Hur har det nu gått med mina kommunikationer i
Sommarsverige? Jodå, helt ok för nån som har max 24 timmars framförhållning med
bokningarna. Till semesterveckans andra resmål, Torekov, fanns det i och för
sig inga kommunikationer alls förutom spridda lokalbussar men jag blev snällt
nog hämtad i metropolen Båstad. En ort som jag inte kunde hitta hos Swebus
trots idogt letande. Så det fick motvilligt bli SJ dit via byte i Lund.
Lyckades så klart strula till det, som jag alltid gör med tåg. Bokade biljett
online till fel datum, höll på att bli avkastad i norra Skåne. Spelade dum och
köpte ny biljett i Lund för sista sträckan. När jag samtidigt gjorde
efterforskningar på vad ett söndagståg hem till Stockholm skulle kosta var
svaret nånting på 1 500 kronor... Kom senare, efter en titt på den medtagna
Sverigekartan, fram till att jag kunde ta bussen från Halmstad för runt 500 pix
istället, efter en kort och lagom tågresa på 19 minuter. Till skillnad från på
tåget ingår då också sittplats.
Förutom allt vackert som susar förbi utanför bussfönstren bjuder tre dagar i Växjö och tre i Torekov på ett ganska perfekt tvärsnitt av det bästa Sverige har att erbjuda. Småländska lövskogar med löjligt idylliska, grunda, varma sjöar. Perfekta för väninnans barn att plaska i. Själva fick vi lägga oss raklånga på den mjuka sandbottnen för att få svalka, men det funkade det också.
Sedan vidare till andra vänner i den lite smått absurda saltvattenkultens Torekov. Tydligen är det varje morgon kö på den så kallade Morgonbryggan när alla ska ta sitt rituella morgondopp. Jag tyckte det funkade lika bra med middags- och eftermiddagsdopp. Sedan middag hemma på kvällssolsterrassen med ett glas vin och någon färskinköpt fisk innan nästa obligatoriska ritual: Hela orten går ner till ovan nämnda brygga med omnejd för att titta på solnedgången. Lite mystiskt kan jag tycka. Visst är det fint, men det händer ju liksom inget oväntat. Ändå sitter folk bänkade som på en film eller konsert. ”Jaha, den gick ner, idag igen! Såg ni?” Semestersvensken är lättroad. Det är det som är coverbandens smala lycka.
Förutom allt vackert som susar förbi utanför bussfönstren bjuder tre dagar i Växjö och tre i Torekov på ett ganska perfekt tvärsnitt av det bästa Sverige har att erbjuda. Småländska lövskogar med löjligt idylliska, grunda, varma sjöar. Perfekta för väninnans barn att plaska i. Själva fick vi lägga oss raklånga på den mjuka sandbottnen för att få svalka, men det funkade det också.
Sedan vidare till andra vänner i den lite smått absurda saltvattenkultens Torekov. Tydligen är det varje morgon kö på den så kallade Morgonbryggan när alla ska ta sitt rituella morgondopp. Jag tyckte det funkade lika bra med middags- och eftermiddagsdopp. Sedan middag hemma på kvällssolsterrassen med ett glas vin och någon färskinköpt fisk innan nästa obligatoriska ritual: Hela orten går ner till ovan nämnda brygga med omnejd för att titta på solnedgången. Lite mystiskt kan jag tycka. Visst är det fint, men det händer ju liksom inget oväntat. Ändå sitter folk bänkade som på en film eller konsert. ”Jaha, den gick ner, idag igen! Såg ni?” Semestersvensken är lättroad. Det är det som är coverbandens smala lycka.
 |
| Stillsam solnedgång över sjö vid Växjö |
 |
| Solnedgången i Torekov, med sedvanlig publik |
 |
| "Morgonbryggan" i Torekov |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar