Framme i Buenos Aires, Argentina

13 timmar och 45 minuter tar det att flyga till Buenos Aires från London. Med risk för att bli stämplad som tokig flygfetischist eller masochist måste jag säga att det i det här fallet var en ganska lagom flygtid. Man kliver på ganska sent på kvällen, serveras middag och hinner se en film innan ljuset släcks någonstans över Azorerna. Då är det dags att bädda ner sig med valfri knock-out tablett. Jag hade den ofattbara turen att ha tre säten för mig själv! Detta har inte hänt mig på en långflygning på över 10 år. Kändes mycket ovant att kunna inta horisontalläge över Atlanten, om än lite hopvikt. Sov som en stock i nio timmar och sedan var det dags för engelsk frukost och ifyllande av obegripligt tullformulär (som ingen ändå frågade efter sen).

Utsikt över världens bredaste aveny: 9 de julio
från mitt rum på Hotell Panamericano
. 

Bakgrunden till detta formulär, som bl.a. krävde att man skulle skriva upp vilken mobiltelefonmodell man hade, har tydligen sin bakgrund i strikta import- och exportbestämmelser för de stackars argentinarna, som annars gärna köper billig elektronik i Chile, tar med sig sina pengar utomlands för att skydda dem från den galopperande inflationen, och begår annat ofog. Det är ett elände att förstå sig på vad en peng (peso) är värd här. Det finns en officiell växelkurs och en inofficiell. Idag var jag inne i en herrekiperingsaffär för att växla till den mer lönsamma kursen (via dollar) men så fort man köper något med kort får man ju den officiella kursen. Ibland går det också bra att betala direkt med dollar. Det är en snårskog, men som tur var inte speciellt dyrt oavsett betalningsmedel. Det är billigt eller jättebilligt helt enkelt. Och maten är fenomenalt god oavsett vad man betalar för den. Jag tror att de är oförmögna att servera äcklig mat i det här landet. Åt igår helgrillad oxfilé på Svenska kyrkan samt senare ravioli med pesto på restaurang. Idag lunch på svenska ambassaden: stekt lax med Janssons frestelse. Oväntat god kombination.

Som vanligt förvirrande med årstider och väderstreck här på södra halvklotet. Solen står i norr mitt på dan och vi har kommit till en kylig, spirande vår med delvis kala och delvis smått grönskande träd. Svårt att föreställa sig att det är höst hemma. Än så länge bara fem timmars tidsskillnad, men det blir väl mer sen när jag fortsätter till Chile och Påskön.