 |
| Stuglängor i Footdee vid havet. |
Jag firade faktiskt det stora millennieskiftet i Skottland, i ett stort hyrt hus någonstans i obygden med dåvarande engelsk pojkvän och några andra par. Jag var även i Glasgow och Edinburgh där kring millennieskiftet och hälsade på vänner, samt firade ett kylslaget nyår på utomhuskonsert i Glasgow 2009, men nu var det många år sen jag sist satte fötterna på skotsk mark.
 |
| Cool väggmålning på vårt hotell, Ibis. |
Jag minns Skottland som trevligare än England, öppna och vänliga invånare som visserligen pratar obegripligt. Det positiva intrycket har nu förstärkts med besök i en för mig ny skotsk stad: Aberdeen. Det här är ljusår från turistiga Edinburgh, och från lite ruffiga Glasgow. Aberdeen är fiskebyn som blev Nordsjöns oljecentrum. Nej fiskeby är en underdrift. Staden har alltid varit ett viktigt handelscentrum med två stora universitet; Kings college i Old Aberdeen och Marischal college i "nya" staden. Egentligen är det två byar som har slagits ihop, och nu är det drygt 20 minuter att gå från den ena pampiga huvudbyggnaden till den andra. Sällan har man sett så mycket granit på ett och samma ställe som i den här staden. När man promenerar ner mot stranden tar dock betongen över i form av punkthus från 60- och 70-talen. Stranden sträcker sig kilometer efter kilometer längsmed hela staden och kröns längs de mest centrala delarna av en nöjespark och flera trevliga caféer och restauranger. Strandpromenaden slutar i en udde med stadsdelen Footdee. Det här ÄR faktiskt en medeltida fiskeby. Nu verkar den ha konverterats till någon typ av konstnärskollektiv eller är i alla fall bebodd av folk som dekorerar sina hus och trädgårdar med diverse hantverk. Man verkar inte alls ha något emot de turister som går runt och fotar. Dörrar står på glänt, stolar är framställda för de som vill slå sig ner. Ännu ett uttryck för den skotska gästfriheten och sammanhållningen.
 |
| Ett av många gulliga hus i Footdee. |
I den stora katedralkyrkan St. Machar norr om Kings College finns en ganska välsorterad liten butik med lokala hantverk, och mer personal än besökare. Alla pratglada och vänliga. I stadens största park Duthie finns en gemensam köksträdgård och vi läser att det till och med finns ett lokalt klippträdgårdssällskap som har restaurerat parkens klippor med grönska. Föreningslivet verkar blomstra! Men bara präktigt är det inte. Än mer välbesökta än kyrkor och trädgårdar är så klart pubarna. Redan tidig lördagseftermiddag har en testosteronstinn vakt placerats utanför hotellets närmaste pub, eller kanske snarare bar, och därinne på The Ivy Lodge är det fullt av partyglada sällskap i alla åldrar. Männen har t-shirts eller pikettröja, inte en skjorta så långt ögat kan nå. Tjejerna tävlar i att visa mest hud, ofta dekorerad med tatueringar. Även äldre damer har klätt upp sig i mer eller mindre täckande klänningar. De vi pratar med klagar över att allt blivit dyrare men för oss svenskar är det ändå ett mer än överkomligt resmål. En pint (alltså en dryg halvliter, visserligen blaskig med ändock öl) kostar runt 5 GBP, alltså ca 65 kr och en varmrätt runt 200 kr. Måste nog slutligen konstatera att Aberdeen är min favoritstad i Skottland. Närheten till havet, hamnen, stranden, vackra byggnader och helt ok mat. Nästa gång åker jag tillbaka för att kanske fortsätta till Orkney- och Shetlandsöarna. Blev mycket lockad av färjorna som utgår härifrån.
 |
| En del av stora Kings College, granit vapensköldar och gräsmattor. |
