Det är ganska bra det där med en röd dag mitt i veckan, i alla fall för affärerna och krogarna. Inte många som reser bort eller ut på landet, som på ”långhelger”, utan alla är kvar i stan och måste roa sig. Kanske inte så bra för folkhälsan dock…
Idag på lunchen på jobbet försökte vi reda ut det som man försöker reda ut varje år: Varför firar vi egentligen 6:e juni? Det var något med Gustav Vasa och några lagar ville vi minnas. Instiftade Vasa någon lag månne? Tänk att man aldrig kan minnas det trots att man är relativt välutbildad och har hört det 100 gånger. Här är svaret (från Wikipedia): ”Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523. Även 1809 års regeringsform (som gällde fram till ikraftträdandet av 1974 års regeringsform) utfärdades den 6 juni. Tidigare firades 6 juni som svenska flaggans dag och det var först 1983 som dagen fick status som nationaldag.”
Jaha! Ja, det var väl speciellt, NOT. Visst är det en sympatisk tanke med en nationaldag men ta någon dag som betyder något. Ungefär vilken dag eller anledning som helst skulle vara bättre och mer minnesvärd än denna. Läser man vidare på Wikipediaartikeln spekuleras det i att anledningen till att svenska flaggans dag blev just 6:e juni var att det var den enda dagen under ett längre firande på Skansen (år 1893) som det inte regnade. Det är iofs en bra anledning till att minnas denna dag, men att vi firar en gammal skäggig despot som isolerade oss från omvärlden är mer problematiskt. Och en numera inaktuell regeringsform... Tja? Som kontrast kan vi minnas att 6:e juni också är dagen för Landstigningen i Normandie 1944. Det är ju faktiskt värt att fira, i väntan på att nationaldagen flyttas till någon dag med även svensk relevans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar