 |
| London i sol under en jobbresa vårvintern 2017. Fick vinkla kameran lite uppåt för att inte få med alla miljarder turister i bild. |
 |
| Det här är det enda bra hotellet jag någonsin har bott på i Storbritannien: Old Parsonage i Oxford, med jobbet. Rum kostar bortåt 3000/natt... |
Det kan vara så att detta är det land jag har tillbringat
mest tid i, förutom Sverige. Här har jag både åkt på språkresa (till Bude i Cornwall
som 15-åring) och varit språkreseledare för STS (i Hastings typ 15 år senare).
Här bodde jag med brittisk pojkvän i Bristol och London i slutet av 90-talet.
Jobbade på pub i universitetsstaden Bristol, mellanlandade i diverse sunkiga Londonlägenheter
på väg till och från andra utlandsresor, firade millennieskiftet i hyrd stuga i
Skottland. Detta är definitivt det utland där jag har firat flest jular och
nyår. Hos brittiska exets föräldrar och alla deras gulliga får, hundar och
katter på landet utanför Newcastle. Den brittiska maten är ju sådär men jag
måste säga att de lyckas med julefterrätterna: plumpudding med konjak och
vaniljsås, och de frasiga mince pies med massa gott i. Flera år senare firade
jag med en annan pojkvän hos hans engelskgifta faster utanför York. Då bodde vi
ovanpå byns mysiga pub där jag valde ut det varmaste rummet. Annars har man väl
aldrig frusit så mycket som i England. Hela landet är liksom lite präglat av
Dickenskt armod. Otätade fönster, denna eviga fukt, en ojämn kamp mot
svartmögel och loppor, kolröken som ligger tjock över det hela. Ser man det som
en tidsresa istället för semester blir det roligare. På senare år har jag lyckats
undvika landet, förutom några jobbresor till Oxford och London.
Åka tillbaka? Jag skulle vilja se mer av
Skottland. Det är faktiskt som ett helt annat land än England. Att man inte förstår
vad de säger är väl enda nackdelen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar