Är det inte lustigt att nästan alla
dieter som nu florerar går stick i stäv med allt man lärde sig om kost och
bantning när man var liten? (dvs på 80-talet i mitt fall) Då skulle man helt
enkelt äta så lite fett som möjligt och äta lite men ofta. Nu kan man frossa i
grädde och ostar bara man inte äter bröd och potatis, och så ska man fasta i
perioder. Det förstnämnda faller mig helt i smaken. Jag skippar gärna alla
torra potatisar i världen för en god köttbit med sås och sallad. Problemet är
att det så lätt spårar ur. Man äter alla dessa goda, feta, proteinrika rätter
och sen till vardags blir det lätt en tallrik pasta ändå. Och det där med fasta
är ju ren tortyr. Nej, jag äter gärna var tredje timme, så då är det bättre att
hålla portionerna små!
Men nu har jag kommit på en egen diet
vars hälsoeffekter möjligen är försumbara men den leder i alla fall till att
mitt brödintag minskar radikalt. Jag kallar den ABS: Anything but Surdeg. Nio
av tio bröd som serveras på restauranger och caféer just nu är nämligen
surdegsbröd; dessa hårda, torra, kantiga, mjöliga skapelser som har mage att
kalla sig bröd. Att de dessutom är sura så det kryper i gommen på en hör man på
namnet. Jag förstår inte hur man kan uttrycka sig i termer som ”saftigt
surdegsbröd”. Det är ungefär lika vettigt som att prata om torrt vatten. Nej,
att undvika surdeg får åtminstone mig på bättre humör, samtidigt som det är en
tyst och fredlig protest mot segt, bränt bröd och skavsår i gommen.
Men det finns tack och lov restauranger
som fortfarande vet hur ett kuvertbröd ska se ut. Under vår USA-resa i höstas
besökte vi restaurangkedjan Red Lobster. Kan inte säga att jag var speciellt
imponerad av deras skaldjur. Det där kan vi bättre här hemma, men bröden…
Lyckades faktiskt googla fram ett recept, som jag dock inte provat själv än,
men som säger sig resultera i de delikata små sconesliknande skapelser som
ingår i alla deras måltider. De här skulle man kunna leva på!
Bröd? |
Bröd! |