onsdag 24 maj 2023

Efterlängtad Helsingforshelg

Så här års blir jag alltid lite avundsjuk på de som har släkt på annan ort och därmed anledning att fly trängseln i sommarstockholm. Glädjen var därför stor när jag fick en inbjudan till släktträff i Helsingfors förra helgen. Den Schulmanska släktföreningen har drygt 200 medlemmar och de flesta är inte jättenära släkt med mig, men Helsingfors är där jag har mina rötter på pappas sida. Jag känner mig väldigt "hemma" där. Kanske beror det på maten. Barndomens karelska piroger som finns överallt och är gudomligt goda när de är färska och inte importerade och infrysta. De munkliknande köttpirogerna och friterad småfisk från marknaden vid hamnen. Eller så beror det på språket. Att folk pratar som farmor och farfar gjorde, även om finlandssvenskan numera är utrotningshotad och svenskkunskaperna lika knaggliga som engelskkunskaperna i vårt östra grannland.

Utsikt från blåsigt Torni.
Helsingfors vackra läge vid havet har den nackdelen att det blåser kalla vindar. Det är som om vi skulle ha en stad ute på Sandhamn. Följaktligen huttrar vi oss igenom ett par takbarer (på fina men lite bedagade hotell Torni och på vårt eget hotell Scandic Simonkenttä) innan en värmande middag på den klassiska restaurangen Kosmos som snart firar 100-årsjubileum. Den kan närmast jämföras med Prinsen eller Grodan i Stockholm men mer genuint och utan minsta drag av snobbighet, varken hos gäster eller personal. Rejält är ledordet. Jag provar den finska klassikern vorshmack, malt kött smaksatt med sill. Godare än det låter och mycket mättande. 

Sen möter vi upp resten av gänget på sunkrogsklassikern Zetor, uppkallad efter ett traktormärke Här är risken att man får stryk om man pratar svenska varnar både vår finska och vår finlandssvenska guide. Följaktligen börjar jag prata engelska med gänget vid bordet bredvid, tills det visar sig att de också är svenskar! Nej, även här är stämningen god och avslappnad. Det är nästan så att jag vill gå upp och fråga dj:n om han kan spela Loreen för de glada sällskapen på dansgolvet, men där hade nog gränsen gått!

Finska riddarhusets festsal med alla släktvapen
Lördagen ägnas åt släkthäng med massa hembakt bröd och fika på det pampiga riddarhuset från 1862. Det har två fördelar jämfört med det svenska: det finns en enorm festsal för både middag, dans och föreläsningar, och man får ta med egen mat och dryck när man hyr lokalen. Därav allt det hembakta, med snaps till frukostfikat för den som vill och lådvin till middagen som följs av liveband och dans.

På söndagen lärde vi oss den hårda vägen att det mesta är stängt i Helsingfors på röda dagar. Vi hade tänkt gå till hotell Sokos restaurang högst upp i huset men hamnade istället i bottenvåningen på en överprisad tapasrestaurang med mikroskopiska portioner. Innan dess promenad kring vackra Tölöviken och fika vid en av de magnifika trävillorna längs sjön. Ett måste en solig majdag i Helsingfors. På vägen kan man också beundra Helsingfors nya bibliotek som invigdes 2018. Lite svårt att fånga på bild, men modern arkitektur när den är som bäst.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar