Algerietresan fortsätter till Alger

Soligt, skurar och kallt i Alger, runt 10-15 grader på dan.

Efter två nätter och en heldag i de hisnande utsikternas Constantine var det dags att flyga tillbaka till huvudstaden Alger. Tydligen är vägarna bra och bensinen billig men när inrikesflyget kostar under 500 kr per person tur och retur föll valet på det. I Alger finns både tåg och tunnelbana så man är inte fullt lika beroende av den där lite opraktiska taxiappen. Från flygplatsen tar tåget 20 minuter, vilket troligen är lite snabbare än taxi, och kostar 5 kr. Arlanda express släng dig i väggen! Men det kanske också ska nämnas att det går max en gång i timmen... T-banan inne i stan går desto oftare och är ännu någon krona billigare. Biljett löses snabbt och så klart kontant precis innan spärrarna.

Första sightseeing-stoppet i Alger blev ett kvällsbesök i vackra kyrkan Notre Dame d'Afrique från 1872. Lyckas pricka in en mässa på arabiska, annars hålls den nog på franska. Den fina inskriptionen längst fram i kyrkan var i alla fall på franska: Notre Dame d'Afrique priez pour nous et pour les Musulmans (Be för oss och för muslimerna). Här som överallt är alla mycket vänliga och sociala. Talar med en tjej från Kenya och en dam från Spanien som har bott här i över 50 år. Sedan får vi restaurangtips av kyrkovaktmästaren och hamnar på ett trendigt café där vi äter en vitpizza med gravlax. Otypiskt för regionen kanske men väldigt gott!

Stillsam kommers i kasbahn

Alger har föga förvånande inte så många turistmåsten. Men bara att ströva runt i stan kan man lätt ägna flera dagar åt. Den är trots allt hem åt över 4 miljoner människor och väldigt vidsträckt. De centrala delarna domineras av trappor och backar, och franskinspirerade avenyer på längden, med fasader som ett bedagat Paris, precis som jag föreställt mig. I gamla stan ovanför hamnen och marknadskomersen i norra delarna av stan är husen mindre och gränderna vindlar sig uppåt genom många rivningstomter och högar av sopor, men det finns fullt av guldkorn i form av små caféer, butiker och hantverkare. Då detta som sagt är ett land med nära nog noll turism saknas helt inkastare och aggressiva försäljare. Snarare får man själv försöka påkalla uppmärksamhet om man vill köpa något.

Kaffepaus i kasbahn

Dag två tar vi tunnelbanan åt andra hållet, mot botaniska trädgården. Så mycket trädgård är det inte utan snarare en ganska vildvuxen park med alléer av olika träd på den 32 ha stora ytan: fikusar, palmer, dracenor med mera. Desto mer att se finns på konstmuseet tvärs över gatan, ett av Afrikas största. Ingången till det vackra 30-talshuset är knappt skyltad. Vi betalar 14 kr per person och ser vacker lokal konst på plan 1 och 2, men sen på tredje våningen öppnar sig rum på rum med tavlor och skulpturer av Rodin, Monet, Renoir, Degas, Pissarro och många fler av konsthistoriens mest kända namn. Sällan har jag sett så mycket storslagen konst för så lite pengar. En terras med skulpturer och utsikt ingår också.

Trappor, trappor, trappor. Alger är en brant stad!

Restaurangutbudet är större i storstaden Algers än i Constantine. Även här många enkla "snabbmatsställen" men det går att hitta högre mysfaktor också. Restaurang El Walima har till exempel både traditionell inredning och typiskt algerisk mat. På El Kenz är det visserligen lysrörsbelysning men också nystrukna dukar samt en perfekt grillad fisk. Detta är också det enda ställe där vi hittar alkohol. Sen står man sig förvånansvärt bra på de frukostar som ingår på alla hotell här. Äggröra, någon varmrätt, kallskuret, grönsaker, yoghurt och massa sötsaker erbjuds, förutom bröd, kaffe och juice. Man klarar sig utmärkt även utan bacon till äggen och vin till middag!

Algeriet är ett land som överraskar: överraskande europeiskt, överraskande billigt, överraskande vänligt, och överraskande lätt att resa runt i på egen hand, kanske på grund av allt ovanstående. Alla pratar franska eller till och med engelska. Visa-kortet kan du lika gärna lämna hemma men de medtagna 100 eurosarna räcker mirakulöst nog gott för alla kostnader för två personer i fem dagar! (Hotell exkluderade.) Och vem behöver internet när man kan fråga sig fram.

Bra start i Algeriet

Det positiva intrycket av Algeriet börjar redan vid visumbesöket på ambassaden. Vi överöses av tips och glada tillrop. Det är dubbla budskap. Å ena sidan verkar man verkligen uppskatta besökare, å andra sidan gör man det komplicerat för turister. Pappersexercisen fortsätter vid ankomsten till Alger. Ett par papper till ska fyllas i vid olika tillfällen på flygplatsen men eftersom vi är de enda turisterna är det aldrig några större köer eller väntan. Bara idel leenden, välkomnanden och nyfikenhet. Så fort man stannar upp och ser förvirrad ut kommer någon till undsättning, både på flygplatserna och sedan på plats i staden Constantine som är vårt första stopp. Tjejen vi köper sim-kort av på Constantines flygplats hjälper oss inte bara att boka taxi utan följer också med ut i den svinkalla kvällen och ser till att vi hamnar i rätt bil och att chauffören har växel. Killen i banken där jag växlar pengar tipsar mig om att växla på gatan i stan istället där kursen är bättre. Jag växlar 30 EUR till den officiella kursen men mycket riktigt visar det sig sen att man får nästan dubbelt så mycket när man växlar "svart". Återigen dubbla budskap. Detta är ett kontantland där det är svårt att få tag i kontanter: Ingenstans tar man kort och ingenstans finns bankomater. Tur att man får mycket för sina euros.

Varför Algeriet då? Ända sedan jag såg andra resebloggares bilder från Constantine och Alger har jag känt att detta måste ses med egna ögon. Speciellt de hisnande broarna och klipporna i Constantine. Denna stad byggdes på en 650 meter hög platå redan av fenicierna, togs över av romarna och år 313 gav kejsar Constantin den ödmjukt nog sitt eget namn. Som det mesta i Algeriet präglas den av fransk arkitektur och ingenjörskonst, med arabisk touch. Vi börjar stadsturen i Ahmed Beys palats från 1800-talet med prunkande innergårdar och vackert mosaikprydda väggar. I ett av de många rummen har man samlat prylar och dräkter från perioden och två guider berättar entusiastiskt på franska och bruten engelska. Sedan fortsätter dagen med brosightseeing. Totalt sju broar korsar den djupa ravinen över floden Rhumel. Den högsta Sidi M'Cid 175 meter upp. Vi ser inga andra "västerländska" turister men många algerier som också beundrar utsikten och tar kort på varandra. Vi går över två broar till: stenbron Bab el Kantra och hängbron Mellah Slimane. Den förstnämnda med höfthöga räcken den andra gungande på tunna stålvajrar. Den här stan är inget för de höjdrädda! Hinner även med en tur i stadens linbana där biljetterna kostar några kronor.

Maten är enkel men god. Tror vi hittar den enda "turistrestaurangen" med lite mysigare inredning: Igherssan, med utsikt över hängbron, där jag äter en gryta med lamm och grönsaker. Annars är det mycket lysrör och plaststolar, och räkna med att alla röker inomhus. Kvällen avslutas med färskpressad granatäppeljuice på ett av dessa "caféer". Jag är enda kvinnan där men ingen höjer på ögonen för det. Vi får i vanlig ordning hjälp att ringa taxi. Det finns en app motsvarande Uber där man beställer, med den nackdelen att man ändå måste prata med chauffören och beskriva var man är. Tror inte de är så bra på gps. Fördelen är att priset är fast och oftast landar på under 30 kr för några kilometers resa tillbaka till hotellet. Billigt, vänligt och hyfsat smidigt är det samlade intrycket av Algeriet so far. Inte alls som Tunisien och Marocko där tumregeln är att om någon är överdrivet trevlig har du betalat för mycket. Här är alla trevliga men vill knappt ta emot dricks!