Mikrostaten mellan alptopparna

Att samla länder är en underbar hobby! Det var därför jag hamnade här i undersköna Vaduz när jag egentligen bara skulle till Cannes. I coronatider gäller det att vara innovativ. Fortfarande avrådan från utomeuropeiska resor, så Europakartan granskades. Vilka obesökta länder ligger på vägen till Cannes? Funderade på San Marino i norra Italien, men tågförbindelserna var usla. Zürich hade däremot mängder av direktflyg både till Stockholm och Nice (innan SAS bokade om alltihop) och ligger bara en dryg timme från mikrostaten furstendömet Liechtenstein. Så det fick bli mitt 60:e land.

Inga storskaliga jordbruk här inte. Max 4-5 kor per fält. Alltid med bjällror!

Vilket land sen! Det går rakt in på topplistan. Först den vackra färden dit och sen blir det bara ”värre”. De verkar ha copy-pasteat Milkachoklad-loggan här: Fält med kor med bjällror och höga snötäckta berg i bakgrunden, överallt. Huvudstaden har bara 5 000 invånare och ändå finns här det mesta. Kostymklädda människor äter svindyr och supergod sushi i konstmuseets lunchrestaurang. Fem minuter därifrån betar de feta korna sitt knallgröna gräs. Folk joggar längst Rhens stränder, över till Schweiz och tillbaka. Gränsen utmärks av flaggor men inget mer. Jag promenerar längs den forsande floden en bit och sen upp mot slottet där furstefamiljen bor. Det har anor som borg från 1200-talet men är nu privatbostad så kan bara betraktas utifrån. Jag inser att jag måste lära känna familjen inför nästa besök! Vägen upp är som ett mini-Bevery Hills med otroligt lyxiga hus. Dock utan murar och grindar, tvärtom går man lätt fel och befinner sig på deras uppfarter innan man hittar ”turistvägen” igen. Väl på toppen kan man se ut över den idylliska minihuvudstaden, de schweiziska bergen och alla vingårdar och kohagar mitt i stan. Här har man verkligen allt man behöver: mjölk, vin och vatten.

Drygt 100 år gammal träbro över Rhen länkar samman Schweiz och Liechtenstein för fotgängare och cyklister.

Det finns så klart inte jättemånga hotell att välja på i denna lilla stad. Jag har haft den goda smaken att boka in mig på Hotel Vaduzerhof som visar sig vara en riktig lyckträff: Jag får ett rum med utsikt mot bergen. Det är ganska få andra turister här. Oklart om det beror på corona, tiden på året eller tiden i veckan. När solen har gått ner är gatorna närapå folktomma. Jag lyckas i alla fall hitta en restaurang med en del liv och rörelse, New Castle. Här röker man inomhus vilket jag tycker är lika delar exotiskt och äckligt. Kanske beror det på att man inte är med i EU? Eller en allmänt anarkistisk ådra.

Huvudgågatan i Vaduz med slottet uppe på berget och rådhuset till höger.