Min dåvarande pojkvän blev alltmer vitgrön i ansiktet. Det brasilianska köket bråkade med hans tarmflora. Bussen stod still. Luften stod still och fylldes av avgaser. Runt oss passerade mängder av vitklädda människor på väg till den stora festen på Copacabana. Bussjäkeln rörde sig inte. Hela vägen mellan Ipanema och Copacabana var en enda stillastående bilkö. Efter 20 minuter i stilla buss bestämde vi oss för att gå istället. Som tur är var vi bjudna hem till en vän med hänförande utsikt över stranden, och tillgång till toalett och svalkande drycker. Runt två miljoner människor firar nyår på denna strand. Det är en ofattbar folkmassa vi hade äran att fastna i, och sedan ha utsikt över. Det är som om precis alla invånare i Stockholms län skulle bege sig till samma plats samtidigt.
Ett annat år var vi ett gäng som landade i Dubai på nyårsaftonen. Vi gav oss genast ut för att hitta bra firanden men muslimerna är inga supernyårsfans. (De har sitt eget nyår lite senare. Jättekul tänkte vi! men nej, tvärtom. Just den kvällen var hela landet totalt torrlagt.) Den enda roliga nyårsfest vi hittade var ett kazakstanskt gäng som hade abonnerat festvåningen på något flådigt hotell. Som tur var hade de inget emot att ytterligare ett litet gäng vilsna västerlänningar kraschade deras fest.
Skottar kan däremot festa. Det enda problemet är att de i likhet med engelsmännen tror att de bor vid medelhavet. Alltså inga konstigheter med en utomhuskonsert hela nyårskvällen. Att det var minusgrader, blåsigt och snö i den fuktiga luften bekymrade ingen, utom möjligen oss besökande svenskar då. Jag och väninnan kom på att vi kunde platta till plastflaskor som folk slängt på marken och stå på dem för att på så sätt förhindra förfrysta fötter.
Nyårsfiranden utomlands är alltid ett minne för livet. Jag har ätit vindruvor och blivit av med plånboken i Barcelona, tittat på parader med brinnande tunnor i norra England och nu senast (förra året) letat vin på stranden i Legian, Bali.
Men helst av allt är jag nog ändå hemmavid just denna kväll. Man vill ändå ha sin trerättersmiddag, sina närmaste vänner, champagne och fyrverkerier i kylan och sedan in i värmen igen. Ett enkelt men vinnande koncept som man sällan får utomlands.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar