Till minne av en regnfri dag år 1893

Det är ganska bra det där med en röd dag mitt i veckan, i alla fall för affärerna och krogarna. Inte många som reser bort eller ut på landet, som på ”långhelger”, utan alla är kvar i stan och måste roa sig. Kanske inte så bra för folkhälsan dock…

Idag på lunchen på jobbet försökte vi reda ut det som man försöker reda ut varje år: Varför firar vi egentligen 6:e juni? Det var något med Gustav Vasa och några lagar ville vi minnas. Instiftade Vasa någon lag månne? Tänk att man aldrig kan minnas det trots att man är relativt välutbildad och har hört det 100 gånger. Här är svaret (från Wikipedia): ”Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523. Även 1809 års regeringsform (som gällde fram till ikraftträdandet av 1974 års regeringsform) utfärdades den 6 juni. Tidigare firades 6 juni som svenska flaggans dag och det var först 1983 som dagen fick status som nationaldag.”

Jaha! Ja, det var väl speciellt, NOT. Visst är det en sympatisk tanke med en nationaldag men ta någon dag som betyder något. Ungefär vilken dag eller anledning som helst skulle vara bättre och mer minnesvärd än denna. Läser man vidare på Wikipediaartikeln spekuleras det i att anledningen till att svenska flaggans dag blev just 6:e juni var att det var den enda dagen under ett längre firande på Skansen (år 1893) som det inte regnade. Det är iofs en bra anledning till att minnas denna dag, men att vi firar en gammal skäggig despot som isolerade oss från omvärlden är mer problematiskt. Och en numera inaktuell regeringsform... Tja? Som kontrast kan vi minnas att 6:e juni också är dagen för Landstigningen i Normandie 1944. Det är ju faktiskt värt att fira, i väntan på att nationaldagen flyttas till någon dag med även svensk relevans.

Dags att flytta sitt bolån?

Det här med lån är som sagt en komplicerad historia. Storbankerna överträffar varandra med att lura av kunderna pengar. SvD kontrar med en räntekarta. Själv ligger jag nu på 3,88 procent någolunda obunden ränta med Plus Bolån. Men så får jag ett mail från Moskva i jobbmailen:

Hej,
Vi är A. C Kredit lån företag från Moskva, Ryssland.
Vi erbjuder lån till en ränta på 3% per år.
om du är i behov av ett lån, kan du berätta det exakta beloppet av lån 
som du behöver och den tid där du kan betala tillbaka lånet.

bästa hälsningar,
A. C Kredit,
Moskva, Ryssland.
Google-translate när det är helt ok! Trevliga låter de också. Vad är haken?:-) Jag får faktiskt en massa bra erbjudanden i vår tittarmailbox på jobbet. Häromdagen var det en dödssjuk man som ville ha hjälp att dela ut sin förmögenhet till välgörenhet. Medföljde även en gripande livshistoria. "Nigeriabreven" tar sig alltmer kreativa uttryck. Nej, då föredrar jag ovanstående. Kort, koncist och trevligt.

Det är helt okej att jobba

Ibland lämnar jag faktiskt Söder, för att jobba om inte annat. Ibland jobbar jag på Kungsholmen och ibland vid Stureplan. Så här fint har vi det i vår "lunchmatsal" på det senare kontoret. Notera även "däcksstolen" bakom min axel och att golvet är belagt som ett skeppsdäck. Om det ser ut som om jag äter frukost (mackor och ägg) är det till hälften rätt. Det är rester från ett frukostseminarium dagen innan.
Det här är väl möjligen det enda jag saknar i min lägenhet: Utsikt över takåsarna. Får passa på att spana in stan från ovan på luncherna. Överraskande många företag har väldigt mysiga små terrasser som man kan kika ner på härifrån.

Brunch i solläge och öl under bro

Så här års kan man verkligen inte klaga på sitt läge, mitt emellan idylliska Långholmen, fulsnygga Reimersholme och folkliga Tanto. Nu är det sommar och anledningarna att lämna Söder blir färre och färre. Bevistade två av trendsöders obligatoriska häng igår. Först brunch på Strand. Är inte förtjust i bufféer egentligen men på Strand har de även ett mycket prisvärdt våffelpaket för 80 kronor: Obegränsat med våfflor och tillbehör, frukt, juice och kaffe. I lördags hade de visserligen problem med smeten och merparten av våfflorna fastnade som klister i laggarna. En duktig våffelvärdinna hjälpte oss dock att utvinna några lyckade exemplar.

Senare var det dags för ett mellanting mellan Gröna Lund och en folkpark, fast übertrendigt: Trädgården under Skanstullsbron. Komplett med Lustiga huset, bajamajor och kulörta lyktor. Samt aktiviteter som boule och pingis för den som vill. Men än så länge är det lite väl kallt att stå och festa på en grusplan under en bro, utan infravärme.

Bilder från stans bästa transportmedel

Nu tillbaka på Söder efter pollenchock och sommarinvigning på Josefina på Djurgården. Eftersom jag var helt ensam på färjan till Slussen behövde jag inte spela cool stockholmare utan passade på att ta lite bilder med suddig mobilkamera. Vågskvalp, tjärdoft (oklart varifrån. Beckholmen kanske), stillhet och utsikt. Ibland är SL-kortet värt varenda krona. Har för övrigt köpt en sommarvariant för 2.400 kr som gäller 1 maj-31 augusti. Nu är man hooked.

Offentlig grann-loppis på Brännkyrkagatan

Nu är det dags för hall-loppisen att flytta ut i offentligheten! Sedan jag flyttade in har jag ju haft två kartonger i hallen med fina saker, men det är saker som inte kan ha sin plats hos mig längre. Ur dessa banankartonger har alla besökare mer eller mindre tvingats ta med sig något. Till min glädje gick det en hel del prylar på inflyttningsfesten men fortfarande är det mycket kvar.
Turligt nog anordnas det i helgen en loppis på min gatstump, där boende får ställa sig och sälja krims-krams. Tio procent av försäljningen går sedan till Läkare utan gränser. Så nu är ni alla bloggläsare hjärtligt välkomna att för en billig penning fynda det som ni tidigare kunnat få gratis, och göra en god gärning på köpet. Bra va? Vi kommer att stå utanför Wirwachska malmgården mellan ca 11 och 16 på lördag och/eller söndag, beroende på väder.

Hämnden är ljuv?

Så här har det sett ut i min tv, inte hela tiden men oroväckande mycket, sedan mitt negativa inlägg mot Com Hem igår...
Nåja, dålig mottagning är inget nytt sedan digitaltv:ns intåg. Visst kunde det vara grynig bild på den analoga tiden, men bilden försvann aldrig helt.
Lite som med telefonerandet. Det var kanske opraktiskt att inte ha en mobil men man kunde i alla fall vara säker på att man hörde vad motparten sa och att samtalet aldrig bröts. Alla som tvingats prata med någon som står med handsfree i t-banan måste hålla med mig om att det var bättre förr!