Reseåret 2018 – en tillbakablick

Det är tur att man har Google maps som håller koll på en! Nu strax efter nyår upplyser de mig om att jag under 2018 har besökt 13 länder och rest motsvarande 1,7 varv runt jorden. Det låter som ett otroligt flängande. Kan det verkligen stämma? Jo, när jag räknar länderna så gör det det, inklusive korta mellanlandningar i England, Tyskland och Polen.

Året började till och med utomlands, med firande på stranden i Legian, Bali. Fantastiska fyrverkerier men i övrigt inget större festande. Nej, nyår ska som sagt firas hemma. Där man har nära till den kylda champagnen. Mer minnesvärt var besöket på otippat oturistiga ön Flores med tillhörande utflykt till trötta ödlor på Komodo. Indonesien: check. Återvänder gärna!

Kalifornien återvänder jag däremot helst inte till, men lär säkert göra det ändå av samma anledning som jag var där i februari-mars: Vänner och jobb. Visst, vädret är bra och folk trevliga men det är otroligt klaustrofobiskt att vara 100 procent beroende av Uber för att ta sig någon stans. Promenader och kollektivtrafik är nästan alltid ett heldagsprojekt och även vanlig taxi något av en bristvara.

Snorklingsstopp på vacker strand på väg hem från Komodoödlorna

Downtown LA har verkligen genomgått en förändring sedan jag var där på 90-talet. Nu är det väl vart ett besök med alla trendiga takbarer, trevligt gatuliv och bra shopping

Under seminarieinspelning i San Francisco bodde vi i Japantown. En liten oas där knarkare INTE låg och dog på gatorna, till skillnad från resten av stan…

Mars bjöd även på en jobbresa till vackra och lite kylslagna Florens. Att filma i renässanspalats med personal som pratar ungefär noll ord engelska var en upplevelse, femstjärnigt italienskt hotell likaså. Den ena på ett mer avkopplande sätt än den andra…

När Ryan hade biljetter för några hundringar till Zadar i april passade jag på att bocka av ett nytt land: Kroatien. En mycket angenäm upplevelse med perfekt väder och årets första dopp (i Europa). Rivieran 2.0: Massa svenskar som köper upp fastigheter och njuter av gott vin, god mat och allmänt avslappnad stämning.

I maj bar det av över Atlanten igen. SAS business till Chicago. Tropiska nätter, en hel del takbarsdrinkar och någon dag på stranden. Vet inte vad jag skulle ha fått för intryck av stan på vintern men den gjorde sig verkligen bra i vårvärmen!

Utsikt från hemlig takbalkong på Palazzo Medici Riccardi där vi spelade in Florens-seminarium

Ganska folktomt på Zadars fina stränder så här innan högsäsongen

Vacker utflykt över Chicagos skyskrapor från Navy Pier

I juli flydde jag som vanligt den svenska sommaren med först en rundresa i Rumänien, främst Transsylvanien, och sedan skohornade vi ner oss på de albanska stränderna. Behållningen av Rumänien var, tja: Allt! Enkelt att ta sig runt och boka boende vartefter. Fantastisk natur och vänliga människor. Lite besvikna bara att vi inte fick besöka borgen som ockuperats av björnar. Det lät som det perfekta utflyktsmålet!

Största behållningen av Albanien var skaldjuren, och att våra AirBnB-värdinnors mammor gödde oss med allt från hembränd sprit till hembakta munkar.

Mycket charmiga gamla hus och ”ögonlockshus” i Sibiu, sista stoppet på Transylvanienresan

Utflykt till borg ovanför turistorten Saranda, Albanien. En av få äldre lämningar, annars var det mesta modern betong

Under sensommaren och hösten blev det inga nya länder. Ett par festhelger hos väninnan i Mariehamn, alltid lika trevligt, och en Norgeresa, till Svalbard närmare bestämt. Bara tre timmars flyg från Oslo befinner man sig ett stenkast från det permanenta istäcket, eller mitt i det vintertid. I augusti är vattnet öppet vilket möjliggör båtutflykter till ryska gruvstäder och isbjörnsfotografering på behörigt avstånd. Sista dagarna av midnattssol var också kul att få se.

I oktober var det dags för sedvanlig resa till tv-mässan i Cannes. Intensiva dagar med möten och mingel och sedan lite slappa stranddagar, avslutade med billiga trerättersmenyer.

Vi hade verkligen en enorm tur med vädret under vår första Svalbard-båtutflykt. Här på väg mot glaciär och isbjörnsmöte i strålande sol

Dagsutflykt till fortet på Iles de Lerins utanför Cannes

Facit för året alltså tre nya länder: Kroatien, Rumänien och Albanien. Alla rekommenderas men kanske speciellt Rumänien, som tyvärr ofta ger svenskar negativa associationer men visade sig vara ett väldigt trevligt land att resa runt i.

Nyårsupplevelser världen runt

Min dåvarande pojkvän blev alltmer vitgrön i ansiktet. Det brasilianska köket bråkade med hans tarmflora. Bussen stod still. Luften stod still och fylldes av avgaser. Runt oss passerade mängder av vitklädda människor på väg till den stora festen på Copacabana. Bussjäkeln rörde sig inte. Hela vägen mellan Ipanema och Copacabana var en enda stillastående bilkö. Efter 20 minuter i stilla buss bestämde vi oss för att gå istället. Som tur är var vi bjudna hem till en vän med hänförande utsikt över stranden, och tillgång till toalett och svalkande drycker. Runt två miljoner människor firar nyår på denna strand. Det är en ofattbar folkmassa vi hade äran att fastna i, och sedan ha utsikt över. Det är som om precis alla invånare i Stockholms län skulle bege sig till samma plats samtidigt.

Folkmassan börjar samlas inför tolvslaget på Copacabana

Ett annat år var vi ett gäng som landade i Dubai på nyårsaftonen. Vi gav oss genast ut för att hitta bra firanden men muslimerna är inga supernyårsfans. (De har sitt eget nyår lite senare. Jättekul tänkte vi! men nej, tvärtom. Just den kvällen var hela landet totalt torrlagt.) Den enda roliga nyårsfest vi hittade var ett kazakstanskt gäng som hade abonnerat festvåningen på något flådigt hotell. Som tur var hade de inget emot att ytterligare ett litet gäng vilsna västerlänningar kraschade deras fest.

Skottar kan däremot festa. Det enda problemet är att de i likhet med engelsmännen tror att de bor vid medelhavet. Alltså inga konstigheter med en utomhuskonsert hela nyårskvällen. Att det var minusgrader, blåsigt och snö i den fuktiga luften bekymrade ingen, utom möjligen oss besökande svenskar då. Jag och väninnan kom på att vi kunde platta till plastflaskor som folk slängt på marken och stå på dem för att på så sätt förhindra förfrysta fötter.

Den skotska flaggan har så klart en självskriven plats på en nyårskonsert i Glasgow

Nyårsfiranden utomlands är alltid ett minne för livet. Jag har ätit vindruvor och blivit av med plånboken i Barcelona, tittat på parader med brinnande tunnor i norra England och nu senast (förra året) letat vin på stranden i Legian, Bali.

Men helst av allt är jag nog ändå hemmavid just denna kväll. Man vill ändå ha sin trerättersmiddag, sina närmaste vänner, champagne och fyrverkerier i kylan och sedan in i värmen igen. Ett enkelt men vinnande koncept som man sällan får utomlands.

En marknadsskeptikers decembertips

December innebär högsäsong för julmarknader runtom i Sverige och Europa. Jag har en lite kluven inställning till dessa. Jag älskar ju jul, vinter, mörker, shopping. Borde trivas som fisken i vattnet. Man ser framför sig idylliska små stånd med genuint hantverk, och kanske något värmande gott att äta och dricka, allt under vacker julbelysning med lite musik i bakgrunden. Doft av granbarr, glögg och pepparkaka. Snön som knarrar under fötterna. Men jag glömmer att det finns två saker jag hatar: kyla och trängsel… Så, nej. Jag är inte skapt för julmarknader. Det spelar liksom inte någon roll hur mycket man klär på sig. Att med myrsteg ta sig fram på en marknad, kanske till och med försöka köpa något, gör att man blir kall. Det måste vara över 15 grader för att utomhusmarknader ska vara njutbara, och det är det sällan i Europa i december. Speciellt inte i ”juliga” länder som Sverige, Finland, Baltikum och Tyskland.

Julmarknaden i Prag. Kanske världens mest turistiga stad

Nej, vintern avnjuts bäst antingen med en rask promenad, eller inomhus framför den där varma glöggen eller en kopp annat varmt. Och shoppingen avklaras om inte framför datorn så gärna i stora gallerior på udda tider, så slipper man både folk och kyla.

För den som ändå tycker att de mysiga aspekterna överväger och gärna reser på julmarknadsresa finns här en bra lista på de man inte bör missa. För oss som insett att vi inte är fans av julmarknader gör man nog bäst i att undvika dessa städer under december. Inser att anledningen till att jag har ett rätt negativt intryck av såväl Wien som Prag troligen är att jag bara har varit där i juletider. Måste nog ge dem en andra chans!

Pampig julgran i Tokyo, i november…

För den som har mer än en helg över för decemberresa skulle jag istället rekommendera Tokyo. Väder som en svensk höst men ändå liksom julstämning året om. Julen är ingen stor högtid så det blir inte mer ”hysteriskt” i december än annars. Här är gator och affärer alltid fulla av massa kulörta lyktor och glada musiktrudeluttar, för att inte tala om möjligheterna att hitta bra och udda presenter till ok priser.

Tokyo by night. Bra och festlig belysning året runt

Drömresan äntligen bokad!

Höst, vinter och mörker i all ära. Jag har antagligen en släng vampyrblod i ådrorna för jag får en närmast manisk energiboost nu efter vintertidsomställningen och de långa, mörka kvällarnas inträde. Eller så är det bara det att man får gå upp i ”normal tid” istället för en timme tidigare. Sommartid är för morgonmänniskor!

Men man vet ju att energin kommer börja tryta efter nyår, och en vinterresa till solen är av största vikt. Så länge jag kan minnas har jag velat åka till Colombia, och så länge jag kan minnas har denna önskan bemötts med ”Är du galen?” eller något liknande mer inlindat uttalande från dem jag försökt övertala att åka med. Döm då om min glädje när jag äntligen hittar en väninna som har samma drömresmål, och dessutom har spanska som modersmål. Mycket praktiskt!

Varför i hela fridens namn vill man då åka dit!? Man kommer ju att bli rånad och drogad och kidnappad stup i kvarten. Hemskt opraktiskt, eller? Det grundar sig väl egentligen i en helt ovetenskaplig undersökning att alla som varit där verkar tycka det är fantastiskt. Både folk jag har pratat med och det jag har läst mig till ger idel positiva signaler. Man blir ju nyfiken när alla som inte har varit där har en så diametralt motsatt bild av ett land mot alla som har varit där. Jag måste bilda mig min egen uppfattning helt enkelt. Det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Tömma kontona på allt utom det nödvändigaste, lämna värdesaker hemma (får vänta med att köpa ny mobil till efter resan), se över försäkringar och vaccinationer, ta kopior på pass och kort. Samt se till att försöka röra sig i ”rätt” områden väl på plats.

Just nu är det som oroar mig mest att vi har 50 minuter på oss att byta plan i Amsterdam. Jag är skeptisk, men Air France indiska telefonsupport påstår att det går utmärkt. Vad nu de vet om europeiska flygplatser… Dessutom vill AF ha över 500 kr/person (enkel väg) för att checka in bagage, som ju definitivt ändå inte kommer att hinna med bytet. Hm, vi har inte bokat på bagage än, men två veckor i Colombia med bara handbagage känns onekligen hard core. Drygt två månader kvar till avresa (20 januari) så får klura på detta.

Halloweenpyssel i Sverige och utomlands

Liksom julbelysning och semlor har firandet av Halloween spritt ut sig under en allt längre tidsrymd sedan det kom till Sverige. Det är förståeligt. Så här års griper vi efter varje halmstrå att lysa upp tillvaron. En annan anledning är att ingen begriper när högtiden egentligen ska firas. Svaret är 31 oktober, men eftersom den dagen ofta ligger mitt i veckan firar man antingen helgen innan eller efter, eller både och.

Jag är inte mycket för att klä varken ut eller upp mig, men man måste ju ta seden dit man kommer. I Nordamerika är Halloween en stor grej som engagerar både stora och små. Här är ingenting halvhjärtat och på plussidan är att man kan klä ut sig till precis vad som helst. Det behöver inte vara något skräckinspirerat, som nästan alltid är kravet här hemma. Problemet när man reser eller bor utomlands är att man ju sällan har med sig de där lustiga/extrema kläderna som kan vara en bra grund i en utklädnad. Inte heller kanske man känner för att köpa någon avancerad kostym som sen ska slängas eller släpas med hem.

Till gårdagens firande kompletterade jag Halloween-ormen med ett par matchande skor också!

Det mest extrema jag hade med mig när jag bodde ett år i Kanada och sedermera skulle fira Halloween där var ett par ormskinnsmönstrade byxor. En topp i matchande mönster införskaffades och Halloween-ormen var född. Den har sedan dykt upp även i Sverige, senast igår, eftersom den har fördelen att den kan passa in på det svenska läskighetstemat också, för de med ormskräck i alla fall!

Utklädningsproblemet upprepade sig när jag bodde i Riga för ett par år sedan. Även där råder dock helt fri utklädnad så jag lät fantasin flöda. Hur minimera klädinköp och ändå maximera originalitet? Använd vad naturen har att ge, blev lösningen. Grannskapet var fullt av vackra höstlöv. Jag skulle klä ut mig till en lönn!

Jag detaljstuderade träden och fann att de var

En lettisk höstlönn!

mer grå än bruna. Grå byxor hade jag redan och matchande tajt polo inköptes. Sen var det bara att plocka löv och trä upp på långa girlanger som jag draperade mig själv i. Fördelen med denna utstyrsel var att även den kunde återanvändas till svenska fester (med hjälp av lite göteborgshumor). Jag tog helt enkelt med mig ett plastgevär, och så var jag ”lönnmördare”…

Höst- och jobbresa till badvänligare breddgrader

Oktober torde vara den perfekta månaden att åka till Sydeuropa. Medelhavet är uppvärmt och håller temperaturen mild och behaglig dygnet runt. De stora turisthorderna har försvunnit, bara svenskarna är kvar. Åtminstone kryllade det av svenskar i Cannes när jag var där förra veckan. Eller närmare bestämt: första halvan av veckan kryllade det även av tv-folk från hela världen, medan mässan MIPCOM pågick. Det är en årlig begivenhet då jag åker ner och har möten för att köpa in program för Axess TV:s räkning. En liknande mässa pågår i april, men då är vädret oftast uselt, eller åtminstone svinkallt så jag begränsar mig till en Cannesresa i oktober.

Att vara på mässa går ut på att springa som en tätting mellan alla möten hela dagen. En aldrig sinande ström av trevliga människor som bjuder oss på kaffe eller vatten medan de presenterar sitt utbud på en kvart. Utmattande och energigivande på samma gång. Sen vid 17-snåret en rask promenad till hotellet, snabbdusch och sedan börjar cocktailschemat för mer informella möten utan papper och penna. Att äta en ordentlig måltid är bara att glömma, men som tur är serveras ofta matiga snittar på festerna. Och som tur är pågår detta bara i tre dagar.

Utsikten på väg till ”jobbet”, det vill säga festivalpalatset. Passande nog lite regnigt medan mässan pågick och sedan sol!

Redan på torsdag eftermiddag kan jag utmattad sträcka ut mig på närmsta strand och ta ett dopp i havet. Sedan tar trerättersmiddagarna vid där snittarna slutade. Rivieran har ett lite oförtjänt rykte om sig att vara dyrt, och visst kan prissättningen vara lite udda med svenska mått mätt. Även här kan man så klart få en dålig lunchsallad för dryga hundringen. Alkoholfria drycker är notoriskt dyra. På de gulliga små kioskerna utmed stranden kostar en jättegod, stor macka drygt 5 euro, men en milkshake lika mycket. Vin är det som gäller om man vill hålla i slantarna. En varmrätt på en bra restaurang kan kosta uppemot 30 euro, men å andra sidan kan du få en riktigt bra trerättersmeny för samma pris, eller mindre! Den här gången hann vi med lilla kvarterskrogen La Farigoule, desto större tvåvåningskrogen Caveau 30 och schweiziskinspirerade fonduerestaurangen Cannasuisse. Alla rekommenderas varmt.

Fredagen är en utmärkt dag att göra en utflykt till Ile Sainte Marguerite. Båtar går varje timme från Cannes och tar en kvart ut till den vackra ön, kanske mest känd för att ha huserat mannen med järnmasken i sitt fort/fängelse. Numera huserar fortet någon typ av scoutläger, museum och ett litet akvarium. Men den största behållningen är de vackra, steniga badvikarna med kristallklart vatten. Mässan, mötena och champagnen känns helt plötsligt väldigt långt bort i såväl tid som rum.

Mås och kanon bevakar inloppet till Cannes från fortet på ön.

Kaserner inne i fortet på Ile Sainte Marguerite. Numera bebodda av ungdomsgrupper på utflykt.

Mer och mindre bra hotell

”Åh vad skönt det ska bli att komma hem till sin egen säng!” hör man ofta folk utbrista när de har varit borta några dagar, eller några veckor. Som nu senast efter bokmässan. ”Javisst” instämmer jag slentrianmässigt. Men jag håller inte med från hjärtat. Jag har en jättebekväm säng hemma, men sover aldrig så gott som på hotell. Det har nog med hela den bekymmerslösa inramningen att göra. Hotellfrukost eller torka smulor från köksbordet? Ren handduk eller kämpa med tvättstugan? Middag på restaurang eller trängas på ICA? Valet är lätt! Jag skulle kunna bo på hotell på livstid. Sen är det något med lakanen som gör under för sömnen. Det står på att-göra-listan att införskaffa ”hotellakan”. Har i alla fall köpt ”hotellkuddar” från Bädd&Bad. (Där hotellen själva gör sina inköp) Underbara, och överraskande billigt!

Airbnb och liknande tjänster i all ära. De är en upplevelse, ofta i positiv bemärkelse. Har t.ex. aldrig blivit bjuden på så mycket hemgjord alkohol som under våra Airbnb-vistelser i Albanien i somras. Men det kan aldrig slå en 24-timmars reception som är tillgänglig för din minsta önskan, om man bor på ett bra hotell det vill säga. Det är total avslappning på en annan nivå.

Bästa hotellen i år då? Hotel Regency i Florens gick inte av för hackor. Gillar konceptet med att de ställer i ordning rummet inför natten. Tofflor ställs fram på en liten matta, fönsterluckor stängs, sängen bäddas upp. Frukostbuffén är ljusår från det vanliga sydeuropeiska konceptet kaffe och bulle. Detta finns naturligtvis i alla upptänkliga varianter men kompletteras med pajer, ostar, kallskuret, småvarmt, yoghurt, frukt och fräscha grönsaker. Pris runt 2 000 kr/natten.

Bali är en höjdare för prisvärda hotell. Vi bestämde oss för att lyxa till det sista natten, men det blev ändå inte dyrare än 1 000 kr. Då hamnade vi på trevliga, fyrstjärniga Puri Santrian i Sanur. Egen strand, femtielva pooler, barer, restaurang och allt annat man behöver, men ändå kort promenad till andra ställen.

Utsikt över en av poolerna från vår balkong på Puri Santrian

Ni får två bonustips på hotell från mina mer ovanliga resmål också. Dessa vackra ställen bara måste upplevas: American Colony Hotel i Jerusalem (ca 3 000/natt) och Rooms Hotels i Kazbegi, Georgien (ca 2 000/natt). Miljöerna, rummen, maten och servicen är helt oslagbara. Rooms har en filial i huvudstaden Tbilisi också: Ännu bättre frukostbuffé, men utan den spektakulära bergsutsikten.

Kvällssol bakom bergen från vår balkong på Rooms Hotels, Kazbegi

Dyra, visst, men när jag tänker på att jag har bott på två svenska hotell i år i samma prisklass, men ljusår från dessa absoluta toppklasshotell i Israel respektive Georgien, känns de plötsligt extremt prisvärda. Seglarhotellet i Sandhamn har jag tidigare beklagat mig över, och nu för bara ett par veckor sedan bodde jag för jobbets räkning på Gothia Towers under bokmässan. Det är väldigt praktiskt att bo ovanpå själva mässhallen men charmigt är det inte. Bokade rum schabblas bort, städningen är obefintlig och restaurangen som tidigare om åren varit okej är nu ett enda stort kaos både till frukost och lunch. Smutsdisk står i drivor, och cirkuleringen när folk försöker hitta ett ledigt bord påminner om bilar som försöker hitta en parkeringsplats i Stockholms innerstad… Gömmer mig bakom lite intorkad äggröra och drömmer mig tillbaka till frukosten på American Colonys grönskande innergård, och det där svala vita vinet och forellroms-toasten på Rooms trädäck med utsikt över bergen.

Att sitta och filosofera under ett uråldrigt olivträd är aldrig fel. Här på American Colony, Jerusalem.

Man måste ju gilla ett hotell som till och med erbjuder helikoptertransport. (Rooms Hotels, Kazbegi)