Sibiu är sista stoppet på vår Rumänienrundresa, innan flyget hem från Budapest. Här liksom från Brasov kan man åka på dagsutflykter till natur, slott och andra sevärdheter i omgivningen. Vi vill gärna se det som ofta benämns som världens vackraste motorväg: Transfagarasan, och slottsruinen Poenari. Den senare visar sig dock vara belägrad av björnar så inga turer går dit. Ständigt dessa björnar! (Drygt 40 procent av alla björnar i Europa håller till i just Rumänien) Vi tycker det verkar som en utmärkt idé att åka dit ändå: Få se slott och björnar på samma gång. Perfekt ju! Men nej, det är tydligen en lång promenad från parkeringen upp till själva slottet, och för mycket björnar i området nu för att det ska vara säkert. Det har till och med hänt att honor flyttar in med sina ungar på själva borggården, och de gillar inte besök…
Men den vackra vägen får vi se. Först en dryg timme genom fält och skogar och sen hårnålskurvor uppför berget upp till 2 000 meters höjd och den fotogeniska sjön Balea. Inga björnar syns till, bara får utspridda som vita prickar på de karga sluttningarna. Snön ligger kvar i skrevorna året runt här. Vintertid är vägen stängd och öppnar först i juli. En linbana åker dock året runt upp till sjön, där det även finns hotell och ett par restauranger.
På vägen tillbaka äter vi en sen lunch på forellodlingen Albota trout farm. Pinfärska grillade foreller med vitlökssås. En av de bättre måltiderna, men maten är överlag bra och billig. Provar även deras speciella kåldolmar med ris och köttfärs. Gott! Tyvärr har de polenta till allt. En rätt smaklös majsgröt. Vill man slippa den lagar de även internationella rätter som sallader och pasta galant. Väninnan som är vegetarian har dock ett mer begränsat utbud… Servicen är oftast snabb, vänlig och effektiv.
Hur rankar Rumänien på min lista jämfört med andra östländer då? Undrar väninnan på vägen hem. Svårt att säga. Ibland känns det mer sydeuropeiskt än öst. Vi är inte i vodkabältet. Satsa på ett glas gott inhemskt vin i baren och skippa drinkarna och ölen. Det är inte fullt lika rent och välordnat som till exempel Polen och Vitryssland. Men man känner sig alltid trygg och väl omhändertagen. Småbrott är relativt ovanligt. Alla är fattiga men man ser väldigt få direkt utslagna människor.
Som sagt det finns ingen anledning att INTE åka till Rumänien. Nästa gång vill jag se Donau-deltat, kusten/stranden och kanske mer av Bukarest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar