Man tror det ska vara avslappnande detta med att åka till solen. Igår kväll landade vi på ön San Andres strax utanför Nicaragua (men den tillhör Colombia), två timmars flyg från Bogota. Idag tipsade hotellet om en ”tour” kring ön, med bil trodde vi, men det visade sig vara en båt-tour. Kul det också i och för sig. Förstod inte varför det såldes plastfodral till mobiler innan avresan, men väl framme köpte vi också ett… I den lilla båten överöstes man nämligen av vatten, tills jag kom på att skydda mig med ett paraply mot stänket. Ändå körde de lugnt och fint.
Resan till Rose cay var tack och lov kort, men sen kom nästa utmaning. Vi blev ilandsatta på denna ”cay” och tillsagda att tillbringa tre timmar där. Kruxet är att Rose cay är stor som en tumnagel. Man kan snorkla i de grunda vattnen och det finns ett par hyddor att äta i. Landarealen är i princip noll. Det blev snabbt nattklubbstrångt ju fler båtar som satte i land turister. Att sitta eller ligga ner torrskodd fanns inte på kartan.
Dock fanns möjligheten att gå över till den något större Haynes cay. ”Man kan vada över med vatten till midjan” tipsade vår kapten. Hm, om man är två meter lång kanske. De vi såg som kämpade sig över i strömmarna hade tidvis vatten till hakan. Efter mycket studerande av bästa vägen satte vi helt sonika väskorna på huvudet och vadade. Innehållet var faktiskt hyffsat tort när vi kom fram men till återvägen investerade vi i en gemensam mobilpåse. Haynes cay var lite bekvämare med gräsmattor att breda ut sig på, i palmernas skugga. Oklart varför inte båtarna lägger till här.
På återresan fick vi hälsa på en rocka, titta på manggroveskog och den USA-sponsrade flottbasen. Sen fick vi promenera i en dryg timme för att hitta vår återsamlingspunkt för skjuts åter till hotellet, men annars är det lugnt här i solen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar