Åter till Åland på årets viktigaste helg

Utsiktsberg en kort promenad från centrala Mariehamn.

Fördrink i trädgården!

Efter att fem år i rad ha firat midsommar i Stockholms skärgård återvände jag i år till det ställe där jag nog har firat midsommar flest gånger: Mariehamn. Jag har ju turen att ha en gästvänlig väninna med hus och trädgård mitt i stan där. Härlig ”landet-känsla” men med gångavstånd till restauranger, caféer och affärer. Och till båt, hamn och strand. Ett stort MEN numera är att Vikingline av idiotiska och outgrundliga skäl dragit in den smidigaste vägen att ta sig dit: färjan mellan Kapellskär och Mariehamn. Kvar är direktbåten från Stockholm (Stadsgårdskajen) som tar över fem timmar. Det kan så klart vara kul att ta den om man är ett gäng som bokar in en måltid och barrunda men reser man ensam, och/eller bara vill ta sig fram så fort som möjligt är det en mardröm att försöka hitta sittplats på de röriga och ofta överfulla båtarna. Enda räddningen är att boka en hytt som man kan häcka i. Vilket man än väljer blir det dyrt. Det andra alternativet är Eckerölinjen mellan Grisslehamn och Eckerö. Den är dyrare än Kapellskärsfärjan var och tar längre tid totalt. En halvtimmes extra körning till Grisslehamn och en dryg halvtimme vid framkomst, från Eckerö till Mariehamn. När vi tog den dagen innan midsommar var hela båten en enda lång kö. Först upp från bildäck och efter att vi på något mirakulöst sätt knipit ett bord i cafét var det en halvtimmes kö för att beställa mat. När den var uppäten var det bara att börja köa i taxfreen och ändå knappt hinna handla det nödvändigaste förrän det var dags att sätta sig i bilen igen. Eckerölinjen får en liten extrapoäng för god buffé med gott om platser på hemresan men otroligt snålt att inte ens bjuda på kranvatten till maten, än mindre kaffe eller te. Har man inte bil kan det kanske vara värt att börja flyga i ren protest. Direktflyg finns med populAir två gånger om dagen!

Alltid nära till vatten och natur.

Nåja, nog klagat. Åland är fantastiskt, vilket jag har skrivit om flera gånger förut. Den här gången testades en för mig ny restaurang: Den anrika båten von Knorring. Passade på att äta blinier med sikrom och smetana, frasig, tjocka bovetepannkakor som är otroligt mättande. Något man sällan får hemma om man inte lagar dem själv. Nattlivet var sedvanligt lugnt på själva midsommaraftonen med trubadur och karaoke på rockbaren Dino. Desto livligare var det på midsommardagen när Mariehamns största nattklubb Arken öppnade. Vi var nästan de enda över 25 men vad gör det när musiken är bra och man har ett ståbord där man kan dansa i lugn och ro med sina vänner och titta överseende på ungdomarna.

I den här åldern uppskattar man bra shopping mer än bra nattliv. Som tur är var det mesta stängt på midsommardagen annars hade jag blivit ruinerad. Desto mer shoppades det på midsommaraftonen när vi ändå var ute och handlade mat vid köpcentret Maxinge strax utanför stan. Här finns flera bra kläd-, sport- och skoaffärer, men även inne i centrum är shoppingutbudet förvånansvärt bra för en så liten ort. Låt oss hoppas att de indragna båtarna inte minskar turismen så mycket att affärer och krogar tvingas slå igen. Ta er hit trots att det är lite meckigare nu!

Bra DJ på Arken.

Aberdeen, ny skotsk favorit

Stuglängor i Footdee vid havet.

Jag firade faktiskt det stora millennieskiftet i Skottland, i ett stort hyrt hus någonstans i obygden med dåvarande engelsk pojkvän och några andra par. Jag var även i Glasgow och Edinburgh där kring millennieskiftet och hälsade på vänner, samt firade ett kylslaget nyår på utomhuskonsert i Glasgow 2009, men nu var det många år sen jag sist satte fötterna på skotsk mark.

Cool väggmålning på vårt hotell, Ibis.

Jag minns Skottland som trevligare än England, öppna och vänliga invånare som visserligen pratar obegripligt. Det positiva intrycket har nu förstärkts med besök i en för mig ny skotsk stad: Aberdeen. Det här är ljusår från turistiga Edinburgh, och från lite ruffiga Glasgow. Aberdeen är fiskebyn som blev Nordsjöns oljecentrum. Nej fiskeby är en underdrift. Staden har alltid varit ett viktigt handelscentrum med två stora universitet; Kings college i Old Aberdeen och Marischal college i "nya" staden. Egentligen är det två byar som har slagits ihop, och nu är det drygt 20 minuter att gå från den ena pampiga huvudbyggnaden till den andra. Sällan har man sett så mycket granit på ett och samma ställe som i den här staden. När man promenerar ner mot stranden tar dock betongen över i form av punkthus från 60- och 70-talen. Stranden sträcker sig kilometer efter kilometer längsmed hela staden och kröns längs de mest centrala delarna av en nöjespark och flera trevliga caféer och restauranger. Strandpromenaden slutar i en udde med stadsdelen Footdee. Det här ÄR faktiskt en medeltida fiskeby. Nu verkar den ha konverterats till någon typ av konstnärskollektiv eller är i alla fall bebodd av folk som dekorerar sina hus och trädgårdar med diverse hantverk. Man verkar inte alls ha något emot de turister som går runt och fotar. Dörrar står på glänt, stolar är framställda för de som vill slå sig ner. Ännu ett uttryck för den skotska gästfriheten och sammanhållningen.

Ett av många gulliga hus i Footdee.

I den stora katedralkyrkan St. Machar norr om Kings College finns en ganska välsorterad liten butik med lokala hantverk, och mer personal än besökare. Alla pratglada och vänliga. I stadens största park Duthie finns en gemensam köksträdgård och vi läser att det till och med finns ett lokalt klippträdgårdssällskap som har restaurerat parkens klippor med grönska. Föreningslivet verkar blomstra! Men bara präktigt är det inte. Än mer välbesökta än kyrkor och trädgårdar är så klart pubarna. Redan tidig lördagseftermiddag har en testosteronstinn vakt placerats utanför hotellets närmaste pub, eller kanske snarare bar, och därinne på The Ivy Lodge är det fullt av partyglada sällskap i alla åldrar. Männen har t-shirts eller pikettröja, inte en skjorta så långt ögat kan nå. Tjejerna tävlar i att visa mest hud, ofta dekorerad med tatueringar. Även äldre damer har klätt upp sig i mer eller mindre täckande klänningar. De vi pratar med klagar över att allt blivit dyrare men för oss svenskar är det ändå ett mer än överkomligt resmål. En pint (alltså en dryg halvliter, visserligen blaskig med ändock öl) kostar runt 5 GBP, alltså ca 65 kr och en varmrätt runt 200 kr. Måste nog slutligen konstatera att Aberdeen är min favoritstad i Skottland. Närheten till havet, hamnen, stranden, vackra byggnader och helt ok mat. Nästa gång åker jag tillbaka för att kanske fortsätta till Orkney- och Shetlandsöarna. Blev mycket lockad av färjorna som utgår härifrån.

En del av stora Kings College, granit vapensköldar och gräsmattor.