Albanienresan avslutas i Durrës med omnejd

Trots sin storlek och popularitet saknar Shkoder en ordentlig busstation. Bussen från Montenegro stannade helt sonika mitt i en rondell och min nästa buss vidare mot Durres två timmar söderöver avgick från en vanlig hållplats nästan mitt emot hotellet. Där står den lilla minibussen faktiskt prydligt parkerad en halvtimme innan avgång och chauffören lyckas scanna min i förväg inköpta mobila biljett. Men där är det slut på moderniteterna. Ac finnes ej, och inte heller på bussen till vårt hotell från centrala Durres, som roligt nog visar sig vara en gammal SL-buss. De går ofta på export, med svenska instruktionsskyltar och allt.

Lite svalka under amfiteater.

Jag hade nog inte förstått att Durres var så stort. Vårt hotell RivierA ligger drygt 20 minuter med buss eller taxi från själva stan, mitt i ett område med massa andra hotell, restauranger och små souveniraffärer. Den oändliga, finkorniga sandstranden är full av hyrbara stolar och parasoller på hyfsat bekväma avstånd från varandra. Detta är inte lika instagramvänligt som Sveti Stefan. Sanden är grådaskig och vattnet detsamma. Siktdjupet är kort och vattnet ljummet. Solnedgångarna bakom Durres höghus i fjärran än dock oslagbara. Vi trotsar värmen och promenerar runt i gamla stan där en dag. Ser resterna av den gamla stadsmuren och går in i en romersk amfiteater. Lite unikt att få vandra i de gångar där gladiatorer och lejon en gång väntade på sitt öde. Här finns också rester av kristen mosaik, från tiden då arenan tjänade som kyrka för tidiga kristna. Även här i centrum finns en strand och strandpromenad, med lite mindre folk än i turiststadsdelarna.

En om möjligt ännu varmare utflykt blev det till bergsbyn/staden Berat som kröns av en muromgärdad gammal stadsdel högst uppe på berget och sluttningarna av traditionella vita hus och trånga, stenbelagda gränder. Även här moskéer och kyrkor sida vid sida. Innanför den gamla stadsmuren var moskén dock en ruin och kyrkan ombyggd till vanligt hus under kommunisttiden, men nu användes den vad jag förstod som kyrka igen.

Vackra Berat

Hela gänget var exalterade att få gå på restaurang och få beställa egen mat, efter flera dagars hotellmat. Restaurangägaren på restaurang Mbrica hann förklara menyn, ta beställningar och servera 10 pers, dessutom berätta om familjerecepten, samt ta betalt av alla, på mindre än en timme. Imponerande! Jag åt någon typ av ostgratäng med färskost, spenat och svamp mellan pannkaksliknande lager under ett rejält osttäcke. Jättegott, och så klart inte dyrt.

Prisnivån, servicenivån, maten och alla mindre städer inåt landet är Albaniens usp. De turistanpassade kuststäderna är inte direkt vackra, men de tjänar sitt syfte väl. Tyvärr är engelskakunskaperna lika med noll hos de flesta buss- och taxichaufförer, så transportadmin kräver lite tålamod och/eller förberedelser. Hyr en bil och åk hit utanför högsäsong (dvs inte juli eller augusti) är mitt bästa tips.