite som Systembolaget: "Vi finns men använd oss inte.") Jag förstår inte varför det ska vara så tabubelagt med söta frukostflingor. Skippa efterrätterna och kakan till kaffet istället skulle jag föreslå, men smaken är ju som baken.

Fönsterdörrarna - uppföljningen

För tredje gången den här veckan har jag nu varit tvungen att gå upp kvart i sju för att hantverkarna ska komma och fippla med de där fönstren. Det blir många tidiga promenader över Västerbron och många tidiga, och ensamma, morgnar på kontoret.

Jag tror inte de har skruvat igen dörrarna, men däremot möttes jag av nedanstående arga lapp igår. Till saken hör nämligen att jag inte lyckades stänga dörren ordentligt efter mitt händiga ingrepp, så jag tror jag är påkommen. För att inte utmana ödet, och för att det ändå var rätt kyligt igår, har jag inte gjort om tricket. Men så fort hantverkarna är klara ska det öppnas dörrar igen. Det kan jag lova.

Händig på Hornsgatan

Nu måste jag bara skryta lite om min händighet. I ett par veckors tid har jag nu till och från blivit väckt kl. 7 av hantverkare som byter ut alla fönster här fastigheten. Så idag var det äntligen min tur. Såg framför mig moderna underverk som effektivt utestänger både ljud och värme. Och i brist på dessa egenskaper skulle jag i varje fall få rena fönster utan att behöva tvätta dem!



Nya fina fönsterdörrar.
Släpper in mycket ljus... och just nu även luft!



Lämnar nycklarna till de polska hantverkarna kl. 7.30 och när jag kommer hem på eftermiddagen ser jag till min glädje att nya fönster och balkongdörrar är på plats, och lägenheten täckt av byggdamm förstås. Dock saknas fönsterbleck och handtag/räcke till den franska balkongen så jag ringer byggledaren för att fråga när de slutför det hela.

- De kommer redan imorgon bitti.

- Vad bra för det blir lite varmt här när jag inte kan öppna fönsterdörrarna i sovrummet. (Jag har inget fönster i sovrummet utan bara dessa dörrar.)

- Jaha… Jo, nu är det så att vi inte har fått räckena till de franska balkongerna så de kommer inte att gå att öppna förrän räckena är monterade. (På hennes röst hör jag att detta kan bli typ till jul, tidigast.)

- Ni kan inte sätta dit ett handtag ändå, då? Jag lovar att inte trilla ut!

- Nej, absolut inte.

- Nehej, då får vi hoppas på en sval sommar, säger jag käckt och lägger på.

Helvete! Vad göra nu? Än så länge går det, men några grader varmare så kan man inte vistas i ett södervänt sovrum utan fönster. Det blir snabbt som en bastu. Bädda i vardagsrummet verkar vara enda lösningen.

Men så börjar jag inspektera låskonstruktionen och sedan verktygslådan. I brist på handtag borde det gå att sticka in något platt eller fyrkantigt i låskolven och vrida om. Kan det vara så enkelt? Jag provar med en bred skruvmejsel. Jajamensan! Fast nu ska jag inte ropa hej än. Tänk om de skruvar igen dörren på nåt djävulusiskt sätt imorgon efter slutfört arbete? Nåja, det mesta borde gå att lösa med en skruvmejsel. Och jag lovar att inte trilla ut!

Ironisk, eller informativ, skylt vid Stockholms fulaste plats

Observerade häromdagen en intressant skylt vid de där fantastiskt charmlösa bänkarna mellan femte Hötorgsskrapan och glasobelisken. Den anger med pilar och km rikting och avstånd till olika parker och grönområden; Haga, Djurgården, etc. Hur ska man tolka detta? Som ett långfinger åt dem som intar sin lunchmacka med utsikt över en hårt trafikerad rondell? ”Du är just nu miles away från närmaste park. Men ha det så trevligt bland avgaserna.” Eller är det ett seriöst försök till information? ”Vi vet att det här är Stockholms fulaste plats, så därför föreslår vi att ni tar picknickkorgen och sticker x antal km i den riktningen istället. Så, spring iväg nu.”

Ironin i det hela är att som turist har du nog ganska liten chans att faktiskt hitta till de skyltade områdena utifrån en enda skylt som pekar ut fågelvägen. Och för det andra är detta den plats i Stockholm där man befinner sig som längst ifrån alla gröna ytor. Utan cykel eller kollektivtrafik är det en rejäl promenad åt valfritt håll.

Jag börjar luta åt att det är någon typ av ironisk konstnärlig installation. Ett monument över misslyckad stadsplanering kanske?