Jag har nu avnjutit drygt två
månader i Stockholm efter hemkomsten från Riga och sedan Tokyo. Med uttrycket
avnjuta syftar jag definitivit inte på vädret (kom tillbaka snön!) och inte
heller på chocken man får av all trevlig servicepersonal. Att
butikspersonal vänligt frågar om man vill ha någon hjälp och att man oftast får
ett leende med notan gick snabbt att vänja sig av med i Riga men nu blir man
glatt överraskad varje gång.
Bästa stunden på veckan är när väckarklockan
ringer på onsdag morgon, grannarna är i full färd med att skrapan isen av
bilarna på parkeringen nedanför och ens egen arbetsplats ligger fem meter från
sängen. Bara tanken på att jag KAN nöja mig med att sätta på mobilen
så jag inte missar några viktiga mail eller samtal och sedan slumra någon timme
till gör uppstigningen lätt som en plätt, även när mörkret fortfarande ligger
tungt där utanför.
Nej, den främsta njutningen med
Sverigelivet är mitt nygamla arbetsliv. Två dagar i veckan sitter jag på
Axess-kontoret vid Stureplan, där jag förut tillbringade fem och sedan fyra dagar
i veckan. Två dagar av kollegor, kontorskaffe och kollektivtrafik. Detta i all
ära men onsdagar till fredagar är upplägget ännu bättre. Då gör jag det jag har
planerat för och drömt om ända sedan jag började utbilda mig till översättare
för en herrans massa år sedan: Jobbar hemifrån.
Utsikten från Stureplanskontoret, Nordstjernanhuset mot NK |
Nu låter jag ju rent lutherskt
hurtig men går man upp lite tidigare hinns kanske en promenad eller joggingtur
i eventuellt senare uppdykande solsken med under arbetsdagen också! Men det ska
erkännas att det blir lite si och så med den saken... Nåja, vid nio brukar jag i
alla fall infinna mig framför datorn i vardagsrummet. Redo att maila med
stureplanskollegorna eller chatta med mina översättarkollegor i Riga, där jag
är fjärruppkopplad mot en dator, så det är precis som att vara på plats.
"Det blir så ensamt och det
blir inget gjort", så brukar invändningarna mot att jobba hemifrån låta.
Men blir det ingenting gjort har man väl tillslut inget jobb kvar, oavsett VAR
man nu sitter och gör ingenting dagarna i ända, eller? Så har det i alla fall varit
där jag har jobbat, antar jag. (Själv jobbar jag alltid på bäst jag kan.) Möjligen
blir det lite mer gjort nu när man kan anpassa arbetstiderna till när orken är som
störst.
Min kusins lilla Angie håller mig sällskap ibland |
Ensamhet besvärar mig inte,
tvärtom. Dock kan man nu hinna klämma in ännu mer sociala möten om man nu känner för det. T.ex. dagtidspromenader med föräldralediga vänner och annat löst folk. Dessutom har
jag haft möjlighet att vara hundvakt då och då. Bästa kollegan, speciellt ur
hälsosynpunkt. Kräver promenader istället för fika.
Enda nackdelen med hemmajobb är
att igen tror att man jobbar. Att man bara för att man inte sitter på ett
kontor kan göra vadsomhelst närsomhelst, och när man känner för det sova bort
hela dagarna. I whish! Visst, det är lättare att "skolka" från ett
hemmakontor men man har som sagt ändå uppgifter som ska göras. Ibland kan man
visserligen skjuta på dem något, men ibland inte. Häri ligger väl lite kärnan i
skillnaden mellan frilansjobb och kontorsjobb. På (vissa) kontor kan man till
viss del "sitta av tiden", medan man som egenföretagare i mycket
högre utsträckning får betalt för det man faktiskt åstadkommer. Tyvärr är det
ingen som betalar mig varken för en tiofika eller trefika. Jag får till och med
gå och köpa kaffet själv, men det gör jag så gärna för nöjet att tre dagar i
veckan byta ergonomiskt (nåja) skrivbord mot mjuk soffa!