Det här med att bo i en stor lägenhet (med mina mått mätt alltså. Förstår inte hur man klarar av t.ex. en flerplansvilla.) är ett minnestest i stil med ett Memory-spel. ”Var la jag nu …?” är en ständigt återkommande fråga, speciellt som nyinflyttad. Men det känns som om det är bra för intelligensen och slutledningsförmågan. I en etta tittar man sig bara planlöst omkring och river sen ut innehållet i de få lådor man har och så dyker prylen i fråga, förhoppningsvis, upp. Första veckorna i min nya lägenhet försökte jag mig på något liknande: Att planlöst och frustrerat suckande springa mellan mina tre rum, plus hall och badrum. Men det blev bara väldigt tidsödande, så nu tänker jag först (”När använde jag/såg jag grejen sist?”) och tittar sen.
Men all slutledningsförmåga i världen verkar inte hjälpa mot det faktum att saker alltid försvinner så fort man flyttar. Det är fullständigt obegripligt. Alla förråd är tömda, alla lådor uppackade. Ändå saknas en j-a massa grejer: Ett par lampor, hyllplan till favoritskåpet och en av mina favorittröjor. Och det är bara vad jag kommer på på rak arm. Jag vet att folk brukar klaga på att strumpor försvinner spårlöst i tvätten, men det här är ett betydligt allvarligare problem, speciellt när man flyttar så pass ofta som jag har flyttat. Man undrar ju vad det handlar om. Svarta hål? Parallella universum? Undrar om de hamnar på samma ställe, strumporna och det som försvinner i flyttar? Jag vill gärna tro att de har ett gott liv nu i alla fall, och att alla svarta strumpor blir glada av att få lite mer spännande sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar