onsdag 23 september 2015

Pass, pengar, biljetter

Det tenderar att bli lite mer flygande och flängande än vanligt när man bor i exil och till råga på allt inte har något 9-5-jobb. Varje gång det ska ut och flygas kommer jag på mig med att stå där på tröskel och dra den gamla ramsan "pass, pengar, biljetter", fast jag ju inser att den sedan länge är förlegad och inte hjälper mig ett dyft. Okej, pass kan vara bra om man ska utanför EU. Hem till Svedala räcker det än så länge med leg, om ens det. "Vi vill INTE se era id-handlingar" ropade de ut till boardingkön nu senast när jag skulle åka Norwegian. Men vi får väl se om det snart införs några åtstramningar på den punkten "för att stävja flyktingströmmarna". (Har ni förresten tänkt på att man talar om flyktingar som man gjorde om koldioxid för några år sedan? Vissa släpper ut (in) för mycket och andra för lite, och så kan man hålla på och bråka om kvoter i en evighet. Vad blir nästa hotbild? Tyska bögar?)
Pengar, ja. Jag är den enda jag känner som fortfarande använder kontanter men de hämtar man lämpligen ut ur väggen när man har landat, och för det mesta är det ändå euro som gäller. Enda problemet är när man inte har tagit reda på vad valutan är värd innan man landar. Då kan det bli lite förvirring och man får chansa på något lämpligt förhandsval i bankomaten. Eller så är man bara förvirrad ändå. Som när jag försökte ta ut 800 dollar i USA (den gav mig bara 400 som tur var). Jag knappade ju bara in vad jag brukar ta ut hemma… Sen kan växlingsbolagen göra sitt bästa för att försöka övertyga oss om vad vi behöver kontanter till från det att vi landar tills dess att vi hittar en bankomat, men mig lurar de inte. Plastkorten måste vara något av det bästa som har hänt den resande människan. Med fasa mins jag min ungdoms resecheckar. I checkarnas förlovade hemland USA gick de väl an men i övrigt stirrade folk misstroget på en som om man försökte råna banken eller affären när man började vifta med dem.
Prassliga flygbiljetter, ett minne från det förflutna 
Länge framhärdade jag med att skriva ut "flygbiljetten" eller snarare den bekräftelse man får efter att ha bokat resan på nätet. Nu när jag inte har någon skrivare tillgänglig är det inte ens en möjlighet, och nödvändigt har det inte varit på länge. Det gäller att ha mobilen laddad bara. Flygbolagen älskar att skicka små påminnelser om att man ska checka in, ladda ner sitt boardningkort och allt vad det är. Jag klickar glatt på alla länkar och kollar hur långt man kommer. Ibland får man någon snygg QR-kod som tar en hela vägen ombord på planet. Ibland får man snällt köa för att få sin boardinglapp, eller skriva ut den i någon automat (mitt favoritalternativ). Kontentan är att ingen vill veta om du är den person du utger dig för att vara på biljetten, men gud nåde dig om du försöker borda ett flygplan med en flaska okänt vatten!
Så den nya kom-ihåg-ramsan borde väl lyda: id-kort, visa-kort, mobil, laddare, och glöm inte att tömma vattenflaskan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar