Möter vintern med drömresa till 69:e breddgraden

Jag med Tromsö i bakgrunden!
Nästan för varmt klädd för promenaden till linbanan, men det blåste på toppen.

För någon som mig som älskar mörker och vinter är Nordnorge i november ett drömresemål. Man ska dock vara medveten om att det inte är lika kallt som i Norrland, på grund av golfströmmen och kustklimatet antar jag. I Tromsö pendlar temperaturen runt nollan nu. Inte så mycket kallare än Stockholm, men vi har tur och möts av ett vinterlandskap, och mycket mer snö ska falla de tre dagar vi är där. Hamnen är dock alltid isfri. Fritidsbåtar och fiskebåtar ligger i året runt. Mängder av valsafaribåtar utgår härifrån. Valsäsongen pågår från november till februari.

Isfritt för stora och små båtar.

Det är betydligt fler turister än jag trodde. SAS-flighten till Tromsö från från Oslo är nästan full, på en måndagsmorgon! På gator och restauranger hörs mer engelska och kinesiska än norska. Det är en strid ström av turister till museer och souvenirbutiker, speciellt från tidig eftermiddag när mörkret definitivt har lagt sig och utomhusaktiviteter (förutom norrskens-spaning) inte lockar längre.

Snöstorm på vägen upp med Fiellhissen.
Längst bort th skymtar bron och den vita kyrkan.

Mörkret ja. Det var en slump att vi bokade vår resa över samma dag som årets sista solnedgång (26 november, kl. 11.56). Kanske är det den alla är här för att beskåda? Vi tar den extremt dyra linbanan upp på berget med det ödmjuka namnet Storstenen för att få bättre utsikt över eventet. Vi har tur och prickar in en tidpunkt just mellan två snöstormar för toppturen, och kan pulsa runt i nyfallen snö med magisk utsikt över Tromsö. Ljuset är vackert men solen går obönhörligen ner "i säck". I ärlighetens namn är vi också lite sena och kommer upp på berget strax efter 12. Här finns också ett mysigt café att värma sig i efter pulsandet. Man kan till och med få en irish coffe, men bara efter kl. 13. Efter att ha bevittnat en solnedgång tror man ju att baren ska vara öppen, men så är alltså inte fallet. På vägen upp kan man gå förbi Ishavskatedralen, en modernistisk kyrkobyggnad vackert belägen vid havet, och gå över den imponerande Tromsöbron som knakar oroväckande i snöstormen. Den börjar precis vid vårt boende; Vervet Total Apartments.

Promenad i Vervet/Varvet.
Tromsös svar på Hammarby sjöstad, fast bättre.

Det tar mig ett tag innan jag inser att Vervet betyder Varvet, vilket också är namnet på den nya stadsdel som har byggts i det gamla varvsområdet vid brofästet. Så nytt att det inte ens är med på google maps. En hel del av de trendiga restaurangerna ser ut att ligga mitt i vattnet. Jag bokade lägenhetshotellet här för att det var det billigaste i stan (ca 2300/natt) men det visade sig också vara ett perfekt område att bo i. Mysigt bageri i samma hus bland annat. Många restauranger inom ett stenkast liksom det intressanta Polarmuseet om den arktiska historien ur flera synvinklar, såsom jakt och expeditioner. "Hotellet" saknar dock en ordentlig reception. Man ska checka in med diverse nyckelboxar och koder som inte kommer fram. Som tur är är kontoret bemannat så vi får hjälp och kan senare njuta av en enorm lägenhet med två sovrum samt vardagsrum med soffa, tv, bäddsoffa, kök, tvättmaskin och balkong. Här skulle man kunna bo länge! Det bästa är kanske ändå golvvärmen som ger badrum och hall bastufeeling.

Överlag är man bra på att värma upp sina inomhusmiljöer här. Där elementen inte räcker till står små värmefläktar. Även vissa till synes slumpmässigt utvalda trottoarer är uppvärmda och skönt snöfria. De andra är ett skämt. Jag ska aldrig mer klaga på Stockholms snöröjning. Detta är halka på en helt ny nivå. Halare än den mest perfekta skridskobana, överallt. "Ta av dubbarna" står det skyltat så fort man ska in. Det stod ingenstans att man skulle ha med dem till Tromsö, men nu vet ni!

Det finns också en kyrka från 1861 mitt i stan, helt i trä.
Mycket fina gamla trähus här, allt är inte modernism.

Novemberregn i mysigt Amsterdam

Det var drygt 20 år sedan jag var i Amsterdam sist, så nu var det hög tid igen! På Norwegian-flighten ner på fredagsmorgonen känns det som om jag är den enda över 25. Det är tydligen hit svenska ungdomar reser för att festa och röka på. Cannabisröken ligger mycket riktigt tät över stan och affärsinnehavare är inte sena att profitera på hungriga, höga turister och säljer snabba kalorier ofta i form av goda sötsaker i vart och vartannat hörn. Den zombieaktiga turistgruppen funkar sämre med stans galna cyklister som betraktar hela stan som sin privata autobahn. Jag har faktiskt aldrig sett så snabba cyklar! Inte bara män i lycra. Alla här har smala hjul, ständigt handen på ringklockan och turisthat i blick. Ösregn och höststorm stoppar dem inte heller. De är riktigt hardcore.

Förutom all cannabis och alla cyklar fattar jag omedelbart tycke för den här stan. Det har nog att göra med att vi inte bor i centrum utan i Amsterdam Oost som är en supermysig stadsdel bortom turiststråken men ändå på gångavstånd till allt. Hotellet Social Hub är verkligen just det med flera barer och sociala utrymmen men ändå det kanske tystaste hotell jag någonsin har bott på. Fråga mig inte hur det går ihop. Industriell stil med rå betong i taket men heltäckningsmatta på golvet. Trots att vi bor precis vid hissarna hör man inte ett knyst från andra gäster.

Vi hann prova två lokala restauranger, en vegansk (Hearth) och en sushi (Sushi Fanatics), båda utmärkta. Amsterdam är inte billigt men inte heller hysteriskt dyrt. Man blir ju glad när en öl kostar 4-5 EUR, tills man inser att de har för vana att servera dem i ibland så lite som 15 cl-glas. Och trots att man skryter om att ha ett av Europas bästa kranvatten står vatten alltid på menyn och kostar uppemot 5 EUR flaskan. Jag tror man explicit måste be om ett glas kranvatten. Då kan man om man har tur få sig en shot vatten till sin lilla öl. Frukost ingår inte på hotellet men det är inga problem i denna stad där det verkar finnas nästan lika många mysiga brunchställen som cyklar. Stärkta av nespresso på rummet, goda brunchmackor och medhavt vatten tar vi oss an museiutbudet. Har förbokat biljetter till Anne Franks hus mitt i gamla stan. Med audioguide lotsas man igenom huset där Anne och familjen gömde sig 1942-44 och där hon skrev den berömda dagboken. En så gripande historia och sådan tur att hennes far överlevde och kunde göra Annes ord och upplevelser odödliga efter kriget.

Mindre gripande är Stedelijk, museet för modern konst. Lite tjatigt med konstnärer som beklagar sig över samtiden på temat postkoloniala strukturer, könsmaktordningen eller klimatkrisen. De historiska delarna på övre våningen med konst och design från 50-talet och framåt är mer sevärda.