Till att börja med kanske vän av ordning frågar sig hur man
kan vara så urbota dum att man bokar en biljett med ett bolag som inom en vecka förväntas
gå ut i strejk. Jamen, bokar man med kort varsel och inte vill betala över 3000
spänn för en biljett till Riga har man inte så himla många valmöjligheter. ”Norwegian
klara skivan” tänker man, och så blir man ganska nöjd när det antagandet (nästan)
visar sig stämma, så när som på att resan även kom att omfatta en heldag i
Oslo, men det har väl ingen dött av, förutom plånboken då möjligtvis.
Strejk på ett mindre driftigt bolag hade med säkerhet
inneburit inställd flight och ett himla tjafs för att försöka få pengarna
tillbaka. Jag hoppades på det bästa och registrerade mig på Norwegians hemsida
på torsdagen för att få sms-uppdateringar om fredagens Riga-resa via Oslo. Redan
på natten kom uppmuntrande sms om att strejkbrytarbolag satts in för att flyga
enligt schema. Underbart! (Tyckte först att bolaget hade ett väl ödmjukt namn
för att flyga stora Boeing ”Small Planes airlines”, men sen såg jag att det
stod Small PLANET.)
Väl på Arlanda kom dock ett mindre uppmuntrande sms om att
flyget från Oslo till Riga var fyra timmar försenat, dock med det trevliga
tillägget att 115 NOK laddats upp på mitt boardingkort. Det trodde man väl
aldrig att den där papperslappen så lätt kunde förvandlas till ett betalkort,
men så lätt var det. Glad i hågen kliver jag av i Oslo lagom till lunch bara
för att upptäcka att 115 kronor räcker ungefär till en yoghurt och en kaffe. (Anade
oråd redan när jag såg störtexponerad reklam om att köpa två chokladkakor för
50 kr…) Klokt nog hade jag i sista stund lagt ner en gammal norsk 50-lapp från
tidigare resa i fickan så jag kunde kosta på mig två pizza-slice och en läsk utan
att gå back.
När sms:en började rassla in igen framåt 15-tiden och meddelade
att planet var försenat till 18.30 höll jag först på att få psykbryt, men så
började jag läsa Flykten från läger 14 (om en pojke som växer upp i ett
Nordkoreanskt fångläger) och mådde mycket bättre av två skäl: 1) Att sitta fast
på en flygplats där alla är förseningsstressade och springer runt och äter
överprissatta baguetter hela tiden är själva definitionen på ett
i-landsproblem. Det finns väldigt många som har det väldigt mycket värre! 2)
Funderingar på om man skulle kunna hota strejkande piloter med dylika
fångläger. Kanske till och med byta ut dem mot mer arbetsföra koreaner… eller
åtminstone tvinga dem att läsa boken för att få lite perspektiv på sina arbetsvillkor.
Fram kom jag i alla fall. Small Planes (förlåt Planet) -personalen
var supertrevliga och bjöd på gratis kaffe. Det är lustigt att man kan bli så
glad för gratis kaffe. Dagens flygbransch har uppfostrat synnerligen lättroade
passagerare. På vägen hem från Riga fick vi till och med gratis, och faktiskt
riktigt goda, smörgåsar till kaffet. Hemresan idag var, trots fortsatt strejk,
ett under av smidighet. Sms om försening och nytt flygbolag (Small Lynx, eller
Smart Lynx kanske det var) kom i god tid. Checkade in hemifrån via mobilen och
åkte till flygplatsen nån timme innan. Lynxen hade då hunnit bli ersatt av
något grekiskt, Aegean Air. De med de goda mackorna. Efter en knapp
timmes flyg tog jag pendeln hem till Södra station och sen fyrans buss (på så
sätt slipper man släpa resväska i de stillastående rulltrapporna) Snabbare och billigare än
flygbussen. Tre och en halv timme från dörr till dörr, Riga-Stockholm.
Logistik- och serviceavdelningen på Norwegian gör verkligen
ett hästjobb, med bravur. Tänk om alla företag sköttes så. Tänk dig att SJ
skickar ett sms: ”Ditt tåg är nu x timmar försenat. Ta en smörgås on the house
medan du väntar.” eller att SAS lyckas få iväg sina passagerare fast personalen
strejkar. Det lär inte hända förrän en norsk macka kostar under 50 kr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar