Sitter på en uteservering i Zadar och avnjuter en god, kall, kroatisk öl vid tiotiden på kvällen när vi ser en apart grupp unga män samlas i en portuppgång. Nån spännig gymtyp i t-shirt, några mer nördiga i vindjackor och illasittande jeans. De ser inte särskilt entusiastiska ut. De står i en ojämn cirkel med händerna i byxfickorna eller slappt utmed sidan. Nån intern gänguppgörelse? skulle man normalt gissa på, men inte här. Plötsligt börjar de sjunga. Alltså inte skråla. Nej, de låter som (och är kanske?) en professionell kyrkokör. Felfria röster i stämmor ekar över det lilla torget med en romersk pelare som bakgrund. Sång efter sång. De sjunger som gudar, men fortfarande högst oentuisiastiskt. Gammal farbror letar tomflaskor i förgrunden. Han tycker inte detta är ett dugg konstigt. De håller på i kanske en kvart och försvinner sedan lika plötsligt som de kom.
Förutom detta trevliga inslag, och flera grupper spanska pensionärer med sina guider är staden lugn denna halvsena tisdagskväll. Allt stänger elva har vi fått veta av både Über-chauffören och hotellreceptionisten. Bor på superfräscha Central Apartments mitt i gamla stan. Kroatien levererar so far. Till att börja med är flygplatsen full av såväl bankomater som taxibilar. Väljer ändå att ta en Über då den blir något billigare och är framme på fem minuter. De flesta verkar prata helt obehindrad engelska. Gatorna (åtminstone här i gamla stan) ser ut att vara så rena att man skulle kunna äta från dem. Och, som vanligt i Östeuropa: snabbt wifi utan strul.
Ryanair då? Ja, de levererar så klart också. Det är en lisa för själen efter vinterns och vårens alla flygstrul att åka med ett flyg som avgår på minuten på utsatt tid och landar likaså. Ja, eller egentligen innan utsatt tid. Vi är redan vid bagagebandet när vi skulle ha landat. Det gratis ”beslagtagna” handbagaget rullar ut på bandet nästan innan jag har hunnit fram. Himla smart grej egentligen. Otroligt mycket snabbare och smidigare att boarda ett plan utan att precis ALLA ska släpa på enorma väskor, som man sen ofelbart får i huvudet förr eller senare. Enda ”hjärtat i halsgropen” var när jag insåg att det var passkontroll på Skavsta! Något pass hade jag för en gångs skull inte med mig. Det var ju en resa inom EU och nationellt id-kort brukar räcka, eller hur är det nu med utanför Schengen…? Med bedjande blick släpptes jag igenom, och en googling visade sen att man numera faktiskt inte behöver pass till Kroatien. Den lokala passkontrollen tyckte inte alls det var något konstigt med mitt id istället för pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar