Statyfabriken på sluttningen av Rano Raraku. Bara här finns ca 400 moai |
Efter en heldagsutflykt runt hela ön tar jag tillbaka det
där med lummighet i det tidigare inlägget. Den begränsas till folks trädgårdar
här i stan. På ”landet” är det mycket kargt frånsett några återskogningszoner (eller
hur säger man reforestation på svenska?) i mitten av ön.
Här några välta stackare som minner om forna strider |
Nu har jag i alla fall fått se de flesta moai (stenfigurer) som finns att se.
Först själva ”fabriken”: vulkanen där de alla höggs ut för att transporteras
till sina slutgiltiga plattformar. Här finns mängder av färdiga, halvfärdiga
eller refuserade figurer. När någon mäktig person dog beställdes en avbild i
sten för att pryda hans grav. Någon arkeolog har tydligen räknat ut att det tog
i genomsnitt ett år från beställningen tills att statyn var klar och på plats.
Så jag tycker vi ska sluta klaga på möbelleveranser på 6-8 veckor! Denna
besatthet av stenfigurer pågick ungefär samtidigt som den europeiska medeltiden,
men sedan uppstod stridigheter mellan klanerna på ön och de övergick till att
välta varandras statyer. Barnsligt beteende kan tyckas men säkert mycket
viktigt symbolvärde just då. Antagligen sammanföll detta med svält och andra
umbäranden samt att man hade tröttnat på att slita i det där nedrans
stenbrottet. Vissa moai har lämnats i sitt välta tillstånd och på andra platser
har man på senare tid restaurerat dem.
Det är ett fantastiskt landskap man färdas genom. Inte blir det sämre av
att flockar med halvt förvildade hästar springer omkring som i någon gammal
västernfilm och massor av skrikande falkar cirklar över dem. Hann även med att
besöka öns enda sandstrand, med importerade palmer från Tahiti. Palmer, moai
och galopperande hästar på strand: känns som en bra reklambild för nåt, oklart
dock vad, men här har ni bilden:
Suverän bild! Ser nästan overkligt ut.
SvaraRaderaInstämmer! Suveränt foto
SvaraRadera