En serie subjektiva bedömningar av resmål och annat. Följ mig på instagram också för mindre text och mer bilder: @nicoleschulmansresor
fredag 17 februari 2017
En annan sida av London
”More tea, coffee, biscuits?” Paret
vi besöker i deras utsökt hemtrevliga hus i västra London är urtypen för
engelsk gästvänlighet. Jag är där med två kolleger för att spela in en intervju om
nationalism i Spanien med mannen i huset. Vår kameraman har fullt sjå att hinna
sätta upp utrustningen mellan allt trugande och alla hjälpsamma tillrop: Ska vi
ställa fram fler böcker i hyllan där? Kanske lite blommor? (en vas med
nyplockade påskliljor åker fram) Jag tar bort den här så den inte är i vägen.
(ett schabrak till porslinsskulptur stuvas undan). Efter avslutad inspelning
fastnar vår av värdparet beställda taxi i den berömda Londontrafiken så vi får
ytterligare någon halvtimme att småprata om brottsligheten i Spanien och
beundra deras trädgård, och så mer kaffe och kakor förstås. De tycker nog vi
svenskar är lite konstiga som inte vill ha te, och att vi fascineras av en
vintergrön trädgård. Det är ju vid närmare inspektion alla trädgårdar i London.
Vi tycker dock att vi har kommit till sommaren. Drygt tio grader i luften och
körsbärsträdens knoppar är sprickfärdiga. Pojkvännen tar ner mig på jorden när
jag vid senare samtal säger att jag vill ha en trädgård i England. ”Det är
grönt för att det regnar jämt.” Ja, det är så sant. Men jag och mina kolleger
har tur vår andra dag i London när vi ska spela in ”intron” på gatan. Molnen
ser visserligen hotfulla ut men inte en droppe faller och solen tittar fram med
jämna mellanrum. Vi jagar palmer för att få en ”spansk” känsla. Det är inte
svårt. Engelsmännen älskar palmer och har förmånen att ha ett klimat där de
faktiskt överlever vintern, till skillnad från Stockholm.
Vi bor i Hammersmith på ett av
dessa typiska engelska hotell med heltäckningsmattor och burspråk, och sedvanlig
förvirrande planlösning. Dock mycket fräscht för att vara London. Engelsk
frukost serveras fram till kl. 9. Det är en lite absurd känsla att sitta där
med korv och bönor kl. 8.30, men sen står man sig ett tag. Lunchpaus blir det
på bohemiska marknadsgatan Portobello Road, där vi av en slump hamnar på ett svenskt café. På menyn
finns bland annat frasvåfflor, surdegsmacka med avokado samt något som kallas ”full
Swedish breakfast”, som visar sig vara pytt i panna helt enkelt. Inget
bryggkaffe dock, men det får man inte på knivsöder heller numera så det är ju
en korrekt tolkning. Närmare turistlondon än Portobello har vi ingen anledning
att bege oss. Sen är det tillbaka till lilla Brook hotel och lååång taxiresa
till Gatwicks flygplats. Precis lagom mycket London för min smak. Slipper man
stadskärnan är det helt klart uthärdligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar