Nicole letar vidare



Prospekt. Tips till mäklare: Gör dem lite mindre så de får plats i handväskan, eller tunnare så man kan vika dem.



Måste bara skryta om hur duktig jag varit i helgen. Lyckades pallra mig iväg till två söndagsvisningar och en måndagsvisning, på lägenheter alltså. En på S:t Göransgatan som visserligen var fin, men högt upp i rakt söderläge och balkong ut mot gatan, vilket i detta fall innebär korsningen S:t Eriksgatan och S:t Göransgatan, som trafikeras av merparten av stadens blåbusslinjer. Det fanns en anledning till att mäklaren hade balkongdörren stängd på visningen (trots tryckande värme som det blir med söderläge). När jag öppnade den hörde man knappt vad hon sa. Bilden i prospektet är smart tagen med fotografen mer eller mindre liggande på golvet så man inte ser gatan.

Nästa lägenhet på Industrigatan hade renoverat kök, say no more. Hyfsat smakfullt visserligen men det kommer aldrig att ha samma livslängd som ett originalkök, vare sig kvalitets- eller designmässigt. Så idag slank jag förbi en visning av en stor tvåa här på Hornsgatan. Stor jämfört med de andra jag tittat på i alla fall: 60 kvadrat. Välplanerad också. Underbart vackert kök, visserligen med elspis. Men (det är alltid ett men) med sovrum mot Hornsgatan, på första våningen, med fönster från 60-talet… Inte helt isolerande om man säger så. Ett loftgångshus för övrigt. Jag måste säga att jag är lite svag för loftgångar. Det har väl att göra med att jag är uppvuxen i stan och tycker det är lite exotiskt på nåt sätt. Sen undrar jag om inte 60-tal kan bli det nya funkis så småningom. Just nu är tydligen 60-talshus bland de minst eftertraktade att bo i, och därmed ofta lite billigare. (det hade t.ex. varit 19 pers på visningen på S:t Göransgatan, och detta redan på söndagen, men tre på Hornsgatan, på måndag em) Man kanske ska investera i en 60-tals lägenhet helt enkelt!