Lucka 18: Billig lyx i tropikerna

Kuala Lumpur, Malaysia (latitud 3)

Ta sig hit: Inga direktflyg från Stockholm, men bland annat Quatar, Emirates, Turkish och Malaysia Airlines har flyg med ett byte och därmed total restid på 16-17 timmar.

Trestjärniga hotell från 200 SEK.

När: Monsunperiod oktober till mars, torrast men långt ifrån torrt under sommarmånaderna. Runt 30 grader året runt.

Malaysias huvudstad började växa fram under slutet av 1800-talet. Den växer fortfarande snabbt men någon megastad är det inte än. I stadskärnan bor strax under två miljoner och i storstadsområdet uppemot sju. Här ska man passa på att bo bra. Det finns enkla hotell för runt hundringen men varför plåga sig med dessa när femstjärniga Hilton har rum för runt 400 och Ritz för 1 000. Lite av detta kan vara en coronaeffekt, (kollade priserna idag på hotels.com) men mycket dyrare är det inte i normala fall heller. Kommer man bort från det allra billigaste hotellsegmentet är standarden och servicen dessutom extremt hög. En hotellpool är nära nog standard. Ofta ligger dessa pooler högt upp i någon skyskrapa. Utsikten ingår!

Mat, dryck och shopping är inte lika chockerande billiga som hotellen men ändå prisvärt. Kuala Lumpur har historiska influenser från både Kina och Indien och detta manifesterar sig så klart även i matkulturen. På senare år har staden blivit mer och mer internationell med gästarbetare från hela världen, så det är kanske inte så konstigt att vi även hittar några utmärkta tapasrestauranger. Det här är överlag en sådan där stad där man inte riktigt vet var man befinner sig. I tropikerna är tydlig, på grund av vädret; de häftiga skurarna, hettan och åskvädret. Samma tid varje dag kommer en hög knall som får oss att tappa andan. Men sen kan man sitta i en brittisk pub och dricka avslagen öl och titta på fotboll, äta på trånga gatuserveringar med kineser, eller på en sofistikerad tapasrestaurang med ett glas utsökt vin, eller för den delen gå i ett shoppingcentrum med samma butiker som hemma, och samma vidsträckta foodcourts som i USA. De största religionerna här är islam och buddhism. Dit bekänner sig drygt 40 respektive drygt 30 procent av befolkningen, men förutom en del vackra moskéer, tempel och kyrkor här och var är detta en utpräglat sekulär stad.

Utsikten från frukostmatsalen på utmärkta lägenhetshotellet Lanson Place Bukit Ceylon

Takpooler och spektakulära utsikter behöver man inte leta länge efter i KL.

Lucka 17: Det bästa av Thailand

Phi Phi, Thailand (latitud 7)

Ta sig hit: Charterflyg till Krabi eller Phuket och ett par timmars båt därifrån.

Trestjärniga hotell från 200-300 SEK

När: Torrperiod från december till mars, regnperiod maj till oktober. Behagliga temperaturer året runt.

Phi Phi består av en handfull öar varav bara den största, Phi Phi Don, är bebodd. Ögruppen blev känd för en bred allmänhet när filmen The Beach spelades in på en av de mindre öarna, Phi Phi Le, år 2000. Den kända stranden blev då ett populärt utflyktsmål och tog emot som mest uppemot 6 000 turister varje dag. Nu är den stängd sedan två år tillbaka för att naturen ska få återhämta sig, men ska eventuellt öppna igen nästa år. Som många stränder här är den extremt vacker och extremt långgrund. Man kan gå många hundra meter ut och fortfarande ha vatten till knäna. Long Beach på huvudön rekommenderas för ett något effektivare dopp. För att kunna transportera turister och sig själva trots grunda vatten använder thailändarna så kallade longtail-båtar, som ser ut att ha en justerbar elvisp där bak istället för konventionell motor. De kräver ganska stilla vatten så var beredd på att utflykter med dessa blir inställda om det är en blåsig dag. Transport till och från Phi Phi:s hamn sker dock med rejäla(re) färjor.

Detta är verkligen sinnebilden av strandparadiset. Phuket och andra turistmål är rena misären i jämförelse. På Phi Phi Don finns varken stress, biltrafik eller prostitution. Maten är traditionellt thailändsk och ofattbart fräsch och billig. Alla typer av fisk och skaldjur är utsökta, men undvik kött, utom möjligen kyckling. Restauranger, barer, affärer och hotell ligger tätt i den lilla ”huvudstaden” Tonsai på näset mellan de högre bergklädda kullarna. Här bor några tusen bofasta. Resten av ön är glesbefolkad förutom enstaka hotell. Byn blev nästan helt bortspolad i tsunamin på annandagen 2004, men tack vare stora volontärinsatser byggdes den upp så gott som helt på kort tid.

Glad longtailförare med de karaktäristiska lodräta klippformationerna i bakgrunden.

Long Beach, en lagom lång djungelpromenad, eller fem minuter med longtailbåt från ”stan” Tonsai Village.

Lucka 16: Latinamerikanernas karibiska pärla

San Andrés, Colombia (latitud 12)

Ta sig hit: Billiga inrikesflyg från alla större orter i Colombia. Till exempel drygt två timmar från Bogota eller drygt en timmes flyg från Cartagena.

Trestjärniga hotell från ca 900 SEK, lägenheter något billigare.

När: Januari till maj, sen börjar regnperioden, men behaglig temperatur året runt.

Denna karibiska ö ligger ungefär 75 mil utanför Colombias fastland och närmsta land är egentligen Nicaragua. Ursprungsbefolkningen är en blandning av européer och afrikaner. Här pratar man engelska i betydligt högre utsträckning än i fastlandscolombia. Turisterna är dock nästan uteslutande latinamerikaner. Bland besökarna hör vi inga andra språk än spanska. En stor del är argentinare. Ser du någon med en kokosnötsformad tekopp i ena handen och en termos med varmt vatten i den andra är det troligen en argentinare. De går nämligen runt och dricker sitt speciella ”te”; mate, varhelst de är.

Turisttrycket är ganska högt på detta tropiska paradis. Är man ute efter lugn och stillhet kan man istället bege sig till grannön Providencia. Den är dock mer svårtillgänglig med ett fåtal flighter eller båtar i veckan, som kostar en slant. En fördel med San Andrés är dess lättillgänglighet, om man är i Colombia det vill säga. Flyget hit kostar då bara några hundralappar och livet här är också hyfsat prisvärt, speciellt om man jämför med resten av Karibien. Dessutom är stränderna och det blåa vattnet osedvanligt vackra. Kritvitt och azurblått runtom hela ön. Det är trångt på sina ställen men inte alls omöjligt att hitta en egen strand. Ett riktigt äventyr är de båtutflykter som fraktar turister ut till mindre öar, ibland inte mer än sandbankar, utanför själva San Andrés. Ett måste att ha med sig på dessa är vattentäta påsar till mobiltelefonerna. Det blir rejält blött, både i och utanför de snabba båtarna. Å andra sidan är vyerna fantastiska och vattnet ständigt ljummet. Att ta med egen snorkel är ett annat tips. Den som inte vill blöta ner sig i onödan kan istället ta buss eller taxi runt ön för att hitta en badvik där man kan spana ut över något av de många skeppsvrak som omger ön.

Det är inte lätt att navigera de grunda vattnen utanför ön. Det vittnar de många vraken om.

Ger man sig ut på egen hand och inte är rädd för lite klippor är det lätt att hitta en egen kustremsa.

Lucka 15: Ett för européer okänt semesterparadis

San Pedro, Belize (latitud 17)

Ta sig hit: Båt från Chetumal i Mexiko eller från Belize City, ca 90 min. Finns även en liten flygplats på ön.

Trestjärniga hotell från ca 1 000 SEK.

När: De torraste månaderna är februari-april, men temperaturen ligger på 25-30 grader året runt.

Är man väl i södra Mexiko är det inte en jättelång avstickare att passa på att besöka någon av de karibiska öarna utanför Belize. Gillar man inte båtresor (den från Belize City var en ganska äventyrlig historia i öppen motorbåt) går även inrikesflyg till San Pedro. En nätt flygtur på knappt 15 minuter! Den drygt 16 000 invånare stora staden ligger på den avlånga ön Ambergris Caye som bara skiljs åt med Mexiko via en kanal i norr. Här utanför finns världens näst största korallrev, efter Stora Barriärrevet utanför Australien. Detta är med andra ord ett mecka för den som gillar att snorkla eller dyka. Även fiskeentusiaster får sitt lystmäte här.

Det sägs att Madonna hade just San Pedro i tankarna när hon skrev La Isla Bonita (den vackra ön) med textraden ”Your Spanish lullaby”, men jag undrar jag. Ingen pratar nämligen spanska här. Belize är en före detta brittisk koloni som fram till 1981 gick under namnet Brittiska Honduras. Detta faktum lockar naturligtvis mängder av amerikanska turister, men så gott som inga européer. Det hela har en väldigt amerikansk känsla med grilltävlingar, sportfiske och rejäl, amerikanskinspirerad mat. Det märkas att man är i Karibien snarare än Latinamerika. Det finns ingen biltrafik att tala om men däremot åker alla runt i golfbilar, hyrda eller ägda. Många amerikaner bosätter sig nämligen här permanent. Någon golfbana finns mig veterligen inte, men de små bilarna är ändå ett bra transportsätt då avstånden är relativt korta. Ön är bara fyra mil lång och mindre än två kilometer bred på det bredaste stället. Inne i San Pedro går man lätt från den ena kusten till den andra, eller i nord- sydlig riktning för att utforska den vackra, långgrunda kustlinjen med dess många bryggor, pelikaner, hotell och strandserveringar.

Kristallklart vatten och smala vita stränder kantar San Pedro.

Öns motsvarighet till garage: Båthus med palmbladstak.

Lucka 14: Bortom Mexikos turiststråk

Bacalar, Mexiko (latitud 18)

Ta sig hit: Fem timmar med buss eller fyra timmar med bil från Cancun, dit det går (gick) både charter- och reguljärflyg regelbundet. Närmaste flygplats: Chetumal, 35 minuter bort.

Trestjärniga hotell från ca 600 SEK

När: December till maj, sen börjar regnperioden.

Nu är vi äntligen nere på tropiska breddgrader, för er som har längtat efter det. Det är hit man får åka för vintervärme. Och för oss i Norden blir det långa transportsträckor. Speciellt när man som jag vill försöka leta sig utanför de vanliga turistmålen. Det är säkert inget större fel på Cancun (där jag inte har varit), eller svenskfavoriten Playa del Carmen. Eller ”bohemiska” Tulum, fast där får jag en obehaglig känsla när hotell som kallar sig ekologiska bara serverar vatten på flaska, helst från Frankrike, och metodiskt besprutar anläggningarna med insektsgift varje kväll. Inga syrsor som sjunger här inte!

Fortsätter man lite söderöver från Tulum kommer man till insjön Bacalar och vid den ligger den lilla staden med samma namn. Här är befolkningen varken turisttrötta eller påklistrat vänliga. Här finns en genuin värme och glädje över att få långväga besök. De flesta kommer hit för den otroligt vackra, blåa sjöns skull. Det är dess kalkstensbotten som gör att den ser så overkligt blå ut. Här kan man bada, paddla, snorkla eller segla. Det är Yucatanhalvöns största sjö med sina 2 gånger 42 kilometer. Ovanligt att kunna bada och sola i tropiskt klimat och slippa saltvattnet. Här finns inga direkta stränder men en del bryggor att bada från. Hotellen ligger antingen inne i stan eller norr- eller söderöver längst med sjöstranden. Har man inte bil rekommenderas att bo centralt då det inte är speciellt gångvänligt utanför stan kvällstid, på grund av kompakt mörker och brist på trottoarer. Cykel och taxi är också lämpliga alternativ för längre transport. Det är inget vilt nattliv här men finns massa mysiga restauranger och barer, med mycket fisk och skaldjur så klart.

Sju nyanser av blått sägs Laguna Bacalar ha. Här ser man i alla fall ett par av dem!

Här finns många strandtomter som heter duga.

Lucka 13: Mellanösterns partyhuvudstad

Tel Aviv, Israel (latitud 32)

Ta sig hit: Norwegian flög direkt från Stockholm på 4,5 timmar innan corona. Får hoppas att de återupptar linjen.

Trestjärniga hotell från ca 1 000 SEK

När: När som helst, beroende på värmetålighet. Kan bli väl varmt på sommaren.

Jag har hyllat Tel Aviv tidigare här på bloggen men det tål att upprepas. Jag gillar städer som har allt. Att du ena stunden kan gå i svala, moderna shoppinggallerior och nästa på en traditionell marknad med kryddor, hantverk och spännande mat, men var beredd på att visa upp din väska för beväpnade vakter överallt. Här är säkerheten hög. Sofistikerade cocktailbarer med dyra drinkar ligger inte långt från trendiga vegancaféer eller lättsamma strandbarer, och sen är det bara att svida om till bikini och ta ett dopp i Medelhavet som här är badbart in i november. Kanske prova på kitesurf eller en ridtur på stranden om du är ute efter en mer aktiv semester. Eller bara en joggingtur avslutad på någon av utegymmen. Det kan behövas för att förbränna all god mat du kommer att vilja stoppa i dig.

Tel Aviv är en relativt ny stad som började byggas i början av 1900-talet. Innan dess fanns bara hamnstaden Jaffa, där det å andra sidan har funnits bosättningar sedan 7 500 f.kr. Idag är städerna helt hopvuxna och Jaffa i söder utgör Tel Avivs motsvarighet till gamla stan. Strax norr om Jaffa ligger ”halvgamla stan”: Neve Tzedek, det första området som byggdes av Tel Aviv. Det förslummades under mitten av 1900-talet men är nu supertrendigt igen. Det konstiga med Tel Aviv är att trots dess status som trend- och kulturmecka märks turismen inte av någon stans. Kanske lever stora delar av världens befolkning fortfarande i villfarelsen att det ständigt pågår någon typ av fullskaligt krig här. Så är det naturligtvis inte. Tvärtom är säkerhet och terrorberedskap större här än på de flesta håll. Nackdelen med det är att det tar timtal att ta sig ut (!) ur landet. In är ok. Sedvanliga kontroller bara. Men räkna med långa intervjuer och rannsakning av allt bagage när du ska hem.

Kvällsutsikt över centrala Tel Aviv från gamla stadsdelen Jaffa.

Promenadvänligt i mysiga, gentrifierade stadsdelen Neve Tzedek.

Lucka 12: Unik stad i österled

Tokyo, Japan (latitud 35)

Ta sig hit: Inga direktflyg just nu (tidigare flög SAS Stockholm-Tokyo), men 9,5 timmar från Helsingfors eller Doha.

Trestjärniga hotell från ca 600 SEK

När: Vår och höst är finast, blommor respektive höstlöv i de många parkerna.

Alla städer är unika på sitt sätt men dagens stad är nog den mest unika av dem alla. De flesta västeuropeiska städer liknar varandra på något sätt, likaså amerikanska städer eller asiatiska storstäder. Tokyo låter sig inte infogas i någon mall. På så sätt känns det lite som att vara med i en tecknad film. En sagostad liksom Vaduz, men i modern tappning. Skalorna är omväxlande monstruösa och puttenuttiga. Ingenstans har jag sett så små hus, smala gator och små, små bilar. Till och med sophämtningsbilar och byggtruckar är i miniformat. Även en normalstor svensk känner sig som en jätte när man slår sig ner vid ett smalt bord på någon liten ombonad kvarterskrog. De små hotellrummen är inredda som dockhus. Ofta är en liten, liten servis med små koppar, fat och glas framdukad vid vattenkokaren. Ibland i blått för honom och rosa för henne.

Skyskraporna känns däremot större än på många ställen. Högst är Tokyo Skytree med sina 634 meter som lockar turister och lokalbor med en fenomenal utsikt över stan utan slut. Med sina 35 miljoner invånare är Stortokyo världens största storstadsområde. Från Skytree ser man långt! Men man ser bara bebyggelse vart man än tittar. I fjärran skymtar berget Fuji så där förstår man att staden måste vara slut. Det är så klart folk nästan överallt i Tokyo, men det är här det blir magiskt på riktigt. Det är aldrig trångt. (Ok, jag har aldrig åkt t-bana här i rusningstid. Det är säkert trångt.) På gatorna har man alltid på något sätt bekvämt armlängdsavstånd till varandra och i den för en turist enorma och lätt förvirrande t-banan tar alla hänsyn till att man är lite långsam och viker smidigt som katter undan när man stannar upp. Aldrig irritation och sura miner. Vid gatuarbeten kan man se arbetare med vita handskar som står och leder gång- och biltrafikanter rätt. Att språkförbistringen ibland är total gör inte så mycket när det finns så gott om hjälpsamma miner och gester.

Kommers i låg bebyggelse på smala gator i Tokyos äldre delar.

Kejsarpalatset mitt i Tokyo är omgivet av en vattenfylld vallgrav.