Men just nu kan man bland annat följa min vinterresa till Bali här:
https://www.galamagazine.se/bloggar/nicoleschulmansresor
En serie subjektiva bedömningar av resmål och annat. Följ mig på instagram också för mindre text och mer bilder: @nicoleschulmansresor
Den där julefriden har svårt att infinna sig. Efter att ha legat däckad i feber i flera dagar återstår en dag innan jul för att klämma in julklapps- och julmatsinköp, sillinläggning, skinkgriljering och allt det andra. Jag tackar min lyckliga stjärna för lördagsöppet, och för att jag bor centralt.
På juldagsmorgonen är vardagsrummet en explosion av papper, presenter och snören i en salig röra, krönt av en och annan torr lussebullskant, men jag lämnar stöket bakom mig och sätter mig på en direktbuss till Västerås. Efter visst debacle om vilken buss som egentligen går vart infinner sig här äntligen julefriden. Förutom något lågmält samtal och regnets smattrande mot rutorna är en mans lugna snarkande allt som stör friden. Jag älskar långfärdsbussar lika mycket som jag hatar tåg. Fortsätter ni följa den här bloggen kommer ni säkerligen att få höra mer om detta!
Varför åker man då till Västerås på juldagen? Och varför åker man till Västerås över huvud taget? kanske någon cyniker säger. Jo, av någon anledning är en oproportionerligt stor del av mina vänner från Västerås så ibland hakar jag på deras småstadstradition med ”hemvändarfest”. Som urstockholmare har jag en mycket romantiserad bild av småstäder och besöker dem så fort tillfälle ges.
Lugnet håller i sig när jag checkar in på Hotell Plaza fem minuters promenad från busshållplatsen. Det verkar långt ifrån fullbelagt. Tyvärr är den trevliga skybaren stängd, men rummet visar sig ha en egen terrass där man kan ställa ut vinet på kylning. Det blir förfest på rummet istället. När det är dags att gå ut på krogen visar Google att det är 600 meter att gå till vår nästa destination O’Learys. Skönt att slippa taxi/t-bana! Schlagerkväll på O’Learys är tydligen det som gäller för festsugna 30+are i Västerås i år. Dock är antalet schlagerlåtar under kvällen lätträknade. Istället kör man någon blandning av allmänt usel musik, men vinet är billigt och stämningen god, så varför klaga? Klaga kan man däremot göra på att man tvingas köa minst en halvtimme till garderoben innan man får gå hem, och detta en bra stund innan stängning. Oacceptabelt! Plus för att den är gratis och ej obligatorisk. Nästa gång får man strunta i att hänga in sig helt enkelt. Nåja, hem kommer vi till slut, och en hotellsängsnatt och ytterligare en knäpptyst bussresa senare känns det som om man har varit på en spahelg. Axlarna har åkt ner flera centimeter, men nu återstår ett par stressiga arbetsdagar innan Baliresan på fredag!
Nu är det bara en vecka kvar till årets solsemester: 11 dagar på Bali. Normalt brukar jag komma iväg på den årliga vinterresan lite senare, mest på grund av praktiska skäl. Över nyår är alla flyg och hotell fullare och dyrare, och det hela kräver lite mer framförhållning än jag brukar kunna uppbåda. Men nu ska vi iväg för att fira en väninna som fyller år i början av januari, så det passade bra att kombinera med nyårsfirande. Hon har varit på Bali förut och ville gärna åka dit igen. Jag vill ha d-vitaminpåslag och pricka av ett nytt land. Tredje väninnan vill titta på komodo-varaner, så vi gör en utflykt till Komodo nationalpark också.
Den här rätt nypublicerade artikeln om att stränderna på Balis västkust, just där vi ska vara, översvämmas av sopor är desto mer oroväckande. Nåja, det finns i alla fall pool på hotellen. Här hemma har vi i värsta fall ruttnande tång och algblomning. En tsunami av sopor känns som ett betydligt värre naturfenomen!
Som om detta inte vore nog så länkas man via artikeln ovan vidare till ett avslöjande om att turister på Bali luras äta hundkött i tron att det är kyckling, och inte nog med det. Det är i många fall också cyanidförgiftat kött, då man avlivat hundarna med cyanid. Hur vidrigt och korkat kan det bli?! Är tvungen att googla vidare på ämnet och finner då att man sedan avslöjandet gjordes i somras har förbjudit hundkött på Bali. Om det sedan efterlevs eller inte får man väl se, så jag tror vi håller oss till mer välrenommerade restauranger för säkerhets skull. Synd att det ska vara så. I till exempel Thailand får man ofta den bästa maten från enkla hak på gatan.
Som en försmak på resan bevistade jag förra helgen ett julfirande på indonesiska ambassaden på Lidingö. Sällan har jag känt en sådan julstämning. Det bjöds generöst på supergod indonesisk mat (ingen hund), luciatåg, julsånger på tre språk och ett uppförande av julevangeliet med indonesiska ungdomar. Ambassadörens tal om att ta till oss julens budskap om kärlek och gemenskap oavsett religion och härkomst gick rakt in i hjärtat! Om alla indonesier har den fina inställningen tror jag vi klarar denna resa galant. Håll nu tummarna för att ingen vulkanaska skymmer solen för oss!
Köksutsikten, denna dag med snö och sol |
Nu är de flesta lådor uppackade men detta hörn av vardagsrummet kvarstår. Hyllan som förra ägarna lämnade åt mig funkar utmärkt som uppackningsplats |
Utsikt från balkongen in mot gården. Österläge, därav mörk eftermiddagsbild |
Originalkakel gör att hela köket känns äldre än det är, men jag börjar redan gilla det. Samma plattor återkommer som bård i badrummet |
"Stå inte bara där, köp något!" Favoritcitat från favoritbutik i Toronto: Honest Eds, typ Galne Gunnar |
Tips till varmblodiga: Man kan rulla sig i snön, eller ta ett vinterdopp |